Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Byggnadssättet förr och nu.
- Vegetationens inflytande på menniskans hälsa. (Efter F. Arndt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförande, icke är det tekniska omöjligheter, som hindra
det länge förberedda byggnadsarbetet.
Hvad dessa byggnader inom ingeniörsfacket vidkommer,
så hafva vi redan sett så mycket öfverraskande utföras,
det ena öfverträffande det andra, att vi måste medgifva,
att gränserna för det, som kan åstadkommas, ännu långt
ifrån äro uppnådda; tvärtom skola våra barn säkerligen
äfven få bevittna många beundransvärda saker i den
vägen, om hvilka deras närmaste fäder icke haft någon
aning.
*
Vegetationens inflytande på menniskans hälsa.
(Efter F. Arndt.)
i an har hittills trott om skogsluft, att den framför allt är
sund, emedan den innehåller mest ozon; man har vidare
trott sig kunna förbättra luften i rummen genom
krukväxter och isynnerhet bladväxter. Men denna mening
är i flere hänseenden oriktig.
Enligt de nyaste forskningarna rörande luftens ozonhalt
och värde ur helsans synpunkt, har man uppnått mer
negativa än positiva resultat. Det har nämnligen visat sig, att
luften ej innehåller mer ozon i en tätlöfvad skog, än i öknen
eller på öppna hafvet, och att mängden af luftens ozon
öfverhufvud taget är ganska ringa. Likväl utöfvar till och med
denna ringa mängd ett mycket välgörande inflytande på
atmos-sphären, genom att den renar densamma från alla organiska
beståndsdelar, som finnas inmängda deri. Utan ozonen skulle
luften vara uppfylld af utdunstningar och sönderdelningar af
alla slag; ozonen syrsätter just allt, som kan undergå en
sådan kemisk förvandling, om den blott får tid på sig och
man ej väntar allt på en gång. Så ringa är dock luftens
ozonmängd, att den är förtärd, redan innan den hinner
intränga i våra boningar och desinficera dem. Derför Jcunna vi
ej umbära den största renlighet och den bästa luftvexling
i våra bostäder och vi få ej tro, att vi väsendtligen förändra
piften i våra rum genom krukväxter och blommor, om
densamma också genom dessa fylles med fuktighet och till följd
deraf verkar uppfriskande.
Allt hygieniskt värde kan man emellertid icke absolut
frånkänna vegetationen. Men det gynnsamma inflytande, hon
utöfvar på menniskan, är ett annat, än det man vanligtvis
antager. Plantverlden - trädet i sin gröna löfskrud och
blomman med sin doft och färgprakt - verkar välgörande på
menniskans själ och sinne. Yidare får man ej underskatta
växtverldens inverkan på marken, af hvilken den menskliga
hälsan dock i flera hänseenden är så beroende, och ändtligen
dess inflytande på andra luftens beståndsdelar, såsom
kolsyran, oxygenen, ozonen samt i synnerhet genom skuggorna,
hvilka under sommarhettan bjuda sin svalka; att nu ej tala
om, att den minskar vindens lopp och hämmar dammets
spridning samt under vintern är »fattigmans tröja».
Läkarna och isynnerhet dårhusläkarna förtälja oss mycket
om det oerhörda inflytande, som ett angenämt eller
oangenämt intryck utöfvar på den menskliga helsan, samt huru ofta
olyckliga förhållanden och brist på hvarje glädje förorsaka
svåra sjukdomar. Ur denna synpunkt äro växterna, med
hvilka blomstervännen pryder sin kammare, onekligen det
bästa läkemedel och säkerligen en af de harmlösaste och
ädlaste njutningar. Yi kunna med dem lefva i glädje och frid.
Detsamma kan man säga om privata och offentliga
trädgårdar. Ju skönare och smakfullare de äro, desto större är deras
verkan. Då de skapas att fröjda öga och hjerta, så måste
de, så mycket som möjligt, äfven skatta åt tidens smak.
Yegetationens inflytande på marken är visserligen vida
lättare att bestämma, än dess verkan på själ och sinnen.
