Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En natt i Anatomicum. Ur en läkares anteckningar. - I knipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vatten!» hväste nu en hes, men tydligt hörbar röst |
bakom mig, och nästan mekaniskt skyndade jag till
vattenledningen, för att fylla en bägare med vatten. Jag kastade
en skygg blick åt bordet, der det styckade liket låg, betäckt
af sitt gråa linnelakan. Plötsligt rörde sig hela den af linnet
höljda massan, reste sig upp i sittande ställning och steg
derpå långsamt och försigtigt, likt en sömngångare, ned från
bordet, hvarvid lakanet halkade från det krossade hufvudet.
Jag kände mitt blod stelna, då jag såg den herkuliska
gestalten, som nu föreföll mig ännu större, långsamt gå fram
mot mig med den krossade hufvudskålen och ögat hängande
på kinden.
En tanke flög hastigt, som blixten, genom min
upphettade hjerna: Om den till lif vaknade råkar att på sin väg
förbi instrumentskåpet få se ett af facken öppet, så är du
förlorad. Nästan valla lådorna i skåpet stodo utdragna,
e-medan jag länge hade sökt passande instrument för mina
anatomiska arbeten, alldenstund jag lemnat mitt eget bestick på
en annan afdelning. Äfven det fack var utdraget, hvarpå
stod: "Stor amputationsknif"!
För sent!
Hastigt vände sig det gående liket åt skåpet, stack handen
i det nämnda facket, drog ut den största amputationsknifven
- och i det den fasaväckande gestalten påskyndade sina
steg och kom emot mig, ropade han med döf stämma och
ett förfärligt uttryck: "Du måste dö!"
Ett ögonblick tänkte jag på att öppna fenstret, för att
rädda mig genom att fly, men huru skulle jag hastigt nog
kunna praktisera mig genom det högt sittande fenstret ut på
gården? Och om detta äfven lyckades, så stod jag. i lika
stor fara för min förföljare, ty gården var helt och hållet
öde, enär den på alla sidor omslöts af uthus.
Emellertid sprang jag upp på den breda fensterplattan och fattade en
tung och ovanligt hög trästol, för att sätta mig i försvarstillstånd
mot min angripare.
Jag kände, huru mina nerver darrade, huru hjertat än
häftigt klappade mot refbenen, än stod alldeles stilla. Det
föreföll mig, som om det blodsprängda ögat rullade fram och
åter, och när nu den rysansvärda gestalten svängde knifven och
med den mattade en stöt, genomilades jag af en darrning
och trodde, att jag skulle svimma. Men i samnia ögonblick
som det lefvande liket - ett lik med tal- och rörelseförmåga,
en lefvande med krossad hufvudskål och söndersprängd hjerna!
– skulle stöta till och ursinnig upprepade orden: "Du
måste dö!" grep jag i förtviflan om stolskarmen och lyfte
mitt försvarsvapen högt öfver hufvudet. Förkrossande föll
stolen på hufvudet med den söndersprängda skallen, hvars
skärfvor knakade och splittrades under tyngden af det
väldiga slaget.
Med ett hjertslitande skrik sjönk gestalten till golfvet,
stolen föll ur mina händer och krossade lampan, jag sjeli
förlorade jämn vigten och störtade från fensterplattan ned på
stengolfvet. Den krossade lampan var släckt, fullkomligt mörker
omgaf mig och jag trefvade omkring för att hjälp.a mig upp.
3å kände jag mellan mina fingrar ett öga, det var varmt
jag släppte det med förskräckelse. I samma ögonblick
hördes en klagande rossling; jag trefvade vidare och
vid-’örde den sönderkrossade skallen, den hade likets kyla,
landen vidrörde intet varmt, rinnande blod, och ändock
tyckes dödsrosslingen, som nu åter blef hörbar, utgå från det
irossade hufvudet. Inom några ögonblick förstummades
jämn-väl denna. Allt var tyst och mörkt, men äfven min själ
omtöcknades och jag förlorade sansen.
Ett ljudligt slammer af nycklar väckte mig ur min
vanmakt. Dörren gick upp och anatomi vaktmästaren visade sig
med en lykta i handen. Jag satte mig upp-, han närmade
sig skrattande och yttrade: "Den här gången måste herrn
tillstå, att herrn blef rädd!"
Lyktskenet föll nu på den hemska stridsplatsen. Hvad
sågo mina ögon! Lakanet hade kastats åt sidan och på
stengolfvet låg gardistlikets öfverkropp med sin krossade hjerna
och det ur sin håla uthängande ögat. Och tätt bredvid -
% min bäste vän, likblek och blodig, och invid honom en
blodpöl och ett ur sin håla fullständigt utslaget öga!
Denna förskräckliga syn jagade mig bort från
olycks-stället och, likasom piskad af furier, skyndade jag hem.
Alla mina nerver skälfde och en häftig feber rasade i mina
ådror. Vilda fantasier, som stegrade sig ända till vanvett,
rasade i min hjerna.
När jag vaknade, sken solen klart och vänligt i rummet
och vid min säng satt läkaren, en min vän. Flera dagar
hade förflutit sedan den hemska natten, och hela denna tid
hade jag legat sanslös.
Jag tryckte läkarens hand, och min första fråga var:
"Hvar är min vän W.?"
"Han är kry och rask och skall snart vara här",
svarade läkaren. I detsamma knackade någon på dörren, och
då läkaren .ropade "Stig in", skakades min kropp af häftiga
konvulsioner. Min för död ansedde vän visade sig i dörren.
Jag vinkade åt honom att gå och äfven läkaren gjorde ett
afvisande tecken, då han såg det dåliga intryck, som åsynen
af honom förorsakade mig och som bevisade, i hvilket sjukligt
tillstånd mitt nervsystem befann sig.
Snart inställde sig gastrisk-nervösa symptomer och nya
febertecken tycktes bebåda utbrottet af en hjerntyphus-,
småningom aftogo dock dessa sjukdomsföreteelser, men i flera
månaders tid qvarstodo en svår nervös oro och lättskrämdhet
vid de obetydligaste tilldragelser, så snart de kommo plötsligt
och oväntadt.
Jag tillägger, att jag från detta ögonblick afbröt all
förbindelse med den studiekamrat, som hade gjort mig till
föremål för ett så ohyggligt skämt, och skulle dessa rader
händelsevis komma under hans ögon, så hoppas jag, att
han ännu efter tjugu års förlopp skall rodna öfver det
lättsinniga experiment, som så när hade dödat mig eller bragt
mig till vansinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
