Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Californialbild. Minnen från 1850-talet. - Illustration. Ett cafe i Tanger. (Teckning af Eugene Girardet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnades, var seherryvin och sassaparilliadricka. Lokalerna rymde
hundratals menniskor, men icke en stol var der till finnandes.
Vid ingången löstes polett, som aflemnades till
munskänken eller vintapparen. Ingen annan betjening fanns för
gästernas behof, hvilka, förseende sig med mat efter behag,
sjelfva togo rena tallrikar, knifvar, gafflar, skedar med mera
från de uppstapplade högarna och efter begagnandet släppte
desamma i en öppning, som ledde till undre våningen,
hvarest all maten förbereddes och efter behof ständigt
upphem-tades. Dessa billiga inrättningar tjenade desslikes som
börslokaler för de mindre affärsmännen.
Alla förlustelseställen, såsom musiksalonger, kägelbanor,
theatrar och dylika voro mindre besökta.
Nöd och elände, som annars påträffas öfverallt i verlden,
voro här icke synliga, och alla varor kunde, till följd af
"öf-verstockning", fås för billigt pris. En tunna saltad lax kostade
tjugu kronor, just detsamma, som en skicklig mekanisk arbetare
hade i dagspenning.
Öfre Californien är det enda land i hela verlden, som
gör fullt skäl för benämningen ->.>det förlofvade Jandet", äfven i
afseende på klimatiska förhållanden. Jord, vatten och luft
täfla i frambringandet af hvad som fordras för de menskliga
behofvens tillgodoseende, jorden med fyrfota djur, vattnet
med fisk och luften med fågel, och detta i en så otrolig
mängd, att det väckte min förvåning.
Hvar finnas sådana växter, som i Californien? Jag såg
der kålhufvuden af fabelaktig tyngd och öfver två fots
genomskäring, morötter om fem och palsternackor om åtta
fots längd, tallkottar stora som ett hästhufvud, äpplen och
päron som menniskohufvuden, och drufvor som små plommon.
Jorden gifver tvänne välmogna sädesskördar om året, och
grönsaker af alla slag växa nästan hela året om. Jorden
behöfde ej ännu på många år gödas, den nyodlade icke på en
mansålder. Man berättade om ofantliga fält, öfverväxta med
vildsenap, deri mången ryttare förvillat sig och flera fått
tillsätta lifvet. Jag har passerat landsträckor om flera mils
längd, hvarest ej en så stor sten, som min knutna hand, kunde
påträffas, men der ännu aldrig en spade, mycket mindre en
plog, öppnat den öfver all beskrifning bördiga jorden. När
som helst kunde jag i Sakramentofloden meta stör, om
sextiofem till sjutio skålpunds tyngd och fem till sex fots längd
och hvars kött var det mest välsmakande. Flyttfågelsvärmar,
liknande stora moln, passerade nästan dagligen öfver mitt hufvud.
Folket fiskade med slagvapen i hand, i stället för nät
och garn; fiskar under en fots längd upptogos aldrig till
begagnande. I allmänhet jagade man icke, utan fångade de
vilda djuren lefvande i snaror. Efter ett dygns frånvaro,
återkom en af mig skickad bonde med en kärrlast eller
sju stycken fångade, lefvande svin, intet under etthundafemtio
skålpunds vigt. För hvarje erhöll han tjugu kronor, men
var mindre belåten med affären, emedan han sjelf, tillika
med hästen, erhållit skråmor vid bindandet af de i snaran
fängslade djuren. Vid min fråga, om det fanns mycket svin,
skrattade han, sägande: "Ja, nog kunde ni utan saknad få
en skeppslast deraf". Han fångade svinen i daggryningen och
skymningen vid kanten af ett träsk, dit de anlände i
hundratal för att dricka vatten.
Från verldens mest skilda delar skickades på
spekulation en sådan massa varor till denna på guld öfverflödande
plats, att det icke fanns magasin nog, mycket mindre åtgång
genom förbrukning. Detta gjorde, att allt det bästa och yppersta,
som både natur och menniskohand kunnat frambringa,
uteslutande användes; de mindre värdefulla varorna begagnades -
till fyllning, antingen i hamnen eller på gatorna.
Hvar fjortonde dag anlände postpaketbåten från Panama
med gods och passagerare. Dessa dagar voro riktiga
festdagar. Hela den giftaslystna stadsbefolkningen ilade då till
hamnen, uppsträckt i gala från topp till tå, för att begapa
 |
Ett cafe i Tanger. (Teckning af Eugene Girardet.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
