Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. från sid. 303.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
338
Ett doft mummel gick igenom röfvarenas leder, och många
upprepade:
»Han har med flit fört honom i förderfvet.»
Och hvad är. det der för en furste?» frågade en. »Hvarför
qvarhåller han honom? Månne atamanen räknar på någon
lösepenning?»
»Nej, någon lösepenning är här visst inte fråga om»,
svarade den röde sångaren. »Ser du, fursten hade ådragit
sig tsarens onåd, och denne ville skicka honom till stupstocken;
men fursten flydde från tsaren och kom till oss. Nu vill han
föra oss till slobodan, ty han vet, hvar skatten är gömd. Alla
opritschniker skola vi bringa om lifvet, och skatten dela vi
oss emellan, säger han.»
»Jaså, det är meningen! Men hvarför för han oss då ej
dit? Nu hafva vi ju tre hela dagar drifvit omkring för rakt
ingenting.»
»Nej, han för oss ej dit, emedan vår ataman är en gammal
käring.»
»Åh, säg inte det: Persten är ingen käring.»
»Nå, då är han något ännu sämre, då gör han bara narr
af oss.»
»Och då», sade en annan, »vill han behålla statens skatt
för egen räkning och inte ge’ oss en vitten med af den.»
»Ja, ja, Persten vill förråda oss, precis som han förrådt
Korschun.»
»Ja, men det ä’ vi inte belåtna med.»
»Och gubben vill han inte befria.»
»Men vi kunna reda oss utan honom. Yi skola rädda
gamle farbror, utan hans hjälp.»
»Och vi kunna äfven, utan honom, finna kassan. Fursten
skall ställa sig i spetsen för oss.»
»Nu är det just rätta tiden, ty tsaren är stadd på
vallfärd till Susdal, och af opritschnikerna befinner sig knappt halfva
antalet i slobodan.»
»Vi skola sticka slobodan i brand på nytt.»
»Och mörda hvarenda själ derinne.»
»Bort med Persten! Fursten skall föra oss!»
»Fursten skall föra oss - fursten skall föra oss!» ljöd
det från alla sidor.
Som en åska rullade dessa ord från grupp till grupp. Alla
stego upp, begåfvo sig i väg och omringade den hydda, i hvilken
Serebräny just förde ett lifligt samtal med Persten.
»Du må vredgas eller ej, furste, men jag släpper dig ej
lös», sade atamanen. »Jag har ej räddat dig ur fängelset, för
att du skulle gå åstad och åter lägga ditt hufvud på
stupstocken.»
»Jag sjelf är allena herre öfver mitt hufvud», genmälte
fursten förargad. »Hvad sätter jag för värde på befrielsen,
om jag skall hållas fången här!»
»Ack, furste, den som vinner tid, vinner ofta allt! Tsaren
kan komma på andra tankar, han kan också flytta öfver till
en annan verld - ja, hvem vet, hvad allt som kan inträffa!
Och är bara faran förbi, så må du i Guds namn gå, hvart du vill.»
Då han såg, att Serebräny blef allt mer missbelåten,
fortfor han:
»Hvad är att göra? Det måtte redan vid din födelse varit
bestämdt, att du skulle lefva rätt länge i denna sköna verld.
Du är hårdnackad, furste, men äfven jag har en hård panna,
och denna gång tycks lien ha’ huggit i sten.»
I detta ögonblick trängde röfvarenas rop ända in i hyddan.
»Till slobodan - till slobodan!» ropade de berusade.
»Vi skola släppa röde hanen lös i slobodan!»
»Ja, en hel hop röda hanar!»
»Vi skola befria Korschun - vi skola befria gamle farbror!»
»Och rulla ut de tunga faten ur källrarna.»
55Och gräfva upp pengarna.»
»Och ge opritschnikerna respass.»
57Och sticka hela slobodan i brand.»»
»Hvar är fursten? Han skall föra oss dit!»
»Fursten skall föra oss dit!»
»Vägrar han, så i galgen med honom!»
»I galgen, i galgen!»
»I galgen med Persten också!»
