Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Donaufärd. (Forts. från sidan 451.) - Lefvande telegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ligger på högsta terrassen nära fästningens qvarlefvor,
liknar en enkel landtgård och har blott en våning.
Vi lemna Savas mynning och se en skymt af Semendria
och den från höger tillströmmande Morava. Banatets strand
är lågländt, på den serbiska sidan höjer sig en kedja af kullar,
närmast stranden betäckta af åkrar och fruktträd, längre
bort i fjärran af ungskog. Mellan Bazias och den rumäniska
gränsstaden Turnu-Severinu genomskär Donau Karpaternas
sydligaste utsprång, de Transilvanska alperna, och denna
Donaupassage hör till de intressantaste. Ingången till denna
på forsar rika del af floden, som värdigt afslutas af den
illa beryktade "Järnporten», angifves genom en midt i
floden uppskjutande, tjugu fot hög klippkegla. Till venster
och höger om inloppet höja sig de mäktiga ruinerna af
slottet Golubae och den högt belägna fästningen Låszlövår.
Bredden af denna fjorton mil langa passage vexlar mellan
femhundra och tretusen fot. Ofta bilda lodräta, flera hundra
fot höga klippor sjelfva stranden, och de sönderslitna
bergryggarna, med sina djerft upptornade keglor och skrofliga
sidoväggar, bjuda en anblick lika imponerande, som någonsin
Ehens bergpass. Bikt befolkad är denna trakt ej: fem till
sex byar är allt, hvad vi kunna upptäcka. Dock har man i
senare tid börjat egna större uppmärksamhet åt det redan af
romarena i fordomtima här bedrifna bergsbruket. Minnena
från den klassiska tiden äro för öfrigt talrika härstädes. På
högra stranden finna vi bland annat ännu spåren af en
romersk väg i de djupt i klipporna inhuggna, fyrkantiga
hål, hvilka synbarligen varit bestämda att upptaga de bjelkar,
på hvilka den hästbana hvilade, som var afsedd till att
förhjälpa den tidens farkoster uppför detta svåra ställe. Längre
. fram återfinna vi den bekanta Trajanitaflan, hvars inskrift,
- så vida den är bevarad, lyder:
Imp. Caesar divi Nervse F.
Nerva Trajanus Aug. Germ.
Pontif. Maximus Trib. Pop. IIII.
Pater patrise Cos. IIII.
Montis L . . Han.....bus
Sup . . Ät.....E ....
Som vi se, har tiden gått illa åt de understa raderna?
och hvad de gamla en gång kallat detta berg, skola vi tyvärr
aldrig få erfara.
Det är en skön anblick, som möter oss, då vi ånga ut
ur detta pass, öfver hvars höga klipptinnar örnarna kretsa,
och Donau vidgar sig till en sjö. Snart hafva vi uppnått
den vackra staden Orsova och närma oss Järnporten. Här
är floden formligen öfversållad af klippstycken, som mer och
mindre höja sig ur vattnet, och vi afvakta i spänd väntan
det ögonblick, då lotsen .skall föra vårt fartyg helbregda
genom denna stenlabyrinth Vi slingra oss ändtligen i vildt
zigzag genom klipprännan, ej utan att här och hvar hafva
känt en obehaglig bottenskrapning, och utstöta en suck af
lättnad, när vi efter en qvarts timme öfverstått faran.
Från Turnu-Severinu, hvarifrån floden gör en bugt åt
söder, omkring den valackiska slätten, varar resan till den
Donaus mynning, som bär namnet Sulina (den enda
segelbara), två dygn under nuvarande förhållanden, och vi passera
jämnte en mängd bifloder från höger och venster alla dessa
orter (Vidin, Nikopoli, Rustschuk, Djurdjewo, Silistria, Braila,
Galatzi och andra), hvilka vi ihågkomma från sista
ryskturkiska kriget. På denna sträcka är den norra stranden
låg och sumpig, den södra brant och, liksom på andra orter,
undergräfd af floden. Denna, som, grenad i otaliga armar,
ofvanför Tschernawoda, der hon möter Dobrudjas klippkrönta
strand, antager en nordlig riktning, återtager först vid staden
Galatzi sin östliga och delar sig i närheten af Tultscha i de
tre utloppsarmarna Kilia, Sulina och S:t Georg. Det delta,
de bilda, har en bredd af tretton mil och omsluter bortåt
ett halft hundra qvadratmil idel vassbevuxna och af sjöfågel
i massor uppfyllda träsk. Här liksom på andra ställen af
sitt lopp ändrar floden ofta strömfåra och lider af
försandning.
Man får derför ej undra, om de allvarsammaste sträfvanden
på senaste tid gjorts, för att söka sätta detta Europas
betydligaste farvatten i fullt trafikabelt skick. Visserligen har
det hittills stannat vid försöken, men frågan, en gång väckt,
skall ej åter inslumra. Donau är nu en gång lifsvilkoret
för hela orientens handel med Europa, den naturliga
kommunikationsvägen för Alpernas och Böhmerwalds trämassor
och Ungerns omätliga spannmålsskördar. Donau är en flod,
som på sätt och vis kan sägas hafva känning med fyra haf:
nämnligen förutom Svarta hafvet med Östersjön genom Theiss,
hvars källor nå ända upp mot Oders och Weichsels, genom
Ludwigskanalen med Rhen och Nordsjön, genom Dravas och
Savas källor med Triest och Medelhafvet. En i sig sjelf så
mäktig flod, skall i ångans och elektricitetens tidehvarf snart
göra gällande sin rätt att vara en af verldshandelns största
och beqvämaste stråkvägar. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
