Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tempeltornet i Paris - Domnarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vika en tumsbredd; de voro sina egna domare och fria från
skatter af hvad slag och till hvem det vara månde. Ett
stort antal förföljda lefde tryggt i templet, och köpmännen
drogo nytta af ställets frihet från utskylder. Ordens bostäder
hade asylrätt och tempelherrarnas beskydd, som sträckte sig
öfver nästan alla Europas land, var allsmäktigt. I
myntkravallen år 1306 drog Philip den sköne fördel af
tempelherrarnas makt. Detta minne hindrade ej påfven Clemens V
att på det femtonde allmänna konciliet i Vienne den 21
Mars 1313 proklamera Tempelordens undertryckande, enär
dennas utveckling oroade honom och han fikade efter ordens
omätliga rikedomar, hvilka redan i början af tolfte seklet
utgjorde niotusen domäner och åttiofyra millioner kronor.
Efter denna doms uttalande blefvo de tempelherrar,
som uppehöllo sig i Frankrike, till största delen häktade och
massakrerade. Ännu före slutet af den process, som inleddes
mot dem, blefvo stormästaren Jacques Molay och den franske
inspektorn lefvande brända på en liten, mellan Pont Royal
och eremitbrödernas
af Augustiniorden
kyrka belägen ö i
Seine. De öfriga
tempelherrarna
ingingo mestadels i S:t
Johannesorden i
Jerusalem.
Templet blef
derefter användt för
annat ändamål, och
skattkammaren,
arsenalen och ordens
arkiv blefvo efter
hvarandra stängda.
Man hör ej vidare
talas om denna
byggnad, om ej under
Ligans bataljer, då man
stred om
eganderätten till densamma.
Kyrkan, som
byggdes i tolfte seklet,
efter mönstret af S:t
Johanneskyrkan i
Jerusalem och var
märkvärdig för sina sköna
fenster och
tempel-riddarnas praktfulla
grafvårdar,
restaurerades 1667 af
stor-priorn Jacques de
Souvré. En af
kolonner omgifven rotunda
öppnade sig framför
skeppet; betäckta
gallerier bildade
sidorna. Öfver högaltaret, med balustrad och järngaller, var en
"Födelse» målad af Suvée. I koret såg man en svart
marmor-mausole öfver Amador de la Pörte, storprior år 1640, och
dessutom talrika priorers grafvar; i skeppet befann sig Philippe
de Champagnes tafla "Pilgrimerna vid Emaus». Dessa skatter
förstördes under revolutionen. År 1667 lät Jacques de Souvré
framför den gamla byggnaden uppföra det palats, som 1853
förstördes. Der gaf hans efterträdare Philippe de Yendöme de
ryktbara måltider, under hvilka abbé de Chaulieu, »Templets
Anakreon», tjusade en epikureisk societet med sitt snille och
sina sånger. Den siste storpriorn var hertigen af Angouléme.
Detta är i korthet denna namnkunniga
’tempelherre-egendoms yttre historia. Tempeltornets ursprungliga ändamål,
hvari nyckeln till dess inre historia är att söka, öfvergafs
samtidigt med att det kom i andra händer. Från den tiden fick
Tempeltornet en fruktansvärd betydelse i Frankrike, såsom kändt
är af hvar och en, hvilken har någon bekantskap med
1700-talets händelser i detta land. Här några antydningar derom:
Ludvig XYI hölls fängslad i stora tornet från den 14
Augusti 1732 till den 21 Januari 1793. Marie-Antoinette
satt äfven fången härstädes, och här dukade äfven Ludvig
XVII under efter en hård fångenskap. I denna dystra
boning inspärrades ock de i slaget vid Grenelie besegrade;
ytterligare konspiratörerna Brottier, Duverne de Presles och
Montlosier samt de
biltoga af den
adertonde Fructidor före
deportationen till
Sinnamary;
engelsmannen Sidney-Smith, Jean d’Acres
försvarare, i två år;
ändtligen, efter
upptäckten af
konspirationen mot förste
konsuln, Moreau,
Georges Cadoudal,
bröderna Polignac och
Pichegry, som der
stryptes
Tempeltornet
raserades 1811 på
befallning af Napoleon
I, hvilken fann, att
han »hade alltför
många minnen i den
der boningen». Ar
1810 förvandlades
storprions palats till
en
gendarmerika-sern. Följande år
blef det för
kultus-ministerns räkning
restaureradt. 1814
hade de allierade här
hufvudqvarteret och
följande år huserade
preussarna inom
tempelmurarna.
År 1816 gaf
Ludvig XYIII palatset
åt Louise-Adélaide de Bourbon-Condé, abbedissa af
Remire-mont, som lät uppbygga ett försoningskapell med ingång från
Rue du Temple. Efter 1848 öfvergåfvo de andliga
tempelpalatset, som då blef nationalegendom. Slutligen blef templet
år 1854 raseradt, så att nu återstår af klostergården endast
tempelrotundan, till hvilken klädmånglarnas butiker sluta sig.
 |
Tempeltornet. (Efter en teckning1 af Nicolle i slutet af adertonde seklet.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