Persten sprang upp och utbrast:
»Hvad ha’ de för sig? Jaså, en sammansvärjning - jo,
det anade mig just, ty slippa de bara en gång lösa, så förmår
inte sjelfva f-n tygla dem. Nå väl, furste, den saken står
ingenting att göra vid - allt går efter din önskan. Jag
håller dig inte qvar längre: frihet åt den, som frihet begär!
Gå ut till dem och säg, att du skall föra dem till
slobodan.»
Serebräny steg upp, full af förtrytelse, och sade:
»Jag skulle föra dem till Slobodan? Nej, hällre må ni slita
mig i stycken!»
»Men, furste, du behöfver ju bara låtsa så. Du märker
ju, att de äro druckna-, i morgon tänker ingen menniska
vidare på den saken.»
»Furste, man ropar dig - kom ut!» ljödo anförarnas
stämmor.
v,Gå ut, furste», upprepade Persten, »ty störta de hit in
i hyddan, så tar saken en ännu sämre vändning.»
»Nå väl då», sade Nikita, i det han gick ut ur hyddan.
»Jag skulle verkligen ha’ lust att se, på hvad sätt de tänka
tvinga mig att föra dem till slobodan.»
»Ha, der är han!» utbrusto röfvarena.^
»För oss till slobodan - var du vår ataman, annars
lägga vi repet om din hals!»
»Ja, ja!» röt hela hopen.
55Vi hylla dig!» ropade andra. »/Var du vår ataman,
annars låta vi dig dingla. 55
»Ja, så sannt Gud lefver, låta vi dig inte dingla annars!»
Persten, som kände Serebränys häftiga lynne, ilade nu
likaledes ut ur hyddan och sade:
»Hvad går åt er, bröder? Ha’ ni ätit bolmört? Hvarför
ryta ni så der med full hals? I morgon bittida skall fursten
föra er, hvart ni vilja, men låt nu hans nåd sofva och gå äfven
sjelfva till hvila, ty för i dag ha’ ni roat er nog.->.>
55 H vad har du med den saken att göra?» brummade en.
55Du är inte längre vår ataman.»
55Hör, bröder, han vill inte lägga ned sitt embete», skreko
andra. ,
55Nå, till trädet med honom genast då!55
»Till trädet, till trädet!»
Persten kastade snabbt en blick öfver den samlade mängden:
öfverallt mötte honom fiendtliga ansigten.
»Ack, ni narrar!55 sade han. 55lnbilla ni er kanske, att
jag är så angelägen att vara er anförare? Välj till ataman,
hvem ni vilja, ty jag vill inte längre vara det - jag ger er f-n!»
55Bra taladt!» utropade en röfvare.
»Ypperligt!» tillade en annan.
55Jag ger er f-n55, fortfor Persten. »Tro ni er vara de
enda menniskorna här i verlden? Jo, det är just en vacker
ära att vara er ataman! Om jag ville, kunde jag bege mig
till Volga och samla mig en mycket bättre trupp.»
»Nej, bror lille, du för oss inte bakom ljuset: vi släppa
dig inte, ty då skulle du sälja oss, liksom du har sålt Korschun.55
55Vi släppa dig inte: du stannar qvar och underkastar dig
den nye atamanen.55
Vilda rop qväfde Perstens stämma. Nu steg en röfvare
af jättelik storlek fram till Serebräny med en bägare i handen,
lade sin breda näfve på furstens skuldra och sade:
»Far lille, du har förverkat ditt hufvud och blifvit en af
de våra: låt oss derför dricka tillsamman och kyssa hvarandras
Gud allena må veta, hvad Serebräny hade gjort.
Kanhända hade han slagit bägaren ur röfvarens hand och derpå
blifvit sliten i stycken af den druckna skaran - men lyckligtvis
ljödo nya rop, som afvände hans uppmärksamhet.
55Se, se!55 ropades från alla håll. »De ha tagit en
opritsch-nik till fånga - der föres en opritschnik fram! Se, se!5?
Ur skogens inre framträdde några trasiga och med påkar
beväpnade män, i hvilkas midt Maxim gick med sammanbundna
händer. Eöfvaren, som fått hugget af Maxim, satt på dennes
häst. Främst gick Klopko, hvisslande och gycklande. Sorgsen
smög Bujan efter dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
