- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
4

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pseudonymen Jonas Grönström och hans kritiska ströftåg. Ett litteraturhistoriskt minne af N. Linder - Fosterland, trohet, kärlek. Tafla af M. Carbonell.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        Vandrar så på bron i natten
        Ensam styrman Dagg,
        Skyddad väl af breda hatten
        Och af beckadt plagg.
        Klockan re’n är elfva slagen,
        Tror du väktarns ord;
        Dagg dock än ej åreslagen
        Hör af båt från bord.

        Mörka tankar blixtsnabbt fara
        Genom Daggens själ;
        Korsande hvarann, kring Sara
        Samlas de likväl.
        Älskarinnans bild han skådar,
        Skådar vredgad våg.
        Så han – månn’ det något bådar? –
        Qväder, mörk i håg:

"Hvarföre vilja
Vika ständigt
Från din fästman.
Flicka, från Dagg?
Sötaste Sara,
Stanna, och jag
Ger dig gerna
Hjerta och hand.

Skänker dig skära,
Skimrande guldet,
Nankins-näsduken,
Nästan allt af
Det, som däcket
Döljer för menskor
Och för de öppna
Ögon på tullsnok.

Men du mottar ej
Mina gåfvor.
Knodden kanske
Konstig dig gjort.
Tag då den tusan
Till din fästman!
Mig du månde ej
Mera se i lifvet."

Sagdt. Och han ur fickan drager
Silfverboddan knif.
Sara, du, som Dagg bedrager.
Af dig kräfs hans lif!
Molnen skingras; bleke månen
Ser på upprördt haf,
Ser hur vilde Neptunssonen
Sig – en buss skär af.
Lukas Bergström.


I Kapten Puff hade Wahlberg uppträdt under
flera olika signaturer, innan han der började
sin sonettkrans. Mycket skulle jag misstaga mig
om hans åsigter och stil, i fall ej ett i nämnda
tidning för den 10 Mars 1860 förekommande bref,
med titeln »Kapten Puff och Boströmskan» och med
signaturen Jonas, är skrifvet af den blifvande Jonas
Grönström. Att Wahlberg aldrig med mig talade om
detta brefs innehåll kan hafva sin förklaring deri,
att jag den tiden var lifligt intagen både af Boströms
filosofi och af mästaren sjelf.

Karl XV:s första besök i Upsala såsom konung, i November
1861 – då universitetet och staden täflade med
hvarandra i att fira den höge gästen – gaf
Wahlberg ämne till en skildring på prosa, med
titeln »De tre dagarna. Eskiss af Otto Lundvall»,
hvari han obarmhertigt och qvickt drifver med de
vidtagna anordningarna: festkolonnen på torget,
illuminationen, studenternas »bränne- och rökoffer»
(fackeltåget), ärkebiskopens tillrustningar vid
ärkebiskopshuset, studenternas presentation å Större
Gustavianum, festmiddagen, balen och så vidare. Deri
förekomma naturligtvis anspelningar äfven på konungen,
af hvilka åtminstone en är af ganska närgående
art. Men framför allt söker författaren sprida
löjets skimmer öfver de egennyttiga beräkningar,
som han trodde sig varseblifva i det underdåniga
fjäsket. – I ett följande nummer af samma tidning
införde han en dråplig dikt i fornyrdalag,
»Middagamál. Fornsvenskt qväde af Gisl Örvarson»,
med motto ur Hymes sång i den poetiska eddan. Detta
poem, som hvimlar af ordlekar och är späckadt med
lustiga noter, innehåller en i komisk stil hållen
redogörelse för den nyss nämnda festmiddagen. Ur
detta qväde tillåter jag mig anföra de tre första
stroferna jämte dithörande noter.

Middagamál.

Fornsvenskt qväde af

Gisl Örvarson.

– – valtivar
verdar namu.
Hymisqvida.

Hålles i höga
Hallar rådet:
Hur man sin hyllning
Hembära må åt
Kung, som kanske
Kommer att gästa
Stillaståendets
Stad vid Fyris.

Der en af diarna[1]
Dristigt sig reser,
Talar och tyder
Tidens fordran:
Känner jag kungens
Kärlek till forna
Sviamanna-sätt och
Stora idrotter;

"Vill jag vi visa vår
vördnad för honom
Medelst mat – genom
Middagamål."
Sagdt, och förslaget
Skänkes stormande
bifall af bröder, som
Brinna för stjernan.[2]

Fosterland, trohet, kärlek,

Tafla af M. Carbonell.[3]

Hur ljuft att dö, när du som hjelte dör,
När hvad du sträfvat eller kämpat för
Var fosterlandets framtid eller ära!

Hur ljuft att dö, när qvinnans varma själ
i trohet dela lifvets ve och väl
Och hon i dödsminuten står dig nära!

Hvad gör till sist all lifvets sorg och nöd,
När kärlek genom lidande och död
Förmår till himmelsk salighet dig bära!
Trygve.


[1] Diarna. Hvad härmed betecknas är svårt att
afgöra. Visserligen vidröras i de gamla sagorna helt flyktigt
diarna, och Vitalis omförmäler, huru

Som grisar sig trängas kring modern att dia,
Vi trängdes värdinnan att kyssa på hand;

men då handkyssningen nu mer är aflaggd och många på
ämbetsvåningar boende män, i stället för att nära
sig med vetenskapens mjölk, i all maklighet suga
ramarna, gifver detta föga ljus i saken. Bättre torde
då i detta hänseende vara en berömd kapellmästares
föredrag "om det sätt, som bör äga rum, då traktering
af de kemisters blåsinstrument företer sig".
[2] Brinna för stjernan. Att bestämma från hvilken tid förevarande skaldeqväde förskrifver sig är
ett nog vanskligt företag. Utan att förlora sig
i hypothesernas vida rike, kan man dock af denna
häntydan på en existerande stjerndyrkan uppställa
den meningen, att den här besjungna tilldragelse ägt
rum under den så kallade hednatiden, eller före 823
efter Kr.
[3] Illustrationsprof ur den nyss utkomna kalendern Polstjernan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free