Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Två naturunder
- Ersättning åt oskyldigt häktade och dömda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lågor, lät han upphemta ett ämbar af vattnet och fann då,
att skenet härledde sig från glänsande punkter, hvilka under
mikroskopet utvecklade sig till infusorier af noctilucornas
afdelning.
Bilderna å nästa sida återgifva »just en sådan
hafsfyrverkare, mångfaldigt förstorad. Så är den understa
afbildningen blott en lysande, tvåhundra fyrtio gånger
förstorad fläck af detta lilla djur.
Till den kunskap, man sålunda vunnit, lade Langsdorf
senare den iakttagelsen, att fenomenet alstrades ej blott af
infusorier, utan ock af större blötdjur, och Humboldt, att ej
blott de lefvande djuren, utan ock deras, såsom slem i
vattnet förekommande, döda kroppar dervid medverkade.
Yi hafva redan ofvan antydt, att grunden till dessa
djurs fosforescerande sken ännu är obekant. Vetenskapen
vet derom ingenting visst. (Se vidare härom 1878 års årgång
af denna tidskrift, sid. 69.) Men der vetenskapen tiger, talar
sagan: »Fjärran i vida oceanen låg en gång en ö. De
der lefvande menniskorna voro lyckliga, ty de kände ej det
bedrägliga guldet. Då nalkades ett skepp. Dess hemske
förare steg i land och kastade bland den på stranden församlade
mängden guld med fulla händer, tills han tömt sitt fartyg.
Tigande, som han kommit, begaf han sig derifrån. Med undran
betraktade menniskorna den glänsande metallen, och det dröjde
ej länge, innan bland dem uppväcktes afund, girighet, tvädrägt
och alla de låga lidelser och begär, som guldet fostrar och
som vanhedra menniskoslägtet. Lyckan hade vikit från ön:
der herrskade nu blott kif och strid om ägandet, och
girigheten gnagde de olyckligas hjertan. Då öppnade sig hafvets
svalg, och ned sjönk ön med alla sina bebyggare och sitt
guld. Men de olyckliga ledo ej döden - der nere lefva
de ännu med sin gamla girighet efter guld, och när de gräfva
deri, så stiger det i höjden och glimmar och glänser i natten.
Sjöfararen åser undret med förvåning och kallar det hafsljuset.»
*
Ersättning åt oskyldigt häktade och dömda.
År 1761 lefde i staden Toulouse i Frankrike en
välburgen och af sina medborgare aktad handlande
vid namn Jean Galas. Hans sons plötsliga död
(denne hängde sig af melankoli) gaf anledning till ryktet, att
fadern af religionshat dödat sonen, som velat öfvergå till
katholska läran. Detta rykte utspreds af munkarna, hvilka
hyste fanatiskt hat till de calvinistiska tros|)ekännarna och ville
genom det Jean Galas pådiktade brottet göra dessa afskydda.
Till och med den stora osannolikhet, som låg redan i det
onaturliga af en sådan gerning, hvartill kom den aktade mannens
karaktär samt hela hans förflutna lif, hvilket allt tydde på
hans oskuld, kunde ej tillintetgöra den exempellösa
misstanken. Domstolen gaf vika för den allmänna meningens
påtryckning, och den anklagade dömdes till döden och afrättades.
Detta orättsfall med Jean Galas har genom Yoltaire, hvilken,
såsom oskuldens försvarare, trädde inom skrankorna för den
qvarlemnade familjen, vunnit en verldshistorisk betydelse -
ty en företagen ny pröfning af handlingarna lade den
afrättades fulla oskuld i dagen!
Under intrycket af detta bevis på de menskliga
inrättningarnas ofullkomlighet var man i Frankrike på Ludvig XYLs
tid uppfylld af tanken, att försona rättskipningens skuld och
genom en lag gifva erkännande åt offrets rätt gentemot en
felaktig och missledd rättvisa. Men revolutionen hämmade
dessa humana sträfvanden, och intill närvarande stund har
Europas lagstiftning (med undantag för några kantoner i Schweiz)
ingenting stadgadt om godtgörelse åt de oskyldigt häktade
och dömda.
