Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bild från Nyköping. - Klart att vända!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgmästaretjenster 1777 sammanslogos till en. Vid den tiden
räknade icke häller staden fullt femtonhundra mantalsskrifna
invånare. Denna period af tillbakagående blef långvarig och
räckte in på adertonhundratjugutalet, då - 1825 –staden
visserligen åter hemsöktes af den härjande elden, men dock
ej i sådan omfattning, som åren 1665 och 1719.
För andra hemsökelser af ekonomiskt omstörtande natur,
som drabbat Nyköping under senaste tiden, har det haft att
tacka sina vattenrika forsar och sitt deraf föranledda, tidtals
mycket lifliga och betydelsefulla, deltagande i landets
industriella arbete. Platsen är gammal hemort för svensk industri.
Till midten af sextonhundratalet hade vattenkraften i
Ny-köpingsån dock icke användts till annat, än att hålla qvarn- och
sågverk i gång, men då anlades der - af en tysk vid namn
Wilhelm Momma - ett messingsbruk, hvilket dock numera,
som bekant, är nedlagdt. Af öfriga inrättningar i Nyköping,
hörande till den större industrien, äro att räkna fabriker
för tillverkning af papper (Perioden), korderojer (den första
i riket), kläden, garn med mera. Mest ingripande i stadens
öden, ett par perioder skapande liflig rörelse och blomstring,
men sedan sammanstörtande och i fallet dragande förluster och
olyckor Öfver många, har mekaniska verkstaden med
skeppsvarf och dockanläggning varit. Uppförd i början af
aderton-hundratretiotalet af den om flera fosterländska företag högt
förtjente grefve Adolf Eugen von Kosen, utvecklade sig detta
etablissement hastigt, så att det 1840 såldes till ett bolag
för den då betydande summan af trehundratusen kronor.
Fyra år derefter, då flera hundra arbetare der voro
sysselsatta, måste dock bolaget göra konkurs. Under tiden hade
der byggts flera ångfartyg och utförts andra betydande
arbeten. Verksamheten vid faktoriet låg nu nere i elfva år,
men sedan det kommit i ny ägares händer, började arbetet i
ökadt omfång. Redan 1857 räknade verkstaden fyrahundra
arbetare, hvilket antal sedan växte ända till sjuhundra, och
under de närmaste åren utgingo härifrån ett ganska stort
antal ångbåtar, bland andra Ernst Merck, då det största
handelsfartyg i Europa, lastande ända till fjortontusen
femhundra tunnor råg.
All denna verksamhet, som innebar en så löftesrik framtid
för staden och orten, blef dock af kort varaktighet. I början
af år 1866 störtade allt plötsligt tillsamman, till följd af
ägarens obestånd, och ur spillrorna kunde under då rådande
kris och modlöshet intet uppslag till ny verksamhet räddas,
utan hela inrättningen med dertill hörande ypperliga
vattenfall »bortköptes» af en medtäflare, Motala mekaniska verk-
stads aktiebolag, som raserade hela det dyrbara verket.
Några år förut hade stadens korderojs- och klädesfabriker
äfven blifvit nedlaggda, hvarigenom Nyköping, snart sagdt,
måste träda ur ledet af landets storslöjdidkande städer.
Den förut nämnda järnvägen, till hvars byggande staden icke
obetydligt bidragit, skall dock tillföra detta samhälle ny
lifskraft-, fördelen att äga en i regel året om isfri hamn,
som fått direkt förbindelse med landets järnvägsnät, har
redan gjort Nyköping till en betydande in- och
utskepp-ningsort.
I midten af femtonhundratalet, ej förr, talas första
gången om en skolmästare i Nyköping. Han hette
Rein-holdus Ragvald! och blef slutligen domprost i Strengnäs.
Redan 1588 hade emellertid, antagligen genom hertig Karls
åtgärd, skolan i staden vunnit sådan utveckling, att hon hade
en rektor. Sedermera genom århundradena gick det för
skolan, liksom för slottet och staden, upp och ned, ej alltid,
såsom det vill synas, beroende af rektorerna eller lärarna,
ty bland dem voro många för sin tid särdeles utmärkta och
berömda män. Den, som senast uppryckte skolan ur djupt
förfall, var rektor A. F. Borgholm, som för denna vackra
lifsgerning har full rätt att med aktning nämnas. 1830 kom
han till Nyköping, rustad för sitt verk genom vunnen
erfarenhet i Örebro skola. Första året hade skolan tjugonio
lärjungar, fem år derefter hade antalet stigit till etthundra
tjugofem, och skolan blef så upphöjd till högre lärdomsskola,
hvarefter Bergholm sökte och erhöll en lugnare verksamhet
som församlingsherde. Om Nyköpings skolväsen inlade
landshöfding Gr. A. Peyron äfven erkännansvärd förtjenst, i
det han der grundlade en friskola för barn från sex till
femton års ålder och till och med för densamma och dess
lärare upplät lokal i sjelfva residenset. - I kyrkligt hänseende
är Nyköping deladt i två församlingar, den östra och vestra,
mellan hvilka ån utgör gränsen-, kyrkorna äro gamla (den
vestra säges räkna sin tillvaro ända från Magnus Ladulås
dagar), men äro icke synnerligen utmärkta i arkitektoniskt
hänseende.
Nyköping företer numera en behaglig anblick såsom
stad; qvarteren äro regelbundna och gatorna breda. Den
yttre prydnad, som talar om välstånd, fägnar ögat-,
trädgårdarna skötas väl och gifva staden ett hemtrefligt tycke-, till
behaget bidrager ock springvattnen på de bägge vestra
torgen, men främst ån med sina brusande forsar, sina broar,
dammar och lugnvatten, från hvilka just den Nyköpingsbild
är tagen, som pryder föregående sida.
E—g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
