Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn. (Forts. fr. sid. 231.) - Stockholmsbilder. Af Axel S-g. 3. En problematisk existens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt att sofva, ty alla himmelens vindar bokstaf ligen piskade
sanden i våra, ögon genom den öppna dörren. Då vi stego
upp klockan tre på morgonen, var himmelen molnfri och luften
ren. Efter ett hjertligt afsked från usbegerna foro vi vidare,
och efter en timmes förlopp hade så småningom först gräs
och sedan träd trädt i den hemska öknens ställe. En timme
senare rastade vi i en vacker by, der vi fingo en god måltid
och ett hjertligt mottagande. Yägen till Margellan var nu
mycket vacker, och öfverallt utefter den sågos byar. Klockan
tio varseblefvo vi Ferganas nya hufvudstad.
Sedan vi kommit till dess första hus, frågade vår
vägvisare, hvar naischalniken (prefekten) bodde, en son till herr
Bektschurin, som vi lärt känna i Orenburg och till hvilken
hans fader gifvit oss ett bref. Vi foro genom nästan hela
den tämligen stora staden, och sedan vi gjort många krokar,
syntes slutligen för oss en port, i hvilken stodo några
musel-maner. I trädgården kom herr Bektschurins sekreterare oss
till mötes och förde oss till prefektens bostad. o Yi inträdde
i ett ’stort, i österländsk stil måladt rum. Åt perrongen
vettande fönster af utskuret trä kunde höjas och sänkas, allt
efter som man behagade. Ett af dessa fönster användes af
herr Bektschurin, då hans underlydande hade några
önskningar att frambära till honom.
Sedan min man gifvit honom brefvet från hans fader,
bad han, att jag skulle få stanna hos honom, medan han
sjelf och herr Muller gjorde en uppvaktning hos general
Abramoff, Ferganas guvernör. Efter en timmes förlopp
återkom min man och sade, att guvernören befallt, att ett tält
och en kibitka skulle i herr Bektschurins trädgård ställas
till vårt förfogande, hvarefter vi drucko the under några
af dennas träd, från hvilka det så godt som regnade
aprikoser.
Den följande dagen aflade general Abramoff ett besök
hos oss, och hr Ujfalvy erhöll af honom tillåtelse att gräfva
på alla de ställen, der det behagade honom, utom på
begraf-ningsplatserna, ty i detta fall äro muhammedanerna
omed-görliga. Min man började derpå sina mätningar, och herr
Bektschurin lät föra till honom lämpliga typer.
De bland dessa, som mest ådrogo sig min uppmärksamhet
och som jag ännu icke sett, voro tiuruker eller turker,
hvilka påstås utgöra en blandning af usbeger och kara-kirgiser.
De äro föga talrika och bebo några byar mellan Osch och
Margellan samt mellan Osch och Andidjan. De äro tämligen
fula, men i dess ställe ifriga muselmaner; deras seder och
religiösa tro äro desamma som sarternas. Om vintern bo de
i byarna, om sommaren begifva de sig upp bland bergen och
låta sina hjordar beta der. De föda upp får samt så säd
och djugarra, (Sorglium cernuumj. De allmänna dansarena
(lat-schas) uppträda vid deras bröllopsfester. De hafva tre
måltider om dagen och dricka opium i stället för att röka det,
såsom kineserna göra.
I Margellan har man högst betydande sidenväfverier, men
de många sidenväfvarena arbeta på ett högst ursprungligt sätt.
Den gräddhvita färgen är den vackraste, den violetta och
blå vilja icke lyckas rätt. Yi köpte nipper och tyger från
Kaschgar. Största delen af de förra äro af silfver, hvars
matta glans bättre än guldet sticker af mot männens och
qvinnornas bronsfärgade hy.
I likhet med veckans sju dagar, är äfven Fergana
indeladt i sju förvaltningsområden, nämnligen Margellan, Kokand,
Yadil, Osch, Andidjan, Namangan, Tschust eller Tuss. Alla
dessa områden lyda i militäriskt afseende under
natschal-nikerna-, hvart och ett har en liten garnison.
Yi gjorde en utflygt till det nya ryska Margellan. Yägen
dit var ganska vacker, våra hästar goda, aftonen förtjusande
och vi redo förbi flera byar. Bazaren är icke särdeles stor,
men på en höjd reser sig en präktig graf, hvari hvilar ett
helgon och framför hvilken befinner sig en annan, som
innesluter dess döda hustrur. Alla infödingarna reste sig, då vi
färdades förbi dem, och bugade sig, hvarvid de höllo
händerna för magen. De, som redo eller åkte i arba, stannade
och stego af, hvilket är den största vördnadsbetygelse i dessa
trakter.
Från den sartiska staden till den i sin linda liggande
ryska, ty ännu är denna sednare blott utstakad, är det nära
femton verst (en och en half svensk mil), och vi anlände dit
vid nattens inbrott. Breda och vackra gator äro under
anläggning, men det tycktes mig vara ännu varmare här, än i
det gamla Margellan. Yi redo uppför en gata, hvilken var
helt och hållet upptagen af infödda arbetare. Det var ett
egendomligt skådespel att betrakta dem. De hade slutat sitt
bestyr. .Somliga gjorde upp eld för att tillaga sin
middag, .andra gingo att hemta vatten; en del åt meloner och
andra frukter, en del låg utsträckt på marken och gjorde
sig i ordning att sofva. Fästningen skall uppföras i ena
ändan af staden, och alla gatorna mynna ut dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
