- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
268

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. C. Erik Johan Stagnelius. - Snöklockan. (Marmorstaty i Nationalmuseum af Hasselberg; se sid. 270.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock, ända tills han redan jordats, okända för alla hans
samtida. På hans rum fann man nämiiligen bland efterlemnade
tillhörigheter en säck, hvilken vid öppnandet befanns innehålla
en hel skatt af hittills okända och otryckta dikter, episka,
dramatiska, dels fullt utförda, dels i betydelsefulla fragment,
psalmer, romanser, idyller, elegier, sonetter och andra lyriska
stycken i hundratal, jämnte en mängd öfversättningar från
äldre och nyare skalder. Det var en rikedom, hvarom ingen
hade någon aning, och
likväl hade skalden flere gånger
offrat åt lågorna hela bundtar
af poemer. Stagnelius älskade
mycket att flytta och förde
nästan ett nomadiskt lif, i
det han drog omkring från
den ena vindskupan till den
andra på söder, medförande
i en kappsäck sin ringa
garderob och linne med mera, i
blångarnsäcken sina dikter.
För hvarje ny flyttning
stoppade han de på senaste logiet
nedskrifna dikterna i säcken,
som sålunda svällde upp mer
och mer. Bland detta
innehåll voro, bland annat, de
dramatiska skapelserna
»Sigurd Ring», »Wisbur» och
»Svegder», hvilka tillhörde
skaldens första diktningstid,
då fornnordiska ämnen i
synnerhet drogo honom till
sig. De båda första
sorgspelen äro byggda på antik
grund och gjutna i
välljudande jamber, men stundom
för mycket tilltagna på
bredden: i mäktiga körer
har skalden följt det attiska
föredömet, men brutit mot
den nordiska tonen.

»Svegder» är blott ett
fragment, men, säger
Atterbom, dock »ett storverk,
hvars uteblifna fullbordan
vi skatta för en af vår
vitterhets hårdaste förluster».

Vid samma tid, som
Stagnelius diktade »Wisbur» och
»Sigurd Ring», dramatiserade
han ur grekiska
fornverlden tvänne ämnen: Narcissus
och Cydippe. Det förra stycket
kallar han oegentligt ballett-,
Böttiger ger det den riktigare
beteckningen af lyriskt
divertissement: Narcissus ser sin
bild i källan, trånar af begär
efter den, dör och
förvandlas till en buske ljufva
narcisser, under det en röst
ur koren qväder den
allmänna sanningen:

Flyktig som rosen skönheten är,
Flyktigt är lifvets’bländande gyckel.
Inom sin dunkla kopparne nyckel
Skuggorna berga det ädlaste här.

»Cydippe» är en tre akters opera, men ej fullständig,
emedan författaren under en sömnlös natt sönderrifvit och
förstört en del af handskriften, så att flera scener i andra
och* tredje akten härigenom gått förlorade. I det hela ett
af de för sitt syfte svagare styckena, innehåller det dock
förunderligt musikaliska versformer, fast »känslan förblifver kall
och alla blommor förekomma mer konstgjorda, än naturliga».
I den Stagneliska säcken fann man äfven de till sista
tiden af hans skaldeverksamhet hörande dramatiska utkasten:
Glädjeflickan i Rom och Albert och Mia eller Kärleken efter
döden, det förra af honom nämndt »spökscen», det sednare
»scen ur andeverlden», der Julia hvarken frågar efter himmel
eller afgrund, blott hon får veta, hvarest hennes Albert är.

Utan honom himmelen ett
helvete, med honom helvetet
en himmel.

Julia.

Albert, slut mig till ditt hjerta!
Jag åt dig mig öfverlemnar,
Följer dig till himlens salar,
Följer dig i afgrundsdjupet.
(Helvetets portar öppnas.)

Kor af andar i Helvetet.
Nalkas, o brudpar!
Skynda! Af lågor
Helvetets salar
Präktigt förgyllas.
Frukta ej elden!
Festligt han lyser,
Bränner dig ej.

Änglar (nedsväfvande
ur molnen).
Julia! Julia! vänd tillbaka!

Helvetets Andar.
Kom att Hymens vällust smaka!

ÄnglaJcoren.

Julia, hör! - För sista gången
Gud dig ropar.

Julia.

Jag är fången,
Kan ej längre lös mig rifva,
Kan ett offer endast blifva.
(Albert och Julia omfamna
hvarandra och kasta sig i
afgrunden.)

Redan under tidigare år
skref Stagnelius ett
skådespel på prosa: Eröfringen
af Ceuta, som flera gånger
uppfördes inom hans
familjekrets och äfven är mer
än vanligt byggdt efter de
sceniska fordringarna. Detta
är äfven fallet med det
romantiska sorgespelet
Riddar-tornet, hvars ämne dock
öfverskrider gränsen för det
möjliga, men »om Furierna
varit med om att välja ämnet,
hafva Graderna gjort allt för
att genom behandlingen
försona valet».

Det sista arbetet af
diktarens hand, skrifvet under
uppfriskningen af besöket i
hemorten, var Thorsten
fiskare, blott ett fragment, med
scenen förlaggd till Kalmar
sund och stranden af den der
belägna öklippan Jungfrun,
lika kännd för sina sagor,
som fruktad för sina vådor,

och ämnet hemtadt ur den gamla svenska folkleken:
»Bjudning till Siskas bröllop».

Men vi måste sluta vår vandring genom Stagnelii
praktfullt strålande, rika galleri af diktens mest omvexlande alster,
instämmande till sist med Atterbom: »I det hela är strömmen
af hans rhythmer och verser en verklig »kristallflod», på
hvilken sångens genius vaggar sig med ett strängspel som
lika mäktigt förtjusar, antingen han svingar thyrsen eller
kröner sig * med cypresskransen eller pröfvar Melpomenes

illustration placeholder
Snöklockan.

(Marmorstaty i Nationalmuseum af Hasselberg; se sid. 270.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free