- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
1

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyår - Tre möten. Historisk skizz af Ragnar Ståhleson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nyår.

Aldrig, aldrig får du hvila,
Ila skall du, ständigt ila,
Som på yrsels vingar buren,
Arma, jägtade planet!
»Kroppars» mångfald om dig rusar,
Etherns luftström kring dig brusar,
Men du går din gifna bana
Kretslikt, i oändlighet.

Månget solhvarf har förrunnit,
Sekel uppå sekel svunnit,
Tusen menskoätters sagor
Tusen gånger diktats om.
Framåt, framåt blott du jagar,
Styrd af samma fasta lagar,
Och till stoftets barn du ropar:
»Följ mig eller blif bakom!»

Är du då ej stoft? – Hvad mera?
Dina länkar äro flera;
Ändligheten likväl nalkas,
Stäfjande en dag ditt lopp.
Och de flarn, som kort dig gästa,
Som sig flyktigt vid dig fästa,
Är du väl så rik, som dessa?
Äger du odödligt hopp?

Åren tyst, men säkert, falla
Ned i evigheten alla,
Såsom flodens vågor sjunka
Uti oceanens famn.
Och när nya verldar brinna,
Tills de, äfven de, försvinna,
Skola de ej ens i drömmar
Ana, att du haft ett namn.

Ty när du din jämnvigt mister,
När din kärna slutligt brister
Och du splittras till atomer,
Dag för dig ej mer uppgår; –
Men när menskans snabba öden
Brista vid en vink af döden,
Firar själen nyårsafton
Till ett ljust, ett godt nytt år.

Toivo.

*



Tre möten.

Historisk skizz af Ragnar Ståhleson.

I.

Det var tyst och stilla i det så länge omtvistade
Pondicherry, nästan dödstyst öfverallt.

Framför staden utbredde sig den ändlösa Indiska
oceanen lugn och solbelyst. De få qvarvarande
krigsfartygen i hamnen kastade nästan ingen skugga
öfver böljornas klara glitter.

Kanonaden, som oafbrutet varat i flera dagar, hade
tystnat. Staden hade omsider efter ett hårdnackadt
motstånd gifvit sig, och kriget hade med sina fasor
och sitt elände dragit till andra trakter.

De hjeltemodiga franska försvararna voro till ett
antal af öfver femtonhundra fångna. Tätt sammanpackade
i små kojor och hårdt utsatta för en tropisk sols
hetta, hade de eljest kraftiga gestalterna måst böja
sig för sjukdomen. Öfveransträngning och umbäranden
under den långa belägringen hade medtagit det bästa af
deras krafter, och nu lågo de der, de bistra gestalterna,
vältrande sig oroligt fram och tillbaka i feberheta
drömmar.

Blott en yngling, en gemen soldat med ett vackert,
frimodigt utseende och vid godt mod midt i denna
nedslående omgifning, hade icke dukat under för
sjukdomen. Den var främmande för hans kärnfriska,
härdade kropp, som för öfrigt under alla faror
uppehållits af ett lefnadsmod och en gladlynthet,
hvars ungdomliga ursprunglighet af intet kunde
kufvas.

Med tysta fjät stökade han omkring bland sina
olyckskamrater, än läskande en torr strupe med några
droppar ädelt, perlande vin, än intalande en modfälld
hopp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free