Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. CI. Lars Gabriel Branting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
346
beröfvat henne de äldre. Emellertid var Gabriel B. i de år,
då han skulle i Upsala fullborda sina studier, för att blifva
student och sedan läkare. Nu voro således goda råd dyrbara.
Till hvem skulle hon vända sig för sin sons räddning? Någon
nämnde för henne Ling, som då nyss inrättat sitt
gymnastikinstitut i Stockholm (år 1813). Och till honom fördes också
ynglingen, först för att blifva den redan då fräjdade
gymnasi-arkens patient, sedan hans biträde, slutligen efterträdare
och den medicinska gymnastikens fullkomnare.
Få personer inom vår samtid, om ens någon, sedan P.
H. Ling sjelf bortgick, hafva väl under sitt lif arbetat mer och
i mångfaldigare riktning, än den gjort, hvilkens lif vi nu teckna
i nödtvungen korthet. - Första tiden i den förut nämnda
skolan är slutad. Då börjar nästan omedelbart läroåren i
den pånyttfödda gymnastikens tjenst och under en man sedan
som Ling, hvilken sjelf nästan aldrig unnade sig någon hvila,
knappast någon sömn, och derför medgaf ringa sådan åt
lärjungarna och sist åt dem, han värderade och ansåg dugliga,
såsom en Branting. Det blef ett arbete, en ansträngning
af för lifstiden - som vårt slägte, med sina friheter och
ljufva vanor, väl har svårt att tänka sig ... I alla
gymnastikens underafdelningar ville B. med sitt lifliga lynne stå främst,
och han gjorde det också: i värjfäktning, der endast Achilles
Vegesach kunde mäta sig med honom, i gymnastisk
sjukbehandling, i dess hjälpvetenskaper, anatomi, den han studerade
att börja med och hufvudsakligen under Hagströmer, och
fysiologi.
Men härmed voro ej arbetet och ansträngningarna slut.
Som vi sett, måste B. tidigt lemna de vanliga skolstudierna,
hvilka han efter inträdet på den gymnastiska banan - oftast
på egen hand - hade att komplettera och afsluta.
Synnerligast var det språken - så väl de döda, som de lefvande -
hvilka behöfde odlas, för att vetenskapernas vidlyftiga fält
skulle blifva åtkomliga för den kunskapshungrande ynglingen
och för att denne måtte kunna meddela sig med främlingar
från Europas flesta länder, hvilka snart i mängd samlade sig
på Centralinstitutets kliniksal, för att upphemta frukter af
Lings nya lära. Så kom det otroliga arbetet med de många
patienterna, hvilka skulle undersökas och till stor del af honom
egenhändigt rörehebehandlas, vidare föreläsningar, lektioner i
musikens theori och utöfning - han var i yngre år en
framstående valdhornsolist till och med, som offentligen uppträdde
jämnte sådana män som Preymaijer, fagottisten, och
klarinettisten Addner. För Lings skull blef han dock snart tvungen
att bortlägga instrumentet och slog sig då mer på
kompositionen, deri han hade den geniale Kapfelman * till lärare.
B. var som tonsättare lyckligast i den strängare,
obligatstäm-miga stilen. Entomologiska och Gud vet icke hvad för andra
studier fordrade också sin tid.
År 1839 dog Ling, och ingen behöfde då, som sedan så
ofta skedde, göra sig den frågan: hvem skall bli’
efterträdaren? Han var här gifven - och Branting utnämndes samma
år. - Emellertid hade nyss för-ut i Tyskland de fysiologiska
systemen undergått så stora förändringar, att man från den tid,
då M. J. Schleiden, professor i Dorpat, och Th. Schwann i Llittich
gjorde celltheorien gällande, den förre inom växt-, den sednare
för djurlifvet, kan dagteckna dess uppkomst. Denna celltheori
begagnade nu Branting till förklaring af rörelselärans sanning,
till dess utveckling och betydelse såsom läkemedel, samt förde
den dermed ur det oklara tillstånd, hvari den förut befunnit
sig, frän försökens osäkra verld till det vetenskapliga
området. De båda första föreståndarna för vårt gymnastiska
centralinstitut kunna derför båda anses som grundläggare af
den svenska, rationella gymnastiken: Ling, den store praktiske
gymnasiarken, "fäktaren utan fel», angaf den fasta punkten,
hvarifrån man hade att utgå. Branting, den forskande
fysiologen, utbildade den theoretiska formen, hvarpå den rätta,
praktiska utvecklingen följde. Också har han åt den egnat
hela sitt lif, ynglingens, mannens och gubbens. Han ansåg
den vetenskapliga gymnastiken som ett arf från "herr Ling",
det han blifvit utsedd att hägna-, han värderade också detta
alltför högt, för att vilja svika förhoppningarna, hvilka stälts
på honom af hans gymnastiska fosterfader. Det lifliga lynnet
hänförde honom till och med att ibland gå väl långt, utan
att han tänkte på att skona sig sjelf och sin egen helsa vid
rörelsegifvandet, som han intill senaste åren omfattade nära nog
med ett slags lidelse. Det var först mot slutet af sin lefnad,
då han såg, hvilka afsteg medikalgymnastiken allt mer gjorde,
enligt hans rena uppfattning af den, som han någon gång
yttrade, att »det nu vore bäst att draga sig ifrån den saken».
