- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
15

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorg - Modern konst. af Gungnir - Bild från Skånes östra slättbygd. af A.-E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett par dagar senare fick pastorn besök af patron
Flodström, hvilken »såsom ett ringa tacksamhetsbevis"
bad att få lemna honom en ny 50-kronorssedel.

»Nå, det var då en sann ingifvelse» – jublade det inom
den vördige pastorn –, »när jag i sista stund kom i
håg gubben! Eljest hade jag säkert inte fått hälften."

*



Nästa julafton fingo stadens flesta kavaljerer
små korgar, väl inlindade. Endast två kavaljerer
hade sluppit: magister Fridbom och löjtnant af
Gruseberg. För magister Fridbom hade lilla fröken
Barkström bedt, ehuru hon aldrig riktigt förstod den
karlen: »han måste vara fasligt blyg – lika
snäll, som för ett år se’n, men – ännu icke ett ord!»
– Löjtnant af Gruseberg hade sluppit på Mary Mattsons
förbön: »nog är han lite dum» – tyckte hon –, »men
stilig är han, och så kan man med tiden få heta
majorskan af Gruseberg...»

Redan annandagen måste Ellen Strömstedt betala
det förtroende, hon fick föregående jul, med det
erkännandet, att flera flickor varit med om den
der korgaffären. Eljest var Ellen nu mer ej lika
uppmärksammad, som förr: hon var ej längre à prendre.
Tant Walundh visste, att allt vore klart mellan
henne och löjtnant Klintberg; man väntade blott på
eklateringen. Men först måste sorgeåret gå till ända.

Man håller strängt på det passande i Skillinggrund! –



Modern konst.

I.

Jag ligger här och läser poesi
Och latar mig romantiskt hela dagen
Och vet ej alls, hvad klockan sist är slagen,
När sköna syner dallra mig förbi.

Hvar konst jag ser, jag glädje ser deri,
Fast hon på vissa håll lär vara dragen
Ned under hvarje ok i arbetshagen,
En leksak, utan halt och värde i!

O, för de trötte må den normen gälla,
Der öfvermättnads leda spöke går
Och tappar blod ur tidens öppna sår!

Men vi, som friska oss kring fanan ställa,
Vi tro, att menniskan är mer än kropp,
Vi födas icke »Slägter utan hopp».

II.

Säg icke nu, jag hatar det reala,
Ty verklig realism ej sjukdom är,
Och medeltida drag, som konsten bär,
De äro ej det sanna ideala!

Nej bort med munkars skrock, det nu banala,
Som tankens grekiskt ädla drag beklä’r
Med vidrig djefvulsmask, med tom chimère
Af helgonpjåsk, som men’skor skola tala!

Låt sången bli’ modern! Den bruse fram
Som Pacifikbanans tåg på Klippbergs kam
Igenom vetenskapens nutidsrike!

Men strängt hellenisk, marmorskön plastik,
Men romantikens stämning dock ej vike
Af drömmar, färgspel, månglans och musik!

III.

Dock – huru skall det blifva möjligt, att
Modernt förena under samma lagar
Hvart konstens mästardrag från flydda dagar,
Försmälta hvarje ålders skönhetsskatt?

När mensklighetens långa fördomsnatt
Har vikit fullt, som re’n, hur än du klagar,
Vårt sekel hvar sekund, som flyr, försvagar,
Och nya tiden hunnit folket fatt,

När trälen sist till tankelif får vakna
Och bröd och frihet likväl icke sakna
Och icke tror på dagens fraser tomma,

Då skall den nya, friska konsten blomma,
Men kanske mindre stiga ned till dig
Än, löste träl, dig höja upp till sig!

Gungnir.



Bild från Skånes östra slättbygd.

Sydöstra hörnet af Skåne, den del, som
utgör Ingelstads härad och som på två sidor
sköljes af Östersjöns vågor, är ett slättland,
bördigt, men flackt, och i vanlig mening tämligen
enformigt. Nordvestra delen, som stöter intill Färs
härad, har visserligen från gammalt varit skogsbygd,
och i södra delen af häradet påträffas åtskilliga
sandkullar, hvilka fortsätta ut i hafvet och der bilda
det bland sjömän illa beryktade refvet Sandhammaren,
det oväntade och förstörande målet för så många
hafvets befarare. Men den öfvervägande delen är en
slätt – en skånsk slätt, hvilket betyder någonting
annat, än en slättbygd uppåt landet. Ty bördigheten
hos den skånska slättjorden är stor, den största till
och med i vårt land.

Välmågan hos befolkningen borde väl vara i
öfverensstämmelse härmed, men förhållandet är
dock icke så, änskönt det nu är ojämförligt mycket
hugnesammare, än för ett par mansåldrar sedan. Denna
del af Skåne var nämligen alltsedan danska väldets
tid det så kallade »hofveriets» förlofvade land. De
öfver slätten strödda många herrgårdarna voro stamhåll
för ett förtryck- och utsugningssystem, hvars
detaljer voro hårresande och hvars följder ej kunde
blifva annat, än, som vanligt, rikedom och öfverflöd
hos förtryckarna, fattigdom och elände hos de
förtryckta. »Ända till slutet af förra århundradet,
ja, till och med under åtskilliga tiotal af vårt
sekel, kan man tryggt påstå, att bönderna inom
Ingelstads härad voro i högre grad beroende af de
stora egendomsägarna och deras ställföreträdare,
frälseinspektorerna, än i något annat härad
af hela södra Skåne», yttrar Nils G. Bruzelius
i sin intressanta kulturbild: »Allmogelifvet i
Ingelstads härad i Skåne», ur hvilken bok flera af
här förekommande uppgifter äro hemtade.

Hofveribönderna i denna trakt, hvilka af sina vestra
grannar kallades »österleningarna» och voro skäligen
ringaktade, hade af gammalt burit om sig ryktet, att
vara å ena sidan mot sina herrar slafviskt krypande,
å andra sidan sinsemellan och mot jämbördingar
stormodiga slagskämpar, detta sednare i synnerhet vid
tillfällen, då de låtit sin smula förstånd grumlas
af det eftersökta bränvinets giftiga ångor. Och huru
kunde de under de förhållanden, hvari de lefde,
vara annorlunda? Ingen hade intresse af att ändra
det bestående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free