Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insektsverldens barnkammare - Nu nappar det! Efter en oljemålning af Boks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina ägg en nära nog däckad båt, hvilken hon inreder
så väl, att man knappt skulle kunna tro en sådan liten
varelse om en så utvecklad konstfärdighet. Till att
utföra detta sitt arbete - öfverspinner hon undre sidan af sin
kropp med en hylsa, hvartill hon hemtar material från fyra
på ändan af bakkroppen befintliga spinnvårtor. Då denna
blifvit färdig, öfverför hon densamma till öfra sidan af sin
kropp och börjar ånyo att på undra sidan förfärdiga en dylik
hylsa, hvilken hon sedan sammanfogar med den förra till
ett äggformigt hus, hvari hon nedlägger sina ägg i särskilda
lager, hvarpå hon efter väl förrättadt arbete utkryper genom
en på sidan af båten anbragt öppning. Denna öppning
ombildas till ett rör, hvilket sedermera får tjenstgöra så väl
till åstadkommande af luftvexling inom byggnaden, som till
att fästa den vid någon vattenväxt. En tunn, af mycket
glesa trådar konstruerad dörr sätter sedermera de unga
larverna i tillfälle att lemna farkosten. En större vattendykare
förfärdigar dylika simmande hylsor, men använder till
förfärdigandet deraf ett litet smalt blad, hvilket han hopvecklar
på sådant sätt, att bladskaftet får tjenstgöra såsom mast,
dervid en rörformig väfnad blifvit anbragt i och för
luftvexlingen.
Alla dessa båtbyggnader hafva till ändamål att hålla
äggen torra före kläckningen samt bevara de unga larverna
för hungersnöd, till hvilken de säkerligen skulle vara dömda,
om nämnligen vattnet på ett eller annat sätt bortfördes.
Draga vi en slutsats af de nu anförda exemplen, hvilka
skulle kunna tillökas med flera andra, ehuru måhända mindre
i ögonen fallande, iakttagelser, så framgår det tydligt och
klart, att insekterna med stor noggrannhet draga försorg om,
att ägget skyddas för väderlekens understundom skadliga
inflytande och att larverna lätt må kunna finna den för dem
passande näringen samt vara i säkerhet för sina fiender.
Låtom oss nu vända oss till de insekter, hvilka gå ännu
längre i sina omsorger för afkomlingarna, i det att de icke
blott försäkra dem om en trygg tillflyktsort, utan äfven med
noggrann beräkning sammanföra ett förråd af näringsmedel,
som är tillräckligt för larfvens behof under hans första
utvecklingsstadium.
Om en iordijfvel (Scarabseus) berättar en tysk målare
följande anekdot, hvilken synes här förtjena ett rum: Han
såg en tordyfvel sysselsatt med att göra små kulor. Djuret
lade nämnligen sitt fuktiga ägg på en liten höjd och lät det
sedan nedrulla derifrån flera gånger, då för hvarje gång
någon mull fastnade på ägget. Under detta arbete föll det
lilla klotet olyckligtvis i en bredvid liggande grop, och alla
tordyfvelns ansträngningar att hemta det ur gropen voro
förgäfves. Efter många misslyckade försök begaf han sig
slutligen till en närbelägen gödselhög, borrade sig ned i
densamma och kom straxt ut igen med tre andra tordyflar till
gropen. Alla fyra skalbaggarna arbetade nu med gemensamma
krafter, för att upplyfta den lilla jordbollen, och de lyckades
slutligen i sitt företag. Detta var knappt val slutadt, förr
än de tre kamraterna öfvergåfvo stället och gingo tillbaka
till sin gödselhög.
SandsteMn (Mellinus arvensis) uppkrafsar sina nästen på
sandiga platser och insläpar i desamma fjärillarver, ett arbete,
som ofta är förenadt med de största ansträngningar. I hvart
och ett af sina offer nedlägger han ett ägg, hvarefter nästet
igenfylles. Inom kort framkommer ur ägget en larv, som med
stor glupskhet förtär allt, som finnes inom huden af den
larv, i hvilken han befinner sig-, efter några veckors förlopp
framkommer den fullbildade insekten i dagen.
En myrbagge (Trichodes apiarius) gräfver fotslånga gångar
i jorden, vid hvilkas ändar honan lägger ett ägg. För hvarje
ägg fångar hon flera honungsbin, hvilka hon inmurar med
ägget. På samma sätt går en gräfstekél (Pompilus) till väga,
i det att han nedgräfver spindlar för sina afkomlingar.
En svensk naturforskare, som noggrannt studerat denna
stekels lefnadsvanor, yttrar derom: -»Denna gräfstekél finnes
"Nu nappar det!"
(Efter en oljemålning af Boks.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
