Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Van Dyck - Illustration. Modern salongsfontän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på krogen dricka upp de floriner, som Van Dyck gifvit hans
barn. Vid sin ankomst till England 1632 blef Kubens’
berömde lärjunge på det mest smickrande sätt emottagen af
konungen, som åtog sig att i allt bestrida hans
lefnadskost-nader och anvisade honom en praktfull bostad i London samt
ett landthus i grefskapet Kent. Ynnestbevisen stannade icke
dervid. Karl, som var lika mycket intagen af mannens
personliga egenskaper som af konstnärens talang, gick ofta att
besöka honom i hans atelier. Han utnämnde honom till
riddare och skänkte
honom sitt med juveler rikt
smyckade porträtt,
hängande vid en gyldene
halskedja. Senare
beviljade han honom en
årlig pension af
tvåhundra pund. Monarkens
gunst medförde äfven
adelns-, man ville låta
sig målas af honom, man %
ville uppträda såsom
hans gynnare och vän.
Sålunda kunde han med
lätthet tillfredsställa sin
böjelse för yppighet och
nöjen. Genom sina
åkdon, sin talrika svit, sina
praktfulla drägter och
möbler gick Van Dyck
i jämnbredd med furstar
och lorder. Dans och
sång lifvade hans
bordsgäster och hans modeller.
Men dyrare än allt annat
stodo honom dock hans
älskarinnor. Så började
småningom hans arbete
att röna inflytande af
det penningebehof, som
ett så lysande lefnadssätt
medförde. Hans första
i England utförda
porträtt förete hela fullheten
af hans snilles samlade
kraft, men snart började
han att arbeta mera
snabbt och vårdslöst. På
de förebråelser man
härför riktade mot honom
skall han hafva svarat,
att det vore billigt, att
då han så länge arbetat
för sitt konstnärliga
anseende han nu ändtligen
finge arbeta för sitt kök.
Oaktadt sin stora flit
och arbetsförmåga var
han tvungen att anlita
sina elevers medverkan.
Van Dyck hade flera
porträtt på en gång
under arbete, men dröjde
aldrig mer än en timme om dagen framför hvarje. Efter
ett lätt utkast af hufvudet tecknade han drägten rned två
kritor på tonpapper och lät utföra dem på beställning.
Sedermera återkom han för att gå öfver det hela, hvilket han
påtryckte denna prägel af fulländadt mästerskap, som man
i hans verk beundrar. Han inbjöd ofta sina modeller att
qvarstanna till middagsmåltiden för att derunder studera ett
ansigte i dess skiftande uttryck. Han använde särskildt
legda modeller för händerna, som hos honom i allmänhet
utmärka sig för stort mästerskap och mycken finess i
utförandet. Det trångmål, hvari hans slöseri bragte honom,
förmådde honom att omfatta alkemien, hvilken icke allenast än
mer uppslukade hans pengar och ruinerade hans redan förut
af utsväfningar undergräfda helsa, utan äfven genom att
underhålla en omåttlig törst efter guld småningom förnedrade
hans karaktär. Han gick så långt, att han en gång hotade
lady Stanhope, i hvilken han dock var förälskad, att sälja
hennes porträtt åt någon annan, om hon icke ville betala
honom det öfverdrifna
pris, han derför begärde.
Det var likväl vid denna
tidpunkt som Van Dyck
utförde det mästerliga
porträtt af Karl I, som
man ser i Louvren och
i hvilket han höjt sig till
historiemålningens
majestät. Allt medan han
tänkte på sitt kök, såsom
han sjelf uttryckte sig,
kände Van Dyck ibland
ett behof att återvända
till det monumentalt
dekorativa måleriet eller
iila gr ande pemture»
såsom fransmännen kalla
det. Han föreslog
konungen att på väggarna
i WhitehalL låta måla
Strumpebandsordens
historia. Men det höga
pris konstnären fordrade
gjorde förslaget om intet.
För att draga honom från
det ruinerande
lefnadssättet, gifte konungen
honom med den sköna
Marie Euthven, dotter
till Patrick Kuthven,
läkare och grefve till Gowrie;
konungen skulle sörja
för hemgiften, hvilken
dock till större delen
torkade in till följd af
den med den annalkande
revolutionen allt jämnt
stigande
penningeförlägenheten. Af sådan
orsak återvände Van Dyck
1640 med sin maka till
Flandern. Då han
erfor, att Ludvig den XIII
hade för afsigt att låta
måla alla Louvrens
gallerier, begaf han sig till
Paris, der han dock fann
sig förekommen af
Poussin. Han återvände nu
till England, men den
kungliga familjen var
redan i landsflykt, och
äfven på konstnärens enskilda förhållanden verkade politikens
stormar nedslående. Vid fyrtiotvå års ålder dukade han under
och blef begrafven i Sanct Pauls kathedral.
Sveriges Nationalmuseum, hvarest nederländska skolorna
äro jämnförelsevis väl representerade, innehåller flera
framstående prof af Van Dycks pensel; Den helige Hieronymus och
en ängel, som räcker honom pennan-, Kristus, efter nedtagningen
från korset, omgifven af sina närmaste; Venus, som begråter
Adonis död; ett porträtt af hertiginnan af Cleveland med flera.
Karl Wetterhoff.
 |
Modern salongsfontän. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
