Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. CII. Christian Adolf Virgin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemannade från flottan. Det var en god öfning för dennas
personal samt synnerligen för dess yngsta officersgrader, enär
sjelfständigt befäl oftast lemnades åt äfven helt unga
officerare, hos hvilka det tidiga ansvaret icke kunde undgå att
framkalla en vaken blick för de pligter, som dermed voro
förenade. Den unge Virgin fick begagna sig af denna skola
och erhöll derigenom tidigt fördelen af eget befäl. Vid 21 års
ålder var han således befälhafvare öfver ett mindre
örlogsfartyg, hvilket af honom fördes under åtta månaders
kustbevakning. De närmast föregående åren hade han, i
egenskap af volontärofficer å fregatten Galathea, deltagit i sjötåg
åt Medelhafvet samt 1817 som kommenderad officer på årets
kadettfartyg, korvetten Svalan. Tvänne gånger på sin egen
begäran sjökommenderad utan aflöning, tjenstgjorde Virgin
vid den sista af dessa, år 1821, då nyligen inträdd i
löjtnantsgraden, såsom chefens närmaste man å ofvan nämnde
korvett, hvilken under årets kustbevakning förde
bevakningseskaderns chefsstandert.
Under kommendering på linieskeppet Karl XIII, år
1823, utnämnd till kapten i flottornas generalstab, vid 1824
års omorganisation premierlöjtnant vid flottan, blef Virgin
påföljande året, vid den bekanta skeppshandeln, förhyrd som
första styrman å fregatten Eurydice. Innan denna hann
lemna utrustningsorten, återgick emellertid handeln, och
Eurydice, nu åter under svensk örlogsflagg, sändes
påföljande året, vid kejsar Nicolai kröning, till Petersburg. Virgin,
hvilken då som kommenderad officer tjenstgjorde på fregatten,
seglade åter å densamma åren 1828 och 1830, det sist nämnda
som chefens närmaste man. Under det mellanliggande året
förde han befäl öfver en division kanonjollar samt var år
1832, i egenskap af karantänsbefälhafvare, chef på
kanonslupen Hökenflykt.
År 1834 befordrad till kapten samt påföljande året
förordnad till chef för ett af skeppsgossekompanierna, hade
Virgin under trenne somrar befäl å skeppsgossebriggen
Snapp-opp, år 1837 öfver kadettkorvetten Jarramas, 1840-41
å korvetten Najaden på sjötåg åt Medelhafvet, 1843 å
kadettfartyget, fregatten Chapman, 1845 öfver på
Karlskrona redd förlaggda artilleriexercisskeppet Fäderneslandet
samt följande året å fregatten Josefine, tillhörande detta års
öfningseskader.
År 1848 var Virgin anställd i egenskap af kommendant i
Karlskrona samt samma år flaggkapten vid den svensk-norska
eskader, hvilken med anledning af Schleswig-Holsteinska
upproret utsändes på kryssning i Östersjön och Bältena.
Men den största utmärkelsen och det högsta
förtroendeuppdraget återstod för Virgin att emottaga, då han nämligen
år 1851 utsågs att föra befälet öfver den till
jordomsegling afsedda fregatten Eugenie. Detta val af chef var
i alla afseenden lyckadt. Vederbörande hade funnit rätte
mannen att föra den tretungade flaggans runor med ära. I
Virgins karaktär låg mycken kraft, parad med djerft mod
och beslutsamhet. Han ägde dessutom en klar blick och
snabb uppfattningsförmåga, egenskaper ovärderliga hos
sjömannen. Lägger man härtill ett särdeles tillvinnande och
humant väsen samt ett godt sätt att behandla och vinna
förtroende af sin besättning, så kan man tryggt påstå, att åt
värdigare händer kunde ej ett så maktpåliggande värf anförtros.
Det vigtigaste skedet i Eugenies verldsomsegling var
utan tvifvel dess väg från ostkusten af Södra Amerika till
Stilla hafvet genom Magalhaens sund. Denna till alla delar
lika lyckade, som djerfva, seglats framkallade erkännande och
beundran inom alla mariner samt en rättvis stolthet hos egna
landsmän. Det må dock ej lemnas oanmärkt, att bland de
sist nämnda ej saknades klandrare, som påstodo, att Eugenies
chef vedervågat alltför mycket, då han riskerade att lätt
förlora icke blott en dyrbar statens egendom, utan äfven i
främsta rummet alla deras lif, hvilka voro anförtrodda i hans
händer. Men företaget lyckades, klandrarna tystnade och
Virgin och hans besättning fingo skörda den ära, dem tillkom.
