Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidskepelse och hypnotism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
455
ism» och skänkte honom ingen större uppmärksamhet.
Emellertid anställde professorerna Czermak i Leipzig, Preyer i Jena,
Heubel och andra efter den tiden de märkvärdigaste försök
med djur, för att utröna sömntillståndets väsen, och de
lyckades att hypnotisera en hel mängd fåglar.
Redan år 1646 gjordes och skildrades dylika försök af
den lärde jesuiten Athanasius Kretiner. Fängslar man en
hönas fötter - skrifver Kirchner - och befriar dem efter en
viss tid samt håller hönan fast och drager med krita ett
tvärstreck på marken framför hennes näbb, så ligger hon
stilla på marken och kan ej resa sig från sin plats. Detta
experiment valdes af Czermak till utgångspunkt för hans
försök, och det lyckades honom ej blott med höns, utan med en
mängd djur, synnerligast kräftor, hvilka genom mild, men jämn
bestrykning kunde bringas att stå på hufvudet och bibehålla
allehanda groteska ställningar. Preyer åter hypnotiserade
kaniner och marsvin, Heubel fann, att grodor lätt kunde
hypnotiseras, om man lade dem på rygg och stängde dem från
all yttre retning. Hit hör äfven förvandlingen af ormar i
stafvar. Liksom på Moses tid, förstå egyptiska gycklare än
i dag att tämja den giftiga glasögonsormen (Naja haj e) och
med en handtryckning på djurets hufvud och nacke göra det
så styft, att det kan svängas såsom en staf hit och dit,
hvaraf framgår, att man redan långt tillbaka i forntiden icke
blott kände hypnotiska företeelser, utan ock använde dem
vid så kallade underverk.
Ur dessa försök med djur framgick det faktum, att
hypnotismen inträder lättare, om djuren tvingas att fixera ett
föremål, hvartill äfven kan tjena dens hand, som utför
experimentet. Czermak fann, att kritstrecket ej var nödvändigt för
att hypnotisera en höna, utan att en på näbben uppsatt
»stråryttare» gjorde samma verkan. De italienska hönshandlarna
känna denna omständighet, ty de bringa det till salu hållna
fjäderfäet till lugn genom små pince-nezer af rör eller halm.
De hypnotiserade djuren blifva liggande i hvarje önskad, om
än så onaturlig, ställning och äro fullkomligt viljelösa. Till
hypnotiska försök med menniskor har nu Hansen på nytt
gifvit anledning. Professorerna Weinhold och Heidenhain samt
andra beslöto att genom exakta iakttagelser skilja det sanna
från det falska och såmedelst stäfja skrock och vidskepelse
att på nytt taga fart bland den lättrogna allmänheten. Enligt
Heidenhains skildring, äro Hansens manipulationer precis
desamma, som Mesmers och Braids, och stämma i det
väsendtliga öfverens med de methoder, hvilka visat sig
ändamålsenliga vid djurens hypnotisering. Hit höra ögonens fixerande,
strykning och tryck å hufvud och nacke. Hansen låter sin
patient först stirra på en facetterad, skimrande glasbit, som,
i likhet med Braids knapp, är infattad i svart. Efter detta
förfaringssätt, som ofta varar öfver tio minuter, gör han med
handen några rörelser öfver patientens ansigte, utan att beröra
detsamma, och sammantrycker derpå, med lätt vidrörande af
huden, hans ögon och mun, den sistnämnda under samtidigt
strykande af kinderna. Patienten är nu oförmögen att åter
öppna dem. Ännu några streck öfver pannan, och mediet
försjunker i ett sömnlikt tillstånd. Härunder framför Hansen
detsamma såsom en viljelös automat, hvilken han låter intaga
åstundade ställningar och tvingar att företaga de tokigaste
och absurdaste handlingar: att uppäta rå potates för päron,
att rida på en stol, såsom på en häst, och så vidare, allt efter
magnetisörens önskan. Genom ett högt tillrop af magnetisören,
påblåsning eller bestänkning med kallt vatten väckes den
hypnotiserade, hvilken ej har minsta aning om, hvad med
honom föregått och hvad han gjort.
Doktor Grtitzner i Breslau har likaledes sysselsatt sig med
hypnotiska försök och uppställde den frågan: »kan hvar och
en magnetisera och hvar och en magnetiseras?» Hvad första
punkten vidkommer, så hör, enligt hans erfarenhet, till
förmågan att magnetisera (vi bibehålla uttrycken magnetism,
magnetisera, medium och så vidare, emedan de äro beqväma
och betecknande, fastän magnetismen ej har det ringaste att
göra med hypnotismen) en viss energisk vilja och en stor
skicklighet i rörelserna, enär dessa, om ej jämnt utförda, i
stället för att sofva, kittla och väcka upp. Dessutom få
händerna ej vara kalla. Å andra sidan äro ej alla menniskor
mottagliga för hypnotisering, ehuru flera medier finnas, än
man vanligen tror. Mycket beror dessutom på mediets
stämning.
