Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rizpa. - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. fr. sid. 422.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Re’n de främsta hunnit höjden, högljudt
Gnällande i kapp med mordiskt hot.
Se, då reser sig en qvinlig skepnad
Plötsligt, blixtlikt invid korsens fot.
Med ett skri, hvari
Gränslöst raseri
Tonar vildt, hon rusar in bland skaran,
Drabbande med gisseln, blind för faran.
Tröttas, hvilar ej, förrän hon jagat
Glupska hopen långt från kullen bort.
Räds ej deras arga skrän, då åter
Ring de slå om henne innan kort.
Kämpar natten ut,
Tills de fly till slut.
Gisseln fälles. Matt i alla leder,
Sjunker vid dödsträdets fot hon neder.
Ymnigt jord hon strör uppå sitt hufvud,
Rifven skrud hon söndersliter vildt-,
Men då ögat mot de kära höjes,
Byts dess uttryck plötsligt, varder mildt.
Långsamt så en tår
Följer vanda spår,
Fuktar kinden-, men sin röst hon höjer,
Tyngsta hjerteve dess tonfall röjer:
"O, I söner, olycksfödde, dyre,
Brutna grenar af en ädel stam!
Fylldes sä er moders stolta drömmar?
Var det eder väg till äran fram?
Våldet glafven tog,
Sauls ätt man slog.
Fast mot öcknens vilddjur jag kan kämpa.
Menskors grymhet kunde jag ej dämpa...
»O, min ungdoms stolte, sköne hjelte,
Store höfding öfver Israel!
Afund, hat din segerbana följde,
Då vardt mörk din öppna hjeltesjäl.
Sist för egen hand
Föll du, se’n ditt land
Du i döden tappert än försvarat;
Väl ditt folk ditt minne har bevarat:
»Jabes tog ditt stoft, ditt hus är öde,
All dess glans är flydd, dess ära stum.
David, illslug, dina söners bödel,
Stal din krona, prålar å ditt rum.
Här du ser mig, här...
Dina söner der ...
Jordens famn ej ens åt stela leder.. .
Skändligt hånas fadrens lag och seder!
»O, min afgud under lyckans dagar,
Hade då jag anat sådant slut,
Ur din famn, din bädd jag hade störtat
Hällre till Gehennas fasor ut!
Ye de nätters fröjd!
Ye min sällhets höjd!
Trefaldt ve mig arma, qvalförtärda,
Nu i sorg och nöd så bittert lärda!»
Kylig dra’r en vind ut öfver heden,
Gryningsstrimmpr färga östern re’n.
Korpen, sväfvande på tunga vingar,
Är att söka upp sitt rof ej sen.
»Moder, till ditt kall!
Bort! - Jag värna skall
Dock mot er åtminstone de kära. -
Bort! - Vik hän! - Sök dem ej komma nära!"
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>