Den nära nog dagliga erfarenheten påminner oss om
detta, för vårt rättsmedvetande upprörande förhållande, hvilket
man, än här, än der, tid efter annan sökt få af hjälp t, ehuru
hittills förgäfves. Ett af de senaste och kraftigaste försöken
i denna riktning har gjorts af deputeraden Roser i
österrikiska riksdagen, der han väckte motion om, att staten skall
gifva skadeersättning åt sådana olyckliga. D:r Roser har deri
framhållit, huru personer dagligen insättas i förvarings- eller
ransakningshäkte och huru de efter da^ar, veckor eller månader,
såsom icke befunna skyldiga, lössläppas-, han har visat, huru
i allra senaste tiden helt och hållet oskyldiga personer träffats
af de hårdaste domar och utstått de svåraste straff.
Bland de ohyggliga exempel på rättvisans missgrepp,
som han anfört och som äro egnade att framkalla ett
formligt uppror i det allmänna rättsmedvetandet, tillåta vi oss att
anföra följande:
En mekaniker G. Windisch i Innsbruck blef i December
1876 för inbrottsstöld dömd till sju års straffarbete. Mer
än fem år försmäktade han som fånge i Garstens fängelse.
Han försmådde att söka nåd, till och med då för regentfamiljen
angenäma tilldragelser kunde gifvit honom anledning dertill
med godt hopp om framgång.. Han ville ej begära som nåd»
hvad han visste sig kunna fordra som rätt. Efter det att
vederbörande ändtligen sjelfva kommit under fund med hans
oskuld, försattes han på fri fot.
Den 23 November 1875 dömdes i Cilli godsägaren
Leopold Grossman till döden för mord å sin gamla moder, trots
hans bedyranden om oskuld. Straffet förvandlades, genom
kejserlig nåd, i fängelse på lifstid. Ar 1881 erkände en häktad
tjuf, att han vore mördaren. Ny undersökning bekräftade
riktigheten af denna sjelfanklagelse. Efter att oskyldig hafva
tillbragt sex år i fängelse, lössläpptes Grossman den 22
Januari detta år.
Majoren och postmästaren Helle i Krzezowice nära Krakau
anmälde 1877 för poststyrelsen, att trehundra femtio floriner
blifvit honom beröfvade. Helle ålades att ersätta summan.
Få månader senare anmälde han åter, att ett penningbref
med fyrahundra tretio floriner hade försvunnit. Han dömdes
härför till fem års hårdt fängelse och började i Juli 1880
.undergå bestraffning - med hustru och tre omyndiga barn
lemnade i största nöd. Några månader efteråt erkände förre
brefbäraren Karl Kiihnel, hvilken häktats för inbrottsstöld i
samma postkontor, att han begått det brott, hvarför major
Helle nu led straff. Efter sjutton månaders fängelse blef
Helle den 28 December 1881 utsläppt, Krossad till kropp
och själ af den ohyggliga orättvisa, för hvilken han varit
föremål, och medveten om, att staten ej skulle lägga två
strån i kors, för att gifva honom upprättelse för den vanära,
han lidit, och de ekonomiska förluster han derigenom iråkat,
ville den olycklige taga lifvet af sig och hindrades derifrån
endast genom general Mayerhofers mellankomst.
Så långt D:r Roser.
Gå vi till andra länder, så visa sig domstolarnas
missgrepp och orättvisans martyrer der lika talrika. Så har till
exempel i England ej mindre än tio falska domar under ett
år blifvit upptäckta. Bland de sålunda oskyldigt häktade
och dömda var en man, som för mord måst tillbringa fyrtio
år i en australisk straffkoloni. " Denne olycklige fick sig dock
af parlamentet tilldörndt ett skadestånd af aderton tusen kronor.
Se vi till sist på vårt eget land, så skola vi finna
tillståndet här ej synnerligen bättre.
Den svenska riksdagen har likväl flera gånger förehaft denna
fråga till pröfning, ehuru utan att någon ändring af bestående
förhållanden hittills ägt rum. År 1859 föreslog sålunda herr Ola
Jönsson i Kungshult, att i svenska lagstiftningen skulle införas
bestämmelser om en sådan statens ersättningsskyldighet, hvarom
här är tal. Men frågan föll då. Tretton år senare eller
1872 förnyade han sitt förslag, men med lika liten framgång.
Saken hade då emellertid så pass vunnit insteg i
föreställningssättet, att den gjordes till föremål för öfverläggning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0359.html
