- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
271

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn. (Forts. fr. sid. 231.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

271

förstodo vi hvarandra rätt bra, ty de ryska soldaterna begripa
halfqväden visa.

Vi bröto upp på aftonen, ty det var vår afsigt att färdas
om nätterna, men måste stanna redan vid den andra
hållplatsen, i anseende till vägens dåliga beskaffenhet. Klockan
tre på morgonen foro vi vidare, och redan vid sextiden var
värmen besvärande. Vägen syntes mig rätt vacker, men
hvilken skilnad mellan den och dem i Zerafschanområdet!
Det land, genom hvilket vi nu färdades, heter Kurama. Dess
befolkning utgöres af en blandning af sarter och kirgiser 5
det är fruktbart och väl odladt.

Staden Pskend har en bazar, hvars ljus vi sågo glimta
på långt håll från vägen, och bortom den förändras landets
utseende plötsligt-, en stepp utbreder sig der mellan två
mot hvarandra sluttande berg. På andra sidan hållplatsen
Mursa-Abad blir vägen allt mera stenig, och vi färdades genom
ett pass, som befinner sig mellan Mogol-Tau och de södra
utsprången från Kuramabergen. Sedan vi slutligen hunnit
till Sir Darja, kommo vi öfver en mycket väl byggd bro till
staden Kodjend klockan två på morgonen.

Vid dager visade sig Kodjend för oss i all sin glans.
Staden ligger på stranden af Sir Darja, hvars vatten badar de
höga och branta Mogol-Taubergens fot. Dessa berg tyckas
föraktfullt se ned på staden, som de skydda mot den sibiriska
steppens vindar, ett skydd, som gör Kodjend till den hetaste
och mest qväfvande stad i Turkestan.

Till en början gjorde vi ett besök i bazaren, men den
stod nästan öde, ty det var icke marknadsdag. Der funnos
blott några infödingar, som köpte frukt, och så gjorde äfven
vi. Bazaren är för öfrigt liten och oansenlig-, den var helt
öfverspännd med hvitt tyg, och der rådde en jämnförelsevis
behaglig svalka. På vägen dit mötte vi mycket få qvinnor-,
deras sällsynthet är alls ingen olycka, ty den dystra drägt,
de bära och hvilken de med flit tyckas göra ännu fulare,
har ingenting lockande. Deras religion förbjuder dem icke
allenast att blotta ansigtet, utan äfven att ådraga sig
uppmärksamhet. De kläda sig alla på samma sätt och så enkelt
som möjligt och hålla sig för att icke blifva bemärkta tätt
intill väggen, om de varseblifva, att man betraktar dem.
Detta är dock ett tämligen enfaldigt påhitt, ty just derigenom
väcka de uppmärksamhet hos de förbigående och i
synnerhet de otrogna, hvilka icke som muselmanerna hafva för
vana att vända bort hufvudet, då de se en qvinna, som icke
är deras egen hustru. Ett qvinnoansigte gör här samma
verkan som Medusas hufvud.

Klockan half fem begåfvo vi oss i väg till det nära
två mil aflägsna Kastakos-, landet hade samma utseende som
i trakten omkring Taschkend. Mellan Kastakos och
Karat-kum befinner sig gränsen mot Fergana. Hvilka vägar, store
Gud, allra hälst sedan man kommit öfver en stepp, betäckt
med en af kamelerna mycket omtyckt ört vid nwam jang-tang
(Älhagi camelorumj och der åkdonet rullade fram lika lätt
som på en biljard! Jag vet icke, huru många gånger vi
trodde, att det skulle stjälpa. Himmelen var stjernbeströdd,
men traktens utseende harmonierade ej med firmamentets
skönhet. Öfver allt reste sig spetsarna af höga, svarta klippor, ett
slags orörliga vidunder, hvilka, för att sönderslita oss, blott
tycktes afvakta, att vårt åkdon skulle göra en kullerbytta
på den sandiga marken. Månen gick icke upp förrän vid
midnatt, och vi beslöto vänta till dess, ty
hållplatsföreståndaren hade sagt oss, att vägen blefve ännu afskyvärdare. Vi
gingo således till hvila i vår tarantass. Först klockan två
i daggryningen bröto vi åter upp-, vägen var emellertid icke
så dålig, som man sagt oss.

