Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. från sidan 384.) - Bulâk vid Nilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De båda vittnena och sakförarna kastade sig nu emellan
Morosoff och fursten. Vjäsemskis ögon antogo åter sitt förra,
ondskefulla uttryck och han genmälte:
"Nej, ännu är det för tidigt att gifva mig! Du har velat
störta mig i förderfvet, gamle korp, du har doppat ditt svärd
i vigvatten. Men jag tager mig en ställföreträdare, och då
skola vi väl se, hvem som blir segrare."
De båda parternas sakförare började nu tvista sins emellan.
A ena sidan påstods, att saken redan var afgjord till Morosoffs
fördel, å den andra invändes deremot, att då ännu ingen kamp
ägt rum, kunde det ej blifva tal om något afgörande. Yjäsemskis
upprörda tillstånd hade ej undgått tsarens uppmärksamhet, och
han lät hemta den bortkastade amuletten. Efter att nyfiket
och misstroget hafva undersökt den, kallade han Maljuta till sig
och hviskade:
"Göm denna!" Derpå fortfor han med höjd stämma: "Och
för nu hit Yjäsemski."
När denne trädt fram, sade han med ett sällsamt leende:
»Nå, Afanassi, det ser ut? som om du ej vore Morosoff vuxen?"
Fursten, hvars ansigte var dödsblekt, svarade:
"Tsar, min motståndare har genom en trollformel gjort
mig oduglig till strid, och dessutom har jag ej burit någon
rustning, sedan jag blef sårad. Mina sår hafva åter öppnat
sig – se, huru blodet tränger fram under pansarskjortan! Tillåt
derför, tsar, att en ställföreträdare träder inom skranket för mig."
Yjäsemskis begäran stod i strid med stridslagarna, ty den,
som ej ville kämpa i egen person, borde på förhand
tillkänna-gifva detta. Men tsaren ville Morosoffs förderf, hvarför han,
med bifall till Yjäsemskis anhållan, svarade:
"Låt ropa en ställföreträdare 5 kanhända här finns någon,
som är tapprare, än du. Men om ingen antager kampen i
ditt ställe, så står Morosoff rättfärdigad här, och du
öfver-antvardas åt bödeln."
Yjäsemski lät sig tagas under armarna och föras bort,
hvarpå härolderna, i öfverensstämmelse med hans önskan, ilade
långs kedjan och ropade:
"Hvem af invånarna i slobodan, Moskva och andra orter
vill mäta sig med bojaren Morosoff? Hvem är beredd att slåss
för furst Yjäsemski? Träd fram, du kämpe, träd fram och
upptag kampen för fursten!»
Men tystnad rådde öfverallt, och ingen trädde inom
skrankorna, hvarför härolderna åter började ropa:
"Kommen, tappra kämpar, kommen! Den som sträcker
Morosoff till marken, honom lofvar fursten sina samtliga gods,
och är han en man af ringa härkomst, så ger han honom
allt sitt klingande mynt."
Ingen svarade, ty alla visste, att rätten fanns på Morosoffs
sida, och redan ämnade tsaren, trots sitt hat till Druschina,
fälla utslaget till dennes förmån, då plötsligt ett rop hördes:
"En kämpe kommer, en kämpe kommer!)»
Och på stridsplatsen visade sig Mattheus Komjak, som
svingade sitt svärd och sade:
"Goida! Närma dig, bojar, ty jag är Yjäsemskis
ställföreträdare."
Men Morosoff, som hittills stått med svärdet draget, vände
sig vid åsynen af Komjak, full af förtrytelse, till stridsdomarena
och sade stolt:
"Med en legoknekt slåss jag ej. Det höfves ej bojaren
Morosoff att mäta sig med Gregor Skuratoffs ridknekt."
Derpå stötte han svärdet tillbaka i skidan, trädde inför
tsaren och sade:
"Upphöjde herrskare, du har tillåtit min motståndare att
låta sig företrädas af annan person: tillåt nu också mig att
ställa den ene legoknekten emot den andre eller också befall,
att kampen uppskjutes till en annan gång."
Så lifligt än Ivan Yassiljevitsch önskade Morosoffs förderf,
var dennes anhållan alltför billig, för att han skulle kunnat
tillbakavisa den. Dessutom ville tsaren visa sig opartisk, när en
sak skulle afgöras genom gudsdom, hvarför han vresigt utbrast:
"Nå, så ropa då en ställföreträdare, men finner du ingen
sådan, så får du slåss sjelf eller också tillstå, att du har orätt,
och bestiga schavotten."
 |
| Bulâk vid Nilen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