Grtitzners egna experiment lyckades förträffligt med
åtskilliga personer. Han gjorde dem oförmögna att öppna
ögonen och lät dem antaga de äfventyrligaste ställningar.
Fyra af medierna försattes i hypnotiskt tillstånd genom hans
blotta blick.
Han stirrade på dem en stund, hvarefter de viljelöst
följde honom och efterapade alla de rörelser, han gjorde för
dem. Slutligen lät han sex känsliga personer sätta sig på
stolar bredvid hvarandra samt bad dem tillsluta ögonen och
lyssna till det knäppande ljud, som han bakom dem
åstadkom medelst locket till ett litet elddon. Efter få minuter
hade alla sex fallit i hypnotisk sömn. Ännu förvånansvärdare
äro de resultat, till hvilka professor Berger i Breslau kommit,
hvarför han upprepade sina försök i Berlin inför en samling
läkare. Berger fann, att måttligt uppvärmda metallplåtar
under vissa vilkor försätta känsliga personer i ett tillstånd
af allmän känslolöshet och att värmen öfverhufvud spelar en
stor roll inom hypnotismen. Af allra högsta intresse var
dock följande faktum:
När magnetisören lade ena handen på ett godt mediums
panna och den andra på dess nacke och den behandlade blifvit
hypnotiserad, så förvandlade han sig till ett slags talmaskin.
Hvad man sade honom, upprepade han med döf röst, men
med samma tonfall och på samma sätt, som förespråkaren.
Latin, grekiska, hebräiska, franska, vers och prosa återgåfvos
af fullkomligt obildade -personer med en öfverraskande
precision, utan att mediet hade en aning derom. Nu aflägsnade
magnetisören handen från nacken. Med detsamma förlorade
mediet förmågan att säga efter, stötte blott ännu ut några
gurglande ljud och förstummades. Den magnetiserade» läppar
rörde sig deremot på samma sätt, som talarens egna. Handen
lades ännu en gång på nacken, och språkmaskinen var åter
färdig. Dessa så kallade »Bergerska försök» höra till de mest
öfverraskande experiment och visa, att efterapningsrörelserna
under det hypnotiska tillståndet sträcka sig ej blott till de
yttre lemmarna, utan ock till språkmekanismen.
Ej alltid äro strykning, handpåläggning och ögonfixering
nödvändiga för framkallandet af det hypnotiska tillståndet;
ofta är, enligt Heidenhain, mediets egen vilja tillräcklig för
sjelfhypnotisering. Denna iakttagelse kastar ett klart ljus på
många berättelser, som fordom helt enkelt förvisades till
fablernas område, men på hvilkas trovärdighet man nu knappt
har rätt att tvifla. Så berätta Augustinus och Celsus om en
prest vid namn Restitutus från Calama, hvilken efter godtycke
kunde afvisa alla sinnesförnimmelser till den grad, att han
låg orörlig och utan andedrägt och till och med ej kände,
att man brände honom med glödande järn, hvaremot han
hörde högljudda menniskoröster, såsom ur ett aflägset fjärran.
Den engelske öfversten Townsheed kunde likaså i timtal
försätta sig i ett tillstånd af skendöd-, men då han en gång
anställde försöket inför tre läkare, vaknade han aldrig mer.
Cardanus påstod, att han förmådde försätta sig i hänryckning,
hvarvid hans själ lemnade kroppen. Dessa underbara historier
låta otvunget och naturligt förklara sig genom antagandet,
att ofvan nämnda menniskor varit känsliga personer, hvilka
kunnat efter godtycke försätta sig i höggradig hypnotism, och
om vi besutte noggranna anteckningar från gamla tider, skulle
det säkert vara möjligt att återföra en hel rad af skenbart
öfvernaturliga tilldragelser till hypnotismen, hvilken lemnar
nyckeln till många trolldoms- och hexhistorier. Det förekom
ju, att förmenta hexor under inqvisitionen hårdt insomnade
och ej kände några smärtor. Mörk vidskepelse tillskref dock
djefvulen denna sömn, och så blef hypnotismen, som
medlidsamt famnade de marterade, olyckliga offren, ett falskt bevis
för en inbillad skuld och förde till bålets qvalfulla död.
Såsom med ett trollslag upplyser sålunda det vetenskapliga
bestämmandet af de hypnotiska fakta den fjärran forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