Vi foro förbi Makram, en liten fästning, hvilken vunnit
ryktbarhet genom den strid, ryssarna vunno der 1875, och
redan i daggryningen uppnådde vi Påtar, en ganska täck
hållplats, allra hälst om man jämnför den med steppen. Efter
en och en half timmes förlopp slutade öknen omsider, och
vi kommo till Bisch-Arik på en tämligen vacker väg. I
anseende till den tryckande hettan stannade vi der till
aftonen,

Klockan sju höllo vi vårt intåg i Kokand, för detta
hufvudstaden i det gamla kanatet Kokand, hvilket nu är
provinsen Fergana och hvars hufvudstad ryssarna förlaggt till
Margellan. Vi befunno oss nu i en äkta asiatisk stad, som
vi genomforo i hela dess längd, innan vi uppnådde posthuset.
Gatorna voro uppfyllda af infödingar, hvilka hvilade sig, om
icke efter arbetet, så åtminstone efter den tryckande hettan.
I de gallerilika bodarna lågo de vårdslöst utsträckta på sina
filtar, ätande meloner, persikor och sartiskt bröd. Några
drucko grönt the, som de kokade i kopparamforer eller i
samo-varer, det enda husgeråd, de lånat af ryssarna. En mängd
ryttare och arbaer genomilade gatorna huller om buller, och
sammanstötningar dem emellan undvekos med stor skicklighet.

Vi foro förbi det särdeles vackra torg, långt bort på
hvilket reser sig den gamle kanens Kudaiars palats, och på
en gata, å hvars högra sida en flod rann, kommo vi till
posthuset. Vi körde in på den rymliga gården. Till venster
befunno sig stallen och till höger föreståndarens bostad med
ett upptill anbragt galleri, der rummen äro; på en trätrappa
kommer man upp till dem från husets ena ända, Sedan vi
intagit en hastigt anskaffad qvällsvard, lade vi oss att sofva
ute på galleriet. Rummen äro nämnligen så varma och låga,
att man omöjligen kan vistas der. Här ligger man dessutom
allmänt under bar himmel, somliga i med fyra träfötter
försedda sängar, öfver hvilka ett spändt nät anbringas, de så
kallade sartiska sängarna, andra på filtar, som läggas hvar
man kan. Hvad beträffar qvinnorna och barnen, sofva de så
hermetiskt instängda, att de löpa fara att qväfvas.

Sedan den ryske kommendanten gifvit oss en soldat, som
talade sartiska mycket bra, begåfvo vi oss till bazaren, den
största och lifligaste af alla, jag dittills sett. Min man skulle
göra åtskilliga uppköp fore sin resa till Alai, såsom af ett tält
och läderkappsäckar af lika storlek, så att de blefve en för en
kamel eller häst rätt afpassad börda, samt vidare juveler
och thekök, hvilka, efter hvad det säges, hafva den bästa
marknaden i Kokand. Hvart och ett af bazarens gallerier
är afsedt för en viss vara, bodarna äro af trä eller lerjord.
Bazaren sträcker sig öfver två broar, de vackraste i staden.
Den ena, som heter Kisch Kupriuk, är af sten, bildar ett enda
hvalf och har uppförts af Madali kan. Den andra bär namnet
Dereslik och är kantad med bodar. Der finnes äfven en
tredje bro. De erinra alla tre om medeltidens byggnadssätt.
Vi stannade i bazaren tre timmar, hvarefter vi återvände
till posthuset för att bese kanens palats.

Detta, det vackraste i mellersta Asien, är uppfördt på
en liten höjd, omgifvet af murar, befäst samt späckadt med
en mängd ryska och sartiska kanoner. Det byggdes 1287
(enligt hegira) af Said Muhamed Kudair kan, såsom angifves
af inskriften ofvan des§ stora ingång. Det är en
efterbildning af de samarkandska byggnaderna, välförståendes i den
nyare stilen, ty staden har en ålder af endast hundrasextio
år-, den uppfördes, säges det, af Saur kan och omgafs
tillförene af vass och träsk, i hvilka svin (kok svin,’kand stad)
vältrade sig.

Kokand genomskäres af två armar af Sök, Alkumsai
och Kitschiksai. De emaljerade teglen på palatsets framsida
förtjena uppmärksammas. Man kommer till stora ingången
uppför en trätrappa och öfver en gård, hvarifrån andra
trappor leda upp till gallerierna. Alla rummen hafva
förderf väts af infödingarna-, detta var den hämnd, de togo på
kanen, deras afskydde herre, då han flydde 1875.

Fästningens guvernör bebor harem eller den byggnad,
som förr var afsedd för qvinnorna; man har sagt mig, att
der funnos tusen sådana. Rummen vetta utåt gallerierna,
hvarifrån man har utsigt öfver en praktfull trädgård, der
hundraåriga vinrankor bilda löfsalar.

Kanens mottagningssal har förvandlats till en rysk kyrka;
dess ståtliga, med mycken konst målade, tak gör en
egendomlig verkan. Fordom måste de, som skulle uppvakta kanen,
buga sig och uttala några tacksamhetsbetygelser, då de
närmade sig palatset. Då den besökande inträdt i det utanför
mottagningssalen liggande rummet, tog ceremonimästaren honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free