- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
22

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om dryck och dryckenskap hos de gamla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om dryck och dryckenskap hos de gamla.

Det onda, hvars utrotande giorts till lösen för de,
smärre oegentligheter till trots, alltid storslagna
och prisvärda sträfvanden, hvilka sammanfattas under
namnet nykterhetsrörelsen, är, som bekant, något,
om hvilket vårt land ej står ensamt. Men ej nog med
dess förekomst hos nästan alla jorde ris civiliserade
folk; det har efter hand äfven hos flertalet af
dem antagit de mest oroväckande proportioner och
blifvit en epidemisk sjukdom, som måste öfver-vakas,
likt hvarje annan sådan, samt tarfvar kraftiga och
genomgripande, om än ej rent af drakoniska åtgärder,
derest ej slägtets fullkomliga urartande i fysiskt
och sedligt afseende skall af den blifva en följd.

Ett sådant ondt kan ej gerna vara af gårdagen. Att
det inom våra landamären ej häller så är, det veta
vi alla nogsamt - det fanns ju också en tid, då man
nästan yfdes öfver de djupa försänkningar, ända från
hedenhös, dryckes-begäret ägde i vårt folklynne: -
våra häfder vittna på nästan hvarje blad, hurusom
våra förfäder voro män, de der till fullo förstodo
konsten att sköta bägaren, och att deras bröder
på Europas kontinent ej häller varit så alldeles
obevandrade i denna konst förstås, om ej af annat,
af den vexelverkan, som städse ägt rum mellan de
moderna folken. Men drycken-skåpens anor sträcka
sig ännu längre tillbaka; de återfinnas hos folk,
som, snart sagdt, alla försvunnit från historiens
skådeplats, innan de nu lefvande folken inträdt derpå,
och denna del af hennes stamträd är, om än ej längre
i patologiskt, dock i kulturhistoriskt, afseende af
lika stort intresse, som den, hvilken ligger våra
ögon närmast. En återblick på den torde derför ej
sakna sitt berättigande.

Forntidens menniskor voro ej mer, än vi, oemottagliga*
för gommens njutningar, och minst gällde detta
dryckesvaror, hvilkas verkningar ju sträcka sig
äfven till fantasien; vinet och liknande rusdrycker
hörde äfven hos dem till de medel, som krydda lifvet
och skänka en om ock blott öfvergående lättnad i
tillvarons elände. Också anlitades det ej blott
vid alla festligheter och glada lag; det spelade
äfven en roll vid gudarnas dyrkan. Här är stället
att omnämna de narkotiska retmedel, som under namnet
"sorgförskingrande» förekomma redan hos den homeriska
tidsålderns greker; en dylik dryck, ett medel,
"sorger att qväfva och agg och minnet af allt hvad
man lidit",

(Odyss. IV: 220) var det, Helena bjöd Telemakos,
då denne gästade Menelaos, för att af honom få
underrättelser om sin fader. Medlet var, enligt hvad
dikten gifver vid handen, af egyptiskt ursprung, men
om dess beskaffenhet känner man ingenting närmare.

Vinstocken är, jämte oliven, en af de äldsta
kulturväxter. Semiterna. voro de första, som upptäckte
dess värde och vidare utbredde dess odling. Söder om
Kaukasus, kring berget Ararat, som redan noahssagan
tager till sin stödjepunkt, hafva de semitiska folken
sitt urhem, och här är äfven vinets födelsebygd. Den
rika och yppiga växtlighet, som än i dag utmärker
dessa trakter, förefanns redan i äldsta forntid;
ryktet om den och om landets rikedom i öfrigt var
det, som föranledde argonauternas mångbesjungna
plundringsfärd; de skönaste frukter, som först senare
letade sig väg till Europa (deribland körsbäret),
utvecklade sig här utan allt slags vård, ingen dock
till större fullkomlighet än drufvan, hvars rankor här
nådde till toppen af de högsta träd och hvars färska
saft troligen tidigt utgjorde en omtyckt dryck.

Då man vid något tillfälle velat samla sig ett
större förråd af denna saft och för den skull tappat
den på lädersäckar eller större kärl, kom man att
uppmärksamma den förändring till yttre och inre
egenskaper, som med den ägde rum efter någon tids
förvaring, och uppfinningen af vinet var gjord. Glada
öfver sitt rön, fortfore de semitiska stammarna att
förljufva sitt lif med den sålunda vunna drycken; de
skilde sig på sina vandringar aldrig från vinstocken,
som följde dem till stränderna af Eufrats nedra lopp
samt syd-

de

vestra Asiens öknar och paradis, der vi senare
finna dem, fter ett ostadigt herde- och nomadlif,
i besittning af fasta boningsplatser. Här först
förunnades dem att rätt egna sig åt odlingen af sin
älsklingsväxt och det ända derhän, att vinet blef en
af Palestinas htifvudprodukter. De hebreiska skalderna
tröttnade aldrig att besjunga vinstocken och använda
den till sinnrika liknelser.