Skilnaden låter nämnligen ej misskänna sig, om man jämnför
den mark, som är trädbevuxen, med den kala, fastän de
eljest må vara hvarandra fullt lika. De nyaste forskningarna
på detta område hafva fört till vigtiga resultat och
otvifvelaktigt fastställt, att uppkomsten och utbredningen af
epidemiska sjukdomar, såsom kolera och tyfus, äro betingade af
markens större eller mindre fuktighet och att dessa sjukdomar
ej blifva epidemiska, om markens fuktighet ej står under
eller öfver en viss grad, också beroende af huru länge denna
fuktighet bibehåller sig. Fuktighetsmängden i skogig mark
är vida mindre utsatt för förändringar, än den på skoglös
botten. Längst bibehåller sig fuktigheten i lågskogen. Detta
enkla faktum bevisar klart och tydligt, att skogens
nedhuggande på vida sträckor har källornas och de mindre vattnens
uttorkande till följd.
I Indien, kolerans härd, har man på senaste tiden tillaggt
trädplanteringarna en stor betydelse såsom skyddsmedel mot
denna svåra sjukdom. Man har alltid iakttagit, att epidemien
uppträder vida mindre häftigt i skogsdistrikten, än på den skoglösa
slätten. I en embetsberättelse heter det härom bland annat:
»Yägen till Sambalpoor löper sina fyrtio till fyrtiofem
mil genom skog, hvilken är särdeles tät vid Petorah och
Jenkfluss. Det är ett bestyrkt faktum, att koleran sällan
utbrutit på denna långa vägsträcka, som dagligen passeras af
hundratals resande och fordon och att, när så skett,
sjukdomen alltid haft en mild karaktär. Komma vi vestligt på
vägen från Arang till Chicholec-Bengalow, hvilken nära sextio
mil löper genom skoglös slätt, se vi deremot koleran år efter
år i dess fruktansvärdaste gestalt: döda och döende ligga
på landsvägen, ja, vi påträffa hela foror, hvilkas förare dött.»
I en engelsk läkares berättelse läsa vi: »Jag vill
omnämna ännu ett annat faktum, som jag iakttagit: alla platser,
som äro omgifna af vidsträckta, täta lundar, sådana man
tillfälligtvis träffar i låga, sumpiga trakter, samt af höjder och
å hvilka under månaderna September, Oktober och November
febrar herrska, till följd af den ruttnande vegetationen,
hemsökas sällan af koleran; men om detta inträffar, så förekomma
der dock endast fä dödsfall, under det att högre belägna trakter,
dem man betecknar som ställen med fri, sund luft, men i
hvilkas närhet inga träd och inga kullar finnas, i synnerhet
lida af koleran.»
Angående skogens inflytande på kolerans utbredning
yttrar sig inspektorn öfver Indiens hospital på följande sätt:
»Under den fruktansvärda kolerafarsoten i Allahabad
år 1859 åtnjöt den del af garnisonen, som har sina baracker
i trädens närhet, ett obestridligt företräde; ju närmare och
ju tätare detta skydd var, desto större fördel erbjöd
detsamma. Derför led det europeiska kavalleriet i
Wellingtonbarackerna, som lågo mellan fyra rader af mangoträd, men
någorlunda öppna, mycket mindre, än det europeiska
regemente, hvars läger ordnats på en för vindens fulla kraft
utsatt höjd, under det att det beridna bengaliska artilleriet,
som kamperade i en småskog af mangoträd, ej hade ett enda
kolerafall, och man kan alldeles icke anse detta undantag
såsom tillfälligt, då äfven följande året samma förhållande
bekräftades».
»Man behöfver dock icke gå till Indien», säger den
berömde tyske läkaren Pettenkofer, »för att iakttaga liknande
exempel på det inflytande, som en viss grad af fuktighet, den
må härröra från skogen eller andra orsaker, utöfvar. Under
koleran år 1854 blefvo sumpiga trakter i Bajern helt och
hållet förskonade från epidemien, fastän sundhetstillståndet
hos dervarande invånare i andra afseenden var dåligt. Den
stora Donauslätten från Neuburg till Ingolstadt var omkransad
af orter, i hvilka koleran svårt huserade, medan sjelfva
slättbygden hade att uppvisa blott enstaka fall.» Samma
iakttagelse har gjorts af den sachsiska medicinalstyrelsens
president, Keinhard. Sedan 1836 har koleran rasat åtta. gånger
i Sachsen och för hvarje gång skonat de nordliga trakterna
mellan Pleisse och Spree, hvarest frossfebrar äro inhemska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0286.html
