- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
18

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pseudonymen Jonas Grönström och hans kritiska ströftåg. Ett litteraturhistoriskt minne af N. Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<b>Pseudonymen Jonas Grönström
och hans kritiska ströftåg.<b>

Ett litteraturhistoriskt minne. Af N. Linder.

(Forts. fr. sid. 7.)

Många omständigheter gifva vid handen, att Jonas
Grönströms sonetter och den fejd, hvartill de gåfvo
anledning, väckte rätt mycken uppmärksamhet äfven i
Stockholm och på andra håll. »När» – heter det till
exempel i Kapten Puff för den 17 Maj 1862, straxt
efter stridens slut – »polemiken mellan poeterna och
deras recensent började taga fart, var det icke utan,
att vi gnuggade våra händer af förnöjelse deröfver,
sägande till oss sjelfva: »Skönt! Det här liknar sig
till att bli en strid, lik den mellan gamla och nya
skolan vid seklets början! En framtida Fryxell skall
då i Kapten Puffs sjunde årgång finna en god källa
för sina litteraturhistoriska bidrag till belysning af
akademismens och fosforismens [?] inbördes förhållande
och sätt att producera sig på 1860-talet.» Och att
åtminstone några bland isblommisterna voro ganska
förtretade på den »unga, friska morgontupp», som ej
ville höra upp »att gala så förmäten», det hörde jag
sjelf den tiden både af dem och andra. Att så var,
röjde sig för öfrigt af den bittra tonen i deras svar
till och yttranden om Jonas Grönström. Sjelfva Kapten
Puffs redaktör synes hafva varit nära att komma i
onåd, derför att han dristat öppna sina spalter för
Jonas Grönströms sarkasmer. Åtminstone finnes i den
förut nämnda skämttidningen »Trion» en annons, som
pekar i den riktningen. Den är af följande lydelse:

        "I tjenst åstundas:
        Stenhuggare!

De, som i brist på annan, bättre sysselsättning
önska något att hugga på, kunna erhålla ständig
anställning, om de så skynsamt som möjligt anmäla
sig hos undertecknad.

PUFF,
f. d. Kapten."

Det mest förargliga var dock, att den djerfve
angriparen höll sig så hemlig, allt under det han
elakt gäckade alla nyfiknas åstundan att få veta hans
verkliga namn.

        "För skalden och profeten,
        Liksom ock för vissa vänner,
        Svår den är, nyfikenheten",

skref Wahlberg – med anspelning på Björcks signatur
och på hans vana att kalla sig skald – just under
det man som ifrigast spanade efter Jonas Grönström.

Till en början sades misstankar hafva fallit på en
student af Södermanland-Nerikes nation vid namn
Elis Valfrid Dufva (död 1866), hvilken redan vid
denna tid hade gjort sig känd såsom vitterlekare och
hvars seder mera (1865) utgifna »Sulitelmasånger» nog
en gång skola framdragas ur glömskan för att, jämte
»Isblomman», »Sånger af nio signaturer» och »Sånger af
sju signaturer» m. m., vittna om poesiens blomstrande
lif bland Upsala studenter på 1860-talet. Naturligtvis
hade Dufva upplyst om misstaget, och dermed var den
saken utagerad.

Men en dag förkunnade ryktet, att den rätte Grönström
krupit fram ur sitt gömsle och att hans namn var
W. I-g, student af Stockholms nation. Wahlberg hade,
som man lätt kan förstå, ganska roligt åt detta nya
misstag, och jag, som likaledes fann situationen
lustig, skyndade att af mina bekanta bland
isblommisterna inhemta närmare upplysningar. Det
befanns då, att herr I–g visserligen icke öppet
vidgått författareskapet till sonetterna; men
hans undvikande svar hade gifvits på ett sätt och i
en ton, som ansågos utesluta hvarje tvifvel om hans
»brottslighet».

