Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fanatismens offer. Tafla af Franz Reiff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fanatismens offer.
Tafla af Franz Reiff.
Med korset i hand dit upp jag gick;
Då fäste hon på mig sin sökande blick,
Och se, så förstulet, som var det en villa,
Hon böjde sitt hufvud och nickade stilla,
Och ett leende spreds öfver ljufva drag,
Likt den sista glimten af slocknande dag.
Och plötsligt var löst hennes bundna tunga:
Från brinnande bålet begynte hon sjunga.
Som vårregnssorl i en nattlig trakt,
Så grep mig den visan med underbar makt.
Mig var, som götes från himmelens loft
Fjerrväxande blommors rusande doft;
Som talte en stämma till hågen vilda
Om de saligas lycka, den evigt förspillda;
Med händren jag öronen fåfängt täpper –
Den sången, den sången, som ej dem släpper!
Jag flydde med rysning; på flyktig led
Den klagande rösten drog också med.
Hvart hälst jag gick och hvart hälst jag vek,
Det ljudet, det ljudet dock aldrig svek.
Så i bönens vaka som sömnens blund,
Så dag som natt och hvar enda stund,
I de sexti år, som se’n dess förgått,
Jag hört den sången, den sången blott!
(Efter Ernst von Wildenbruchs Hexenlied).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