Endast ett ringa antal fartyg hade, sedan år 1616 vägen
rundt Kap Horn blifvit af holländarna upptäckt, tagit den
kosa, som af Eugenies befälhafvare nu valdes, och i
allmänhet hade seglingen genom sundet för dessa mött många
och stora svårigheter. På tjugu- och tretiotalet af
innevarande århundrade hade emellertid undersökningar blifvit
verkställda, hvilka ledt till större bekantskap med farvattnen vid
sydliga delen af Södra Amerika, och 5 år före Eugenie
hade engelska fregatten Fisgard, på kort tid i jämnförelse
med sina föregångare (16 dygn), lyckats verkställa
genomseglingen, om än icke utan motgångar.
Den 17 Januari 1852 gick fregatten Eugenie till
segels från Montevideo, efter att några dagar förut, i Buenos
Ayres, hafva lemnat korvetten Lagerbjelke, som samtidigt
med den förra afgått från Sverige. Vägarna, som förut hade
varit gemensamma, skulle nu gå skilda. Lagerbjelkes bar åt
hemlandet, under det Eugenies ännu för en längre
tidrymd med hvarje dag mer och mer aflägsnade sig derifrån
och som mål hade farvatten, dem ingen ombord varande ännu
hade beseglat. Med intresse emotsågs inom fregattens
relingar seglingen i dessa farvatten och besöken på vid dem
belägna platser, och detta intresse minskades ingalunda
genom meddelandet om chefens beslut att taga fregatten genom
Magalhaens sund.
Den 24 Januari erhöll Eugenie sigte af patagoniska
kusten, Wachtmans-Bay. Enligt i Montevideo gifven
anvisning, skulle der uppehålla sig en amerikansk sjöman, som
under sälfångst i Magalhaens sund och kringliggande
farvatten inhemtat god kännedom om dessa trakter. I afsigt
att söka få nämnde sjöman ombord, afsändes från fregatten,
som under tiden höll utanför viken, en båt, hvilken skulle
sätta sig i beröring med fartyg, synliga till ankars inunder
land. Båten återkom emellertid utan att hafva lyckats finna
den sökta lotsen, men hade i stället bland befälhafvarna
öfver nämnda fartyg påträffat en, som genomseglat
Magalhaens-sundet och hvilken starkt framhållit vådan af vägen derigenom
från öster till vester samt förklarat en genomsegling i denna
riktning outförbar för ett fartyg af fregattens storlek. Ett
liknande afstyrkande hade äfven i Kio af chefen på ett
amerikanskt örlogsfartyg gifvits Eugenies befälhafvare. Nämnde
amerikanske sjöofficer hade några år förut med en däckad
korvett gjort försök att gå samma väg, som Virgin nu ämnade
taga, men måst hålla tillbaka ut i Atlantiska hafvet och
taga vägen kring Kap Horn, efter att han, inkommen i sundet
och der liggande för två ankar, under svår storm sett båda
kettingarna springa,
Fregatten Eugenie låg emellertid åter ut från
Wachtmans-Bay, fortsättande sin väg utan lots, med kurs på Kap
Virgenes. Omkring en half grad från nämnde udde mötte
en hård sydvest, men efter tvänne dagars kryssning utanför
densamma stillnade det ut mot aftonen den 27, vinden kom
snart derpå på ostlig samt laber, och med ledsegel till på
båda sidor samt med tidvattnet till hjälp, hvilket satte inåt
Possession-Bay, Magalhaens-sundets östra mynning, gjorde
Eugenie, under den praktfullaste solnedgång, någon
inbillning kan tänka sig och om hvars skönhet ingen
beskrifning kan gifva begrepp, sitt inträde i det ryktbara sundet,
hvarest den sent på aftonen gick till ankars i ofvannämnda
vik, innanför Dungeness.
Den breda och vida Possession-Bay, i hvilken fregatten
sålunda inkommit och hvilken i norr begränsas af sydöstra
hörnet af Amerikas fasta land och i söder af Eldslandets
nordligaste del, står genom ett trångt pass - The first
Narrow - ungefär sydvest hän i förbindelse med Gregorii och
Philips vikar samt emellan dessa liggande vatten. Ytterligare
ett pass – The second Narrow – leder derifrån, nära
i samma riktning, till en större bassin, hvilken, sträckande
sig åt söder, med åtskilliga vikar ostvart hän, skär in i
Eldslandet. Från nämnde bassin går, ungefär i nordvestlig
riktning, mellan å den ena sidan fastlandet och å den andra
Clarence ö samt Ödslighetens land, ett längre, smalt lopp,
delvis benämndt English Reach, Crooked Reach samt Long
Reach och som slutligen med Sea Reach utmynnar i Stilla
hafvet. Genom dessa farvatten gick Eugenies väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