Denne I–g, som afled några år derefter, var, så vidt
jag vet, utanför sin nation icke känd genom någonting
annat än ett besynnerligt utseende och ett enfaldigt
bref, som han några månader förut hade fått infördt
i en stockholmstidning. I detta bref hade han talat
vidt och bredt om, bland annat, »en höstlig vandring
bland Upsala slotts ödsliga hvalfgångar» och i sammanhang
dermed jollrat en hop barnsligheter i den då flitigt
dryftade frågan om universitetets flyttning till Stockholm.
På dessa utgjutelser hade emellertid uppmärksamheten fästs
dels genom Herman Bjursten, som skref kåserier i
samma tidning och i ett följande nummer beklagat sig
öfver kamratskapet i följetongsafdelningen, dels genom
Aftonbladets dåvarande korrespondent i Upsala, Einar
(eller Enar?), hvilken förklarade, att signaturen
W. I-g hade i Upsala allmänneligen ansetts betyda
Var Inte galen!

Jag lemnar derhän, om isblommisterna verkligen trodde
W. I-g vara identisk med Jonas Grönström eller de
ville förarga den okände motståndaren genom att
låtsa misstänka den enfaldige W. I-g-, säkert är,
att den sednare, både enskildt och genom anspelningar
i tidningsartiklar, fick utstå mycken smälek. Öfver
denna vändning blef Wahlberg ledsen, särdeles öfver
en mängd utfall mot I-g i den förut nämnda episteln
från M. I ett enskildt bref underrättade han Kapten
Puffs redaktör om misstaget, och denne dröjde icke
att i tidningen omnämna, hvad han fått veta.

För Wahlberg var den tanken, att en annan skulle röna
obehag för hans skull, i hög grad pinsam. Ej omöjligt
är, att misstankarna mot I-g inverkade på hans beslut
att ej vidare bry sig om isblommisterna. Men derjämte
hade han andra och blott alltför tvingande skäl att
låta striden upphöra.

I samband med Grönströmsfejden står emellertid ännu
ett qui pro quo af ganska egendomlig beskaffenhet.

I den artikel, hvarmed Kapten Puff – sedan Grönström
meddelat, »att han ej bryr sig om att besvara M:s
senaste epistel, som dessutom afser en helt annan
person»
– förklarar den vidtutseende litterära
striden vara ändad, heter det, att man »slutligen
undrat om icke M. D. och Jonas Grönström, när
allt komme omkring, vore en och samma person, som
roade sig med att polemisera med sig sjelf». Så vidt
jag kan minnas, fanns i Upsala då för tiden ingen,
som hyste dylika misstankar. Men några år senare
utkom ett rykte att Jonas Grönström var röjd, ja,
att han sjelf gifvit sig till känna. J. G. Schultz,
Söndagsnisses redaktör, som 1862 både enskildt och
offentligt visat mycken förbittring mot den närgångne
parodisten Jonas Grönström, hade slutligen vidgått,
att han i all hemlighet tillåtit sig skämta med sig
sjelf och kamraterna.

Trots mina sagesmäns tillförlitlighet måste jag
naturligtvis på det starkaste betvifla, att Schultz
gjort sig skyldig till en så löjlig osanning, och
då det sades, att han ej gerna inlät sig på detta
ämne, ansåg jag bäst att låtsa om ingenting, hälst
som både han och Wahlberg då redan voro angripna af
lungsot och sannolikt ej hade lång lifstid qvar. Jag
kom derför aldrig att tala med Schultz angående
hans identitet med Jonas Grönström. Ryktet höll
emellertid i sig och synes efter Schultz’ död (den
28 November 1869) hafva tagit en allt bestämdare
form. Slutligen ansågs hvarje tvifvel häfdt. Otto
Sjögren, författaren af Schultz’ lefnadsteckning
i »Biografiskt lexikon. Ny följd», nämner Jonas
Grönström
såsom en bland de signaturer Schultz
begagnade i Kapten Puff, och Birger Schöldström,
hvilken 1884 utgaf »Värjhugg och nålsting. In- och
utfall i zigzag af Johan Gustaf Schultz», jämte en
förtjenstfull lefnadsteckning öfver författaren,
uppgifver der såsom alldeles afgjordt, att Schultz
i Kapten Puff meddelade »en hel serie parodier och
’straffdikter’ öfver flera af sina Isblomkamraters
poem», vidare att »denna af Schultz pojkaktigt började
litterära strid» å ömse sidor efterlemnade »skråmor
i det ömtåliga ynglingasinnet» samt att »Schultz
personligen hade flera obehagligheter att utstå i
följd af striden.» Slutligen omtalas, att år 1864 ett
slags försoning åstadkoms mellan Snoilsky och Schultz,
hvarpå författaren tillägger: »Från båda hållen hafva
vi hört uppgifvas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free