- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
329

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrand och Carlsten - Ur sjömanslifvet. Bilder, tecknade af Knut Winge. (Forts. från sidan 317.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Carlsten, sedt från Koön.

(Teckning af C. S. Hallbeck.)

och framgent skulle vara den enda qvinna, som han kunde
hålla kär.

Lisbeth kunde icke låta bli att lyssna och smyga sig
närmare intill honom på bänken, der de tagit plats. De
talade icke vidare, de sågo med glänsande blickar på
hvarandra, och den rörliga taflan ett stycke ifrån dem framme
på slätten med rullande ekipager och eleganta promenerande,
med barn, som drogos i korgvagnar, eller barn, som sprungo
efter bollar, med hurtiga gardister och käcka norska jägare
samt nätta fröknar med hattar och brokiga blommor och
band, med bakelsegummor och tittskåp och konstmakare,
som visade sin vighet - detta hvimmel å en leende tafla,
som bredde sig framför dem - af allt detta sågo de icke ens
en atom och hörde hvarken en ton af det hesa positivet
eller sången om flickan vid Skinnarviken eller ett enda ljud

af hornmusiken från Hasselbacken. Men fru Trapps skarpa
röst, då hon kallade dem, den hörde de och sprutto till
samt ilade ifrån hvarandra, Janne med ett uttryck, som om
han fått lif på nytt, och Lisbeth med en min, som om hon
blifvit dömd till döden.

»Ja, ja», sade fru Trapp, som tydligen talat om Janne,
»vi ha’ fått främmande, på långt håll en slägting till gubben
min, och eftersom hans mor är hos oss, så sökte han
natur-ligtvis^ upp henne. Han har på flera år icke låtit höra af
sig, så att vi ansågo honom som död. Låtom oss servera
the härute i trädgården! Duka bordet i bersåen, kära
Lisbeth! Men, hvad tycks om mina astrar? Vackra skulle jag
tro! Värden här på stället har skänkt mig en hel rabatt,
som jag efter godtycke får plantera på, men med den fröjden
är det väl snart slut, då huset nu skall säljas. Jag har
några ord, jag sedan skall tala med dig, Frithiof, just om
denna sak.??

Herr Mogren, som doftade af eau de cologne, stod der
småleende och belefvad samt kallade fru Trapp »söta tant»
och var så älskvärd och uppmärksam, att den blifvande
svärmodern icke kunde annat, än småmysa och persvadera
honom att taga plats vid sin sida, medan på den andra hans
syster, fröken Mogren, talade om det angenäma att i en liten
krets komma tillsamman med bildadt folk, frågade, om man
läst följetongen i Middagsbladet, bedyrade vid allt. hvad heligt
är, att man icke kunde läsa något intressantare, sade sig
icke kunna sofva för det bortröfvade barnets skull och
erkände sig tro, att hela menskligheten skulle duka under,
derest den icke ägde verklig boklig bildning, knaprade på
småbröd och drack the. och som, vid förtärandet af allt
varmt, hennes tunna näsa hade den egenheten att få en
rödaktig anstrykning - ett obehag, som hon hade medvetande
af -, så nöp hon sig i örsnibbarna för att ditleda blodet
och sneglade på Janne, som hon fann vara en vacker gosse,
säkert lika så mörk i hyn, som» någon zigenare i följetongen.
»Det är lite’ blåsigt och höstligt i qväll, och som jag
just icke har den starkaste helsa, utan känner mig rätt klen
ibland, fastän jag i denna stund mår som perla i guld -
fru Trapp skänkte hvardera af de båda syskonen vid hennes
sida en huld blick -, så föreslår jag, att vi gå in-, jag har
bedt moster Lamberg sätta i ...» (förmaket ville hon hälst
säga, men som detta icke gerna lät sig göra, ändrade hon
sig till), »sätta i lilla blå rummet toddyvatten, och vi
kunna dricka ett glas punsch.» Hon blickade bort till Janne,
som var Lisbeth behjälplig att sätta-de tömda kopparna på


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free