Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. från sid. 431.) - Charad. - Schack - Omkastningsgåtor. - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följd af den stora snabbhet, hvarmed händelserna aflöste
hvarandra.
Med sänkt hufvud och slappa tyglar skred Serebräny
fram genom den tysta skogen, som var lika mörk, som hans
tankar. Endast röfvarenas taktmässiga steg bildade ett afbrott
mot den djupa tystnaden. Skogens vilda invånare, som på
denna ensamma ort ej lärt sig att frukta menniskan, flydde
ej vid krigarnas åsyn, utan klättrade i godt mak upp i trädens
toppar och sågo derifrån ned på vandrarna. De brokiga
spillkråkorna, som hackade på trädens gråa, mossbetäckta bark,
vände endast flyktigt på hufvudet, för att se efter röfvarena,
och började sedan på nytt picka på det torra träet med sina
spetsiga näbbar. Gripen af det upphöjda i denna enslighet,
började en af krigarna halfhögt sjunga en vemodig
hans kamrater stämde in deri, och snart förenade sig samtliga
stämmorna till en chör, hvars melodiska toner återskallade långt
bort under skogens dunkla löfhvalf.
Här skulle vi kunna sluta denna sorgliga historia; men
det återstår ännu att förtälja, hvad som blef af de öfriga
personerna, hvilka måhända med Serebräny delat läsarens
intresse; om Nikita sjelf ämna vi berätta ytterligare vid slutet
af vår historia. Men för att kunna detta, måste vi hoppa
öfver sjutton svåra år och förflytta oss till Moskva under den
ärorika tid, då Sibirien eröfrades. (Forts.)
 |
SVART HVIT. |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
