Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fjällfärd utmed riksgränsen. Af O. v. Kng. - Slottet La Granja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man der uppe måste hålla till godo med! Men det går på
ett förunderligt sätt, och snart har man i ordning rykande
hett kaffe eller the och icke sällan en värmande - toddy.
Här ett utdrag ur min dagbok för den 15 Juli, då vi
lemnade den norska bondgården Vauldalen, belägen invid
landsvägen från Herjeådalen till Köras och invid hvilken
vana bondgård vi hade vår lägerplats föregående dygn.
»Natten till den 15 Juli stannade min klocka af kyla i
tältet. Om morgonen kunde vi af det vemodiga, grymtande
lätet i skogsbackarna bredvid Vauldalen förstå, att en renhjord
var i närheten, och snart sågs den ena renen efter den andra
springa öfver en öppen plats bort i skogen. På förmiddagen
var vädret vackert, då vi tågade genom de löfrika
beteshagarna norr om gården och sedan ett godt stycke väg hade
sällskap med en flock af fyrtio till femtio renar, hvilka sökte
sig upp till fjälls, för att undgå middagshettan i dalen.
Var vägvisare för denna och följande dag, lappen
Clement Olsen från Tennäsfjället, i trakten af Funäsdalen i
Herjeådalen, både en fysionomi och en utstyrsel så befängdt
tragikomiska, att jag äfven härvidlag önskade, att jag kunnat
teckna, för att återgifva bilden af denne tomtlike lots. Han
var en riktig »fattiglapp» - renarna hade han för
längesedan blifvit qvitt - omkring sextio år gammal, med lurfvigt
hår, långt, tofvigt skägg och stora, blåa glasögon samt klädd
i en hög, grå toppmössa med röd tofs och vadmalskavaj.
Kring lifvet hade han ett bälte med vidhängande magasin
för metmaskar, bröstsocker, tobak och ’finkam, med mera.
På axeln bar han ett metspö, dubbelt så långt som hans
egen person. Hvarje gång vi rastade, luffade Clement bort
till någon elf eller fjällsjö och var snart tillbaka med ett
par eller tre sköna »öret» (foreller), hvilka gåfvo honom en
extra inkomst och oss en läcker maträtt.
Straxt på eftermiddagen hade vi nått upp bland fjällen,
der nu åskan började att dåna - ett fenomen, vardt att
både ses och höras, storartadt och nära på omöjligt att
beskrifva. Tunga regndroppar föllo ned; men snart började
det att blåsa, så att regnet blåste bort och en praktfull
regnbåge hvälfde sig öfver de svenska fjällen, bakom hvilka
åskan länge fortfor att mullra. Snart funno vi en pittoresk
lägerplats i en björkhage på sluttningen af fjällklumpen
Haftors- eller »Lussnestöten», på hvars motsatta svenska
sida Ljusneelfven har sin källa. Öfver denna fjällhöjd går
rikslinien fram och just på dess topp är uppfördt ett riksrös,
nummer etthundra femtioett, Haftorsstötröset.
Klockan mellan sex och sju på eftermiddagen nådde vi
på den norska sidan, sluttningen af detta fjäll, der vi funno
en ypperlig lägerplats. Också dröjde det icke länge, innan
karavanen gjorde halt, sakerna packades af, hästarna släpptes
på bete och tälten slogos upp. Straxt nedom dessa speglade
sig tvänne björkar i en af Hyddesjöns, af aftonsolen belysta,
vikar. Ej långt från våra tält dansade mellan björkarna en
starkt sorlande fjällbäck nedför fjällsluttningen i många
krumbugter, tills han fick rö i den glittrande viken. Här fanns
bränsle i parti, och snart hade vår kock gjort upp en eld,
hvarvid de af Clement uppmetade fiskarna behörigen tillagades.
På en här och der löfbevuxen kulle hade vårt manskap
slagit upp sina små skyddstält. En väldig låga steg upp
från deras bivuakeld, kring hvilken klöfjare och »lin-rensare»
slagit sig ned i pittoreska gruppep med Clement i midten,
som helt ogeneradt gjorde sin toalett under Guds fria himmel,
medan ban allt emellanåt petade bränder och stickor närmare
den på elden puttrande kaffepannan. Bjällrorna klingade helt
melodiskt från våra i grannskapet betande hästar; straxt
ofvan om lägret höjde sig majestätiskt den i branta afsattser
mot skyn stigande fjällväggen-, åt andra håll öppnade sig
utsigten bort till fjärran belägna trakter, det hela
framställande den mest idylliska tafla, af hvilken vi, vid det
ångande theet och en god cigarr, hemtade en rik och
oblandad njutning, höjd af den obeskrifligt rena och lätta
fjälluften.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
