Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Sereräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. (Forts. från sidan 344.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
378
sämre menniskor, än jag, och dessutom är icke allt sannt, som
man berättar om mig - det är inte vardt att tro allt möjligt
prat. För resten gör jag mig sjelf ibland af förargelse sämre,
än jag är..>.>
Serebräny gladde sig öfver, att han kunde tolka
Bass-manoffs beteende något gunstigare, och skyndade att fråga:
"Det är således ej sannt, att du har dansat i
qvinno-kläder?"
^Finner du då dessa kläder så oerhördt anstötliga?
Liksom om jag droge på mig dem af fri vilja! Du känner ej
tsaren! Jag har inga anlag att bli’ ett helgon, och likväl måste
jag fasta, samvetsgrannt bevista hvarje gudstjenst, hvarje
an-daktsöfning och så häftigt stöta min panna mot golfvet, att jag
får kulor deraf. Yore det också din lott att hela veckor gå
omkring i korkåpa, så slår jag vad, att äfven du skulle tagit
på qvinnorocken, för omvexlings skull om inte annat."
"Nej, hällre hade jag laggt mitt hufvud på stupstocken",
sade Serebräny.
"Verkligen?" sporde Bassmanoff ironiskt, och efter att
hafva kastat en ondskefull blick på fursten, fortfor han i
inställ-sam ton: "Tror du, jag finner det angenämt, att man, tsaren
till behag, icke kallar mig Fedor utan Fedora? Och om jag
bara hade någon fördel derafl Då jag för någon tid sedan red
igenom Dorogomiloff, pekade bönderna finger åt mig och skreko:
’Der kommer tsarens Fedora!’ Jag tänkte kasta mig öfver
dem, men de slingrade sig undan. Jag beklagar mig för tsaren.
’Hvem har skymfat dig?’ frågar han. - ’Visste jag det’, svarar
jag, ’så skulle jag inte ha’ besvärat dig, utan egenhändigt bragt
dem om lifvet.’ - ’Välan’, säger han, ’tag dig då ur mina
klädskåp fyrtio zobelskinn och låt göra dig en fruntimmerspels
af dem.’ - ’Hvad skall jag göra med den? Godunoff skulle
du sannerligen ej erbjuda någon fruntimmerspels, och jag är
väl ej ringare, än han.’ - ’Men hvad skall jag då skänka
dig, Fedora?’ - ’Utnämn mig till okolnitschi, så att folket
ej längre skymfar mig.’ - ’Nej’, svarade han, ’okolnitschi kan
du ej blifva; du tjenst gör som min gyckelmakare, under det
Godunoff är min rådgifvare. Dig belönar jag med pengar,
honom med ära. Hvad angår bönderna i Dorogomiloff, så skall
jag förklara dem samtliga för kronans egendom.’ - Så der
gäckas man med mig. Allt sedan vi lemnade Moskva, för att
inspärra oss i slobodan, finna vi ej vidare nöje i någonting;
vi göra ingenting annat, än sjunga och fasta och bedja. Af
ledsnad begärde jag tillstånd att få begifva mig till mina gods,
men äfven der har jag tråkigt, ty man kan väl inte i evighet
springa efter hararna häller. Hvad jag gladde mig, när jag
hörde, att tatarerna ryckte an! Nå nå, vi ha’ också tygat till
dem ordentligt, och ett rätt ståtligt antal fångar skola vi skicka
till Moskva. Ack, ja, de der fångarna - kan du skjuta med
båge, furste?"
"Hvarför frågar du det?"
"Jo, derför att vi efter måltiden skola fastbinda en tatar
på hundra stegs afstånd och försöka, hvem som först träffar
honom i hjertat; de öfriga skotten äro ogiltiga. Så snart han
är död, låta vi binda fast en annan."
Nikitas öppna ansigte mulnade, och han sade:
"Nej, på fängslade menniskor skjuter jag ej."
"Nå, så skola vi låta honom springa och försöka, hvem
som då träffar honom först."
"Icke häller det vill jag vara med om - ja, jag tänker
ej en gång tillåta dig det. Vi befinna oss, gudskelof, inte i
slobodan för närvarande."
"Du tänker inte tillåta mig det?" skrek Bassmanoff, och
hans ögon började åter gnistra. Emellertid var det påtagligen
ej hans afsigt att börja en tvist med fursten, ty han slog
plötsligt an en annan ton och sade glädtigt:
"Nå, men förstår du inte, furste, att jag bara skämtar?