Mot sin sjukgymnastik blef han dock alltid pligttrogen och skydde
inga strider, för att värna den mot alla inblandningar af
andra medicinska theorier. Här var Branting konseqvensen
sjelf. Det enda, han vid utöfningen framdeles tillade, var,
utom dieten, kallvattenbehandlingen, som han först af alla i
vårt land lärde känna, till och med fore Lagberg. Med denne
hade han en sammankomst, för att sammangjuta dessa båda
systerliga naturläkekrafter, gymnastik och kallvattenkur. Efter
egen utsago lyckades han blott föga, att göra sammanhanget
dem emellan begripligt för den bekante vattenläkaren. - För
att studera Priessnitz’ vattenbehandlingsmethod, reste B. i början
af dess uppfinning till Gräfenberg. Han hyste alltid en stor
beundran för »den schlesiske bonden», som han kaDade mannen
med den ovanliga läkareblicken.
Men uppoffrade Branting sig för det gymnastiska arfvet,
så hyllade han dervid äfven ett slags Monroe-system, det vill
säga: inga inblandningar utifrån, ingen medtäflare bredvid,
liksom inga medikamenter, ingen kemisk, verkande kraft under
rörelsebehandlingarna - sådant var valspråket. Gymnastik
ensam, understödd af dieten som materiel- eller ämnebildande
medel och kalla bad som supplerande - sådant var, i få ord
sagdt, hans system.
Den begränsande ram, inom hvilken dessa bilder måste
sammanfattas, nödgar oss att blott i största korthet beröra
detta, ty att helt och hållet förbigå det vid teckningen af
B:s lif, vore att lemna å sido en alltför ingripande del deraf. **
Systemet hvilar nästan uteslutande, kan man säga, på
den uppgiften, att kunna normalisera, reglera blodomloppet,
att genom nervernas aktiva eller passiva påverkan -
hvarigenom naturligtvis i andra hand kärl- och i tredje rummet
’muskelverksamheten efter behof ökas eller minskas - taga
bort (»detachera», som B. vanligen uttryckte sig)
blodöfver-flödet från den kroppsdel, som deraf besväras, för att få
»blodvågen» riktad åt det håll hos den sjuke, som deraf
har behof.
Ett verkningsfält härvid är äfven lemnadt åt den modern
blifna massagen, som ingenting annat är, än en underafdelning
af den all rörelselära omfattande, svenska, rationella gymnastiken.
I den flock af denna, som innesluter »valkningar» och
»knåd-ningar» och dylikt, innefattas massagen, hvilken alldeles icke
bör anses som en ny, utländsk uppfinning.
Mot sina patienter var B. tålamodet sjelft och utvecklade
vid deras vård en ihärdighet så stor, att man mången gång
var färdig att gent emot dem kalla honom sjelf »patienten».
Att detta framkallade ett mycket godt förhållande dem emellan,
var naturligt. Lika godt var ej alltid detta mellan honom
och hans underlärare. Han ville göra saken och
biförtjenst-erna, som med den hängde tillsamman, allt för mycket
beroende af sig allena och saknade företrädarens storsinthet,
hvaraf han sjelf njutit så mycket. Härvidlag uppoffrade han
sig ingalunda. Derför bildade han ej någon skola, ingen
efterträdare, ehuru en och annan lärjunge framstod, som skolat
kunna uppehålla arfvet efter Ling. Härutinnan var han också
dennes raka motsatts och påskyndade derigenom gymnastikens
försämring.
Slutligen tog naturen och det myckna arbetet ut sin
rätt. De sista åren framlefde Branting i sjuklighet, ej
oberörd af husliga sorger, och slutade sin verksamma och nyttiga
* Död som musiklärare på Karlberg.
** I ordnadt lefnadssätt var han en verklig Pythagore, som undvek alla kryddor, alla slags retningsmedel med ett ord, utan att
likväl förfalla i vegetarianernas (växtätarnas) öfverdrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