Hebreerna hade för sed att afsluta vissa, särskildt
landt-lifvets, betydelsefullare arbeten och
förrättningar med festligheter; så ock vinskörden. Då
drufvorna pressades, voro gamla och unga på benen
för att njuta af den allmänna glädjen och förlusta
sig vid den gemensamma festmåltiden med dans och
sång. Detta bruk kan spåras långt tillbaka i det
hebreiska folkets historia och vittnar om betydenheten
af Palestinas vinodling; redan Domareboken lemnar oss
(9: 27) antydningar derom. Samma boks författare egnar
äfven (9: 13) en hyllningsgärd åt vinets underbara
egenskaper, och Salomos ordspråk prisa ej mindre
(31: 6) vinets makt och upplifvande verkningar; till
och med den allvarsamme Salomos predikare uppmanar
(9: 7) till vinets njutning. Men i motsats härtill
funno ock det israelitiska folkets lärare och vise
vid olika tider allt för grundade skäl att höja
sin varnande stämma mot det öfverdrifna bruket af
just detta vin. Hebreerna voro ett på alla sinliga
njutningar ytterst begifvet folk, utom dess med
exempel af utsväfvande grannfolk ständigt för ögonen
och, till följd af den fördel, de visste draga af
sitt lands produkter, i stånd att utveckla en lyx,
som måste blifva farlig för sedligheten. Framför allt
urartade ofta bordets nöjen till det vildaste ursinne,
öfver hvilket profeterna utslungade sina vredgade
straffdomar; så Esaias 5: 11.

De faror, med hvilka äfven det sociala lifvet af
drycken-skåpen hotas, undgingo ej häller vårdarena
af folkets sedliga visdomsskatt. Karaktäristiskt är
hvad Ordspråksboken (23: 29 o. följ.) i detta afseende
innehåller.

Man ser, att hos sjelfva judafolket dryckenskapen
slagit djupa rötter och vuxit till en sjukdom,
som allvarsamt hotar folkets inre lif. - Vinet hade
i Palestina till följd af sin ymnighet blifvit en
menige mans dryck och redan tidigt funnit väg till
qvinnogemaken, hvilkas invånarinnor drucko det lika
begärligt, som männen, för det mesta dock försatt
ined välluktande kryddor och afkyldt i smältande snö
eller is.

Egypterna voro, enligt de gamla skriftställarnas
samstämmiga vittnesbörd, ett på dryckjom särdeles
begifvet folk. Till och med i saknad af dessa
skriftliga intyg, skulle vi dock kunna sluta till ett
sådant förhållande af väggmålningarna i Thebes ruiner
och klippgrafvar, hvilka, bland annat, in i minsta
detalj gifva oss en föreställning om måltiderna hos
detta verldens äldsta kulturfolk. Att vid dem vinet
ingalunda fick fattas, utvisa de väldiga flaskor,
fyllda med sådant, som prunka på borden, och dansare
samt musikanter med flöjter och strängaspel gåfvo
nöjet en ytterligare krydda. Qvinnornas deltagande i
måltiden berättigade äfven dem att öfverlästa sig med
vin, något, som de äfven så efter bokstafven gjorde,
att man på en af de här framställda dryckesscenerna
finner en qvinna i full färd med att på genaste väg
afbörda sig det öfvermått hon intagit. Männen åter
försäkrade sig mot dylika magens upproriska känslor
genom att före dryckeslaget förtära en dugtig portion
kål.

Egyptens naturliga beskaffenhet var i allmänhet ej
gynsam för vinrankans odling; antagas kan dock,
att på sina ställen och under mindre ogynsamma
vilkor lyckade försök härmed redan tidigt gjorts,
måhända redan på den tid, då semitiska nomadhorder,
de så kallade Hyksos, i öfverväldigande mängd inträngt
i Egypten och öfver landet tillvällat sig ett välde,
som varade i århundraden. Om vinodling vittna äfven de
väggmålningar, som framställa arbetet med druf-vornas
plockning och pressning, vinets tappning på stora fat9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free