- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
45

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek och sjelfviskhet, af Johannes Petrus - Späckhuggaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ooli

u mindre sjelfvisk en menniska är, desto mer blir
hon omtyckt. Måhända är det en paradox-, men mig
förefaller det, som om erfarenheten bekräftade
densamma. Hvarje menniska har en fond kärlek till
sitt förfogande. Låter hon denna kärlek komma sina
mednaenniskor till del, blifver hon af dem omfattad
med lika stor kärlek tillbaka, enligt den andliga
naturlag, som har sin motsvarighet i den yttre verlden
deri, att tvänne vattenytor af olika höjd ständigt
sträfva att komma till samma nivå.

Egoisten deremot, som slösar all sin kärlek på
sig sjelf, har icke att påräkna någon kärlek af
andra. Undantag gifvas, men vid närmare undersökning
befinnas de vara blott skenbara. Koketten älskar
endast sig sjelf, och dock ligga skaror af tillbedjare
vid hennes fötter. Men hvad är det de tillbedja,
hvad är det de älska? Låt den afgudade skönheten
få kopporna, förlora sitt förföriska utseende, och
tillbedjarna skola straxt vända henne ryggen! Det
var således icke personligheten sjelf, utan endast
dess tillfälliga egenskap af yttre fägring, som de
egnade sin dyrkan.

Sådana jätteegoister, som en Cöesar, en Napoleon,
tyckas visserligen hafva varit omfattade med en
gränslös tillgifvenhet af sitt underbefäl och sina
soldater, men månne icke hufvudbeståndsdelen af denna
hängifvenhet utgjordes af beundran,- beundran af
snillet, kraften, den mäktiga viljan, personifierade
hos en enda, men icke i kärlek till personen ensam
för sig? Och säkert utgjorde fruktan, låt vara under
namnet vördnad, en annan beståndsdel af den visade
tillgifvenheten.

Man kan ganska väl beundra en person, utan att
älska honom, men man kan svårligen älska den, som
in-gifver fruktan. »Bäddhåga är icke i kärleken-,
utan fullkomlig kärlek utdrifver räddhