- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
444

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Trafalgar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

menniskokärlek efter segern vara ett framstående drag hos den
britiska flottan! Hvad mig personligen beträffar, så
öfverlemnar jag mitt lif till honom, som skapat mig; måtte hans
välsignelse följa mina bemödanden att med trohet tjena mitt
fädernesland! Åt honom öfverlemnar jag mig sjelf och den
rättfärdiga sak, som blifvit åt mig uppdragen att försvara."

Efter fullbordandet af denna gudfruktiga handling, gick
han åter upp på däck och betraktade med orolig blick
horizonten, hvars utseende, i förening med en hög dyning, angaf
en kommande storm. En sådan bådade intet godt; ty
Villeneuves vändning hade förlaggt stridsplatsen från mynningen
af sundet till närheten af de
farliga refven vid Conil och Santa
Petri. Emellertid styrde de
engelska kolonnerna ned emot
fienden, med Nelson och Collingwood
i spetsen. Klockan elfva telegraferade
han till Collingwood, att
det var hans afsigt att genombryta
det fiendtliga avantgardet,
för att hindra det från att gå in
till Cadiz. Inga vidare signaler
voro nu af nöden. »Men», sade
Nelson, »vi måste dock gifva
flottan litet att friska upp sig
med», och som följd häraf sågs
precis klockan tre qvart till elfva
från Victorys krysstopp de första
flaggorna af den välkända
telegrafsignalen: »England förväntar
att hvarje man gör sin pligt»,
en signal, som hälsades med ett
tredubbelt hurra och som
framkallade den mest lefvande enthusiasm
i hela flottan.

Tiden hade blifvit middag.
Engelsmännen hissade nu den
hvita örlogsflaggan på alla sina
skepp, och Victory stäfvade ned
mot Santissima Trinidad, Collingwood
mot Santa Anna. Fransmännen
hissade äfven sin flagg
under ett sju gånger upprepadt
rop af »lefve kejsaren!» och
spaniorerna bägge Castiliernas
flagga, med ett långt träkors
derunder.

I samma ögonblick gaf amiral
Villeneuve befallning att begynna
striden. Franska skeppet
Fougueux sände ögonblickligen en
kula mot Royal Sovereign, och
denna följdes snart af en
oafbruten eld från de andra skeppen,
hvilken det engelska skeppet dock
icke bevärdigade med något svar.
Royal Sovereign var då ungefär
en qvartmil förut från sin närmaste
akterman, Belleiste, och
omkring en half mil tvärs ut från
Victory. Tyst och stilla, utan att vika från sin kurs, närmade
Royal Sovereign sig Santa Anna, oberörd af den dåligt
riktade elden. Dess besättning, platt utsträckt på däcket
mellan kanonerna, kunde ej träffas af de få kulor, som
genomträngde dess skrof, och de, som träffade tacklaget,
gjorde blott föga skada.

»Rotheram», yttrade Collingwood till sin flaggkapten, då
han, efter att i tio minuter hafva uthärdat den förenade
flottans eld, slutligen skulle tränga in mellan de fiendtliga
skeppen, »hvad ville icke Nelson gifva, för att vara i vårt
ställe», och genom ett egendomligt sammanträffande ropade
Nelson ungefär i samma ögonblick: »Se, huru herrligt
Collingwood förer sitt skepp i striden!»

illustration placeholder
Lord Nelsons byst.

(Upprest i Windsor Castle på ett stycke af Victorys skeppsmast.)


Förgäfves sökte Fougueux att stoppa den tappre britiske
amiralen. Från Royal Sovereigns trenne batterier utgingo
strömmar af rök och järn. Alla dess kanoner riktades mot
Santa Annas akterskepp, en massa kulor sopade batterierna
på detta skepp från aktern till fören och dödade eller sårade
fyrahundra man. Emellertid hade Royal Sovereign passerat
akter om Santa Anna; Collingwood lade sitt roder om
styrbord och var sida om sida med sin motståndare. Men inom
kort erhöll han nya fiender att kämpa emot. Två spanska
skepp och ett franskt närmade
sig, för att omringa honom, medan
Fougueux höll utaf och gaf honom
hela laget långskepps. Royal
Sovereign trängde sig icke desto
mindre in på den spanska amiralen
och Nelsons oroligt spejande öga[1]
såg ännu Collingwoods flagg höja
sig öfver den täta krutröken, som
omgaf den stridande gruppen af
fartyg.

Vinden mojnade af och Victory
kunde blott med sakta fart närma
sig fienden, medan Collingwood
ensam i den förenade flottan tappert
uthöll kampen mot de skepp,
som omringade honom. Tjugo
minuter öfver tolf var ändtligen
Victory innanför skottvidden, och
Bucentaure öppnade elden emot
Nelson. De första kulorna nådde
icke fram, några senare föllo långs
med sidan, andra gingo öfver,
och slutligen träffade en
storbramseglet. Nu följde en till två
minuters förväntningsfull tystnad.
Fiendens artillerister riktade sina
kanoner, och likasom på ett
öfverenskommet tecken öppnade de sju
till åtta skepp, hvilka omgåfvo
Bucentaure, tillika med detta på
en gång elden mot Victory. Vinden
hade emellertid nästan dött ut.
Victory avancerade dock ännu
utan att svara på fiendens eld.
Villeneuve hade observerat, att
Victory ville följa Royal
Sovereigns exempel och att alla skeppen
af den engelska lä-kolonnen slöto
sig tätt tillsamman. Denna rörelse,
jämnte striden som pågick om
Royal Sovereign, delade den
förenade flottan i två delar med
ungefär en qvart mils mellanrum; den
förligaste delen räknade fjorton
skepp och den aktersta nitton.

Victory var nu blott på
fjortonhundra fots afstånd från
Bucentaure, ännu oskadad. Nu träffade
en kula krysstången, som gick öfver bord, en annan krossade
rordrillen, en tredje dödade åtta marinsoldater på hytten och
åter en bortslet spännet från lord Nelsons sko. »Detta är
för strängt arbete, för att kunna räcka länge», sade Nelson till
sin flaggkapten. I fyrtio minuter hade Victory varit utsatt
för elden från tvåhundra kanoner, utan att hafva fått mer
än femtio man döda och sårade. Intet skulle hafva kunnat
frälst detta skepp, om artilleristerna hade förstått att bättre
rikta sina kanoner. Ännu fortfor Victory att skrida långsamt
framåt, men tre till fyra skepp samlade sig omkring Bucentaure
och gjorde det omöjligt att tränga igenom utan


[1] Lord Nelson hade i föregående bataljer förlorat först ena ögat och sedan ena armen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free