- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
21

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pseudonymen Jonas Grönström och hans kritiska ströftåg. Ett litteraturhistoriskt minne af N. Linder - Ur portföljen. Ernest Legouvé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Huru det verkligen förhöll sig i dessa afseenden,
fick jag då icke reda på. Sedermera hafva personer,
som känna dessa förhållanden bättre än jag, för mig
uttalat den förmodan, att åtminstone någon sanning
låg till grund för den sist nämnda gissningen, men
att familjen äfven 1862 var välbergad. Säkert är, att
Alfred Wahlberg då och framgent ansåg sig vara fattig
och utan framtidsförhoppningar. Så länge han var
qvar vid akademien, studerade han dock flitigare än
någonsin och höll sig, så vidt jag kunde märka, nästan
uteslutande till de ämnen, som ingå i bergsexamen.

Försök gjordes att få Wahlberg med på studenttåget
till Lund och Köpenhamn i Juni 1862; men deraf
blef naturligtvis ingenting. I stället begaf han
sig till sitt hem på Öland, och dermed var hans
universitetsbana ändad. Sina studier fortsatte
han likväl träget, och förhoppningen att kunna taga
bergsexamen synes han hafva närt ännu några år. I ett
bref till nuvarande rektorn M. Rosberg (April 1864)
skref han bland annat: "Till följe af mellankomna
hinder ser jag mig nödsakad att ’ad calendas græcas’
uppskjuta fortsättningen af mina universitetsstudier
... Jag bör kanske upplysa, att de i första
raden omförmälta hindren äro: sjukdomlighet och
utfattigdom.» Till Upsala ville han i alla händelser
icke återvända. Vissa samlingar tyckas, skref han,
vara till endast för professorernas räkning.

På sommaren 1863 sammanträffade jag med Wahlberg i
Stockholm, dit han rest för att uttaga patent på en af
honom gjord uppfinning i fotografi. Han hade nämligen
uttänkt »en ny konstruktion af fotografiska apparater,
hvarmed alla de till den fotografiska processen
hörande arbeten kunna vid dagsljus utföras». I den
ansökningen bifogade framställning af konstruktionens
grunder, som ännu förvaras i kommerskollegii arkiv,
nämnas såsom hufvudsaker i den nya metoden, att
»processens kemiska reaktioner måste försiggå i
mörker» och att »dessa reaktioner måste kunna med
ögonen följas». – Att apparaten var användbar, derpå
gaf Wahlberg mig ett fullgiltigt bevis, i det han,
i sitt lilla rum å ett hotell, tog en fotografibild
af mig.

[bild] Ernest Legouvé.

Den gjorda ansökan beviljades naturligtvis af
kommerskollegium, och patentet utfärdades den 24 Juli
1863. Men den 24 Maj 1864 skref han till Rosberg:
»W*** skulle vara min kommissionär i Stockholm på det der
patentet, men jag har hvarken fått patentbref eller
penningar. Förlusten – som det väl är och blir –
är mig högst känbar.» – Ryktesvis berättades, att
Wahlberg under den närmast följande tiden försökte
sig som yrkesfotograf, men utan att som sådan uppnå
någon större skicklighet.

Emellertid gjorde sjukdomen hastiga framsteg i
Wahlbergs bröst.

På sommaren 1866 besökte jag honom i hans hem, och
det blef mig då tydligt, att utsigterna till räddning
voro mycket små. Liksom de flesta lungsiktspatienter
hyste han dock sjelf hopp om tillfrisknande och talade
med en viss förtröstan om en ny kurbehandling medelst
»fuktigt varm luft». I slutet af Augusti året derpå
spreds bland Wahlbergs vänner och bekanta det i högsta
måtto öfverraskande budskapet att »Svensken var förlofvad»,
att det redan lystes för honom, att bröllopet skulle firas
omedelbart efter tredje lysningen och att han ämnade
att i sällskap med sin hustru genast resa till Madeira
för att der söka återvinna helsan. Det skulle alltså
i viss mån blifva sanning af gycklet om »den djerfve
resande svensken».

Wahlberg hade länge älskat en flicka, som hade sitt
föräldrahem i samma trakt som han sjelf. Denna unga
qvinna – Amanda Charlotta Petersson, dotter till den
fromme och blide kyrkoherden Anders P. i Vickleby och
yngre syster till den genom sina järnvägsbyggnader
i Norge vidt namnkände och berömde ingeniören Axel
Jakob P. (död i Kristiania 1883) – hade mod och kärlek
nog att genom äktenskapets band förena sig med den
dödssjuke studenten, som på detta sätt fick en öm
och huld vård äfven under sina sista lefnadsdagar.

Till Madeira kom han och fann ett hem i staden
Funchal, »som för sitt härliga klimat är mycket
besökt af lungsiktiga». Men resans mödor samt ombytet
af klimat och lefnadsordning voro för hårda prof för
de svaga krafterna. Den 23 November 1867 slöt Johan
Alfred Wahlberg sina ögon i dödens ro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free