Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vegetationens inflytande på menniskans hälsa. (Efter F. Arndt.) - Stockholmsbilder. Af Axel S-g. (Forts. från sidan 279.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I engelska trädgården i München», omtalar Pettenkofer,
»finnas flera sammanhängande byggnader med källarrörelse,
och denna plats har varit oberörd af epidemien. Under
kolerans tre häftigaste utbrott i Munchen har intet enda
sjukdomsfall förekommit i något af dessa hus, ett faktum,
som är så mycket mer öfverraskande, som i besökta
källarlokaler det dödande fröet alltid måste införas; det oaktadt
blefvo dessa hus helt och hållet förskonade från epidemien,
ehuru den under åren 1854 och 1873 uppträdde häftigt i
den engelska trädgårdens omedelbara närhet. Äfven om
dessa fakta med hänsyn till orsak och verkan måste upptagas
med försigtighet, så tala de dock obestridligt till förmån för
skog och träd».
Vegetationen på jordytan medför ännu andra fördelar.
Stannar det dåliga vatten, som härflyter från menniskoboningar,
på en mark, som saknar vegetation, så ruttnar det och
utvecklar ofta ett dödande gift, hvilket åter igen med luftens
och vattnets tillhjälp tränger in i våra hus.
Den skugga, trädgårdens och skogens träd bereda under
den varma årstiden, har det gynnsammaste inflytande på vår
hälsa. Menniskans välbefinnande beror framför allt på de
inre organens och blodets temperatur. Må vi vara vid
nordpolen eller vid eqvatorn, vi måste alltid hafva samma temperatur,
nämnligen tretiosju och en half grader Celsius. Hvarje
afvikelse från denna normalgrad, vore det ock blott en enda
grad, är ett tecken till allvarsam sjukdom. Negerns blod
har fullkomligt samma värmegrad som eskimåens, fastän den
ene lefver i ett klimat af öfver fyrtio graders värme och
den andre i ett af öfver fyrtio graders köld.
Emot köld kunna vi skydda oss genom varma kläder
och eldade rum, men våra hjelpmedel mot värmen äro
ganska inskränkta. Detta är otvifvelaktigt orsaken till, att
civilisationen dragit sig mer mot nordliga trakter, än mot
eqvatorn. Den germaniska folkracen skulle säkerligen gå
tillbaka, om hon flera generationer igenom tvunges att lefva
under tropikens sol. Engelsmännen skulle riskera att förlora
de andliga och kroppsliga egenskaper, som de hafva att tacka
för sitt herravälde i Indien, om de bosatte sig der för hela
lifvet; de uppehålla nu sitt välde derstädes genom att
tjenste-männens leder städse rekryteras af nya, friska krafter, och
detta kommer att fortfara så länge, tills ett medel en gång är
uppfunnet, som minskar värmen i den menskliga kroppen i samma
grad, som vi i norden kunna öka densamma. Hittills bestå våra
skyddsmedel mot hettan blott i bad, solfjädrar och skugga.
Vi förlora vår kroppsvärme på trenne sätt: genom det
medium, hvari vi röra oss, genom svettutdunstning och genom
utstrålning till kroppar, som hafva en lägre temperatur,
oberäknadt den ringa mängd af värme, som absorberas af
mekaniskt arbete.
Vid stor hetta håller skuggan icke kroppen
tillräckligt sval. Skuggans enda uppgift är icke, att hon hindrar
solstrålarna att träffa oss direkt. Ty vore detta allt, så skulle
det under den varma tiden vara lika svalt i våra bostäder
- ja, till och med under Venedigs blytak, som drifvit så
mången till förtviflan och vansinne - som i trädens och
skogarnas skugga. Det är dock en stor skilnad, om
solstrålarna falla på tätt, friskt löf eller på skiffer- och metalltak.
En betydlig värmemängd bindes genom bladens utdunstning.
Trädens temperatur är alltid lägre, än luftens i skogen.
Dessutom medför skuggan i fria luften alltid en
vindflägt. Hvar och en har väl iakttagit, att vid tryckande hetta
en uppfriskande flägt uppstår, så snart ett moln kastar sin
skugga, om än luften tyckes vara så stilla, som döden.
Detsamma kan man sommartiden ofta iakttaga på trånga gator,
hvilkas ena sida är solig och den andra skuggig. På solsidan
förekommer intet luftdrag, under det att på den andra en
lätt luftström förmärkes. Detta förhållande är lätt förklarligt.
Så långt skuggan sträcker sig, är luften kallare än i solbaddet;
luftlager af olika värme hafva äfven olika tyngd, och denna
temperaturskilnad alstrar sålunda luftens rörelser.
Ett träds skugga svalkar följaktligen ej blott derför, att
solstrålarna utestängas, utan äfven genom den milda flägt,
hon framkallar. Den täta skogens skuggande tak är
naturligtvis vida angenämare, än skuggan från ett ensamt träd; luften
i skogen är svalare, än den på den öppna, för solen utsatta
slätten. Vi kunna vid en temperatur af tjugufem grader i
skogen lättare afkyla oss, än vid lägre temperatur på fria
fältet. Äro de oss omgifvande föremålen lika varma, som
vi, så förlora vi ingen värme genom utstrålning, ty hvad
som strålar ut från oss, blir af dem icke upptaget. Derför
känna vi det så obehagligt i heta och öfverfyllda rum, der
luften alltid är af dålig beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