Det är med det här, som med historien om qvinnorocken -
du ta’r allting för kontant. Lifvet i slobodan är mig högst
förhatligt. Tror du kanske, att jag skulle kunna ställa mig
på vänskaplig fot med sådana personer, som Gräsnoj, Vjäsemski
och Maljuta? Hör på, furste", fortfor han inställsamt, "låt mig
först återvända till slobodan, så skall jag bedja tsaren, att han
benådar dig, och har du bara återfått hans gunst, så gör du
mig en återtjenst, Det behöfs bara att på skickligt sätt
till-hviska honom ett litet ord mot Vjäsemski och Maljuta och de
andra, så skall du få se, att vi båda sedan blifva ensamma
om hans gunst. Och jag vet redan, hvad man bör säga
honom om hvar och en af dem, men det är bäst, att det på
omvägar kommer för hans öron. Jag skall nog lära dig, hur
man skall gripa saken an, och du skall säkerligen tacka mig
derför."
Serebräny rönte ett sällsamt intryck. Den tapperhet, som
Bassmanoff ådagalaggt, äfvensom hans, som det tycktes,
uppriktiga beklagande af sitt skändliga lefnadssätt, hade gjort
Nikita böjd för öfverseende. Han hade varit nära att -tro,
att Bassmanoff verkligen endast skämtat eller utmålat sig
svartare, än han i sjelfva verket var; men detta sista, påtagligen
uppriktigt menade, förslag väckte åter Serebränys gamla
motvilja till lif. Bassmanoff såg honom oförskämdt midt i ansigtet
och sade:
"Nå väl, är du ense med mig - skola vi dela tsarens
gunst? Hvarför tiger du, furste? Litar du kanske inte på mig?"
"Fedor Alexejevitsch", sade Serebräny, i det han bemödade
sig att undertrycka sin förtrytelse, för att ej såra sin värd, "hvad
du föreslagit, är - hur skall jag kalla det? - det är -»
"Nå, hvad då?" frågade Bassmanoff.
"En skändlighet", sade Serebräny i vek ton, för att mildra
uttryckets hårdhet.
"En skändlighet!" upprepade Bassmanoff, som under
förvåningens mask dolde sitt raseri. "Har du då glömt, om
hvilka jag talade med dig? Står du kanske på god fot med
Vjäsemski eller Maljuta?"
"Måtte jorden uppsluka dem och samtliga opritschnikerna!"
sade Serebräny. "Om tsaren blott tilläte mig att tala ett
öppet ord, så skulle jag i deras närvaro säga allt, hvad jag
tänker och vet, men aldrig hemligen bakom deras rygg på det
sätt, såsom du, Fedor Alexejevitsch, antydt,"
En giftig blick glimtade fram under Bassmanoffs ögonhår.
"Du vill alltså ej dela tsarens gunst med mig?"
"Nej", svarade Serebräny.
Bassmanoff sänkte hufvudet, gömde ansigtet i sina händer,
vaggade hit och dit och jämrade sig, liksom färdig att brista
ut i tårar:
"O, jag arme, öfvergifne! Sedan tsaren ej längre älskar
mig, skymfas jag af alla. Ingen har ett vänligt ord åt mig
- en hvar föraktar mig. O, hvilken sorglig lott, hvilket
hundlif! Jag skall hänga upp mitt bälte på en bjelke och
sticka in mitt arma hufvud i snaran."
Serebräny såg, full af förvåning, på Bassmanoff, som
fortfor att jämra och vrida sig, som en gammal qvinna vid en
begrafning, och blott då och då förstulet kastade en blick på
fursten, för att se, hvilket intryck hans beteende skulle göra
på denne.
"Farväl!" sade ändtligen Serebräny och tänkte aflägsna
sig, men Bassmanoff höll honom åter qvar i rockskörtet och
ropade:
"Hör hit, sångare!"
Genast visade sig flera män, som förmodligen väntat
utanför på ett tecken. De spärrade vägen för Serebräny,
"Bröder", sade Bassmanoff i sin förra, gråtmilda ton,
"sjung en sång för oss, men en svårmodig, så att mitt hjerta
brister och skiljer sig från min kropp."
Sångarna uppstämde en lång klagosång, lik dem, med
hvilka man plägar ledsaga de aflidna till deras sista
hvilo-läger. Under sången vaggade Fedor oupphörligt hit och dit
och sade:
"Ännu långsammare, ännu sorgligare, - alldeles som om
ni förde er herre till grafven! Så der ja! Men hvarför vill ej
min själ skiljas ifrån sitt hölje? Skulle min sista timme ännu
ej vara slagen? Eller är det min lott att ännu längre släpa
omkring min kropp här nere? Nåja, måste jag lefva, så vill
jag också verkligen lefva. En dansmelodi!" skrek han
plötsligt, och sångarna, som förmodligen voro vana vid dylika
öfvergångar, uppstämde genast en dansvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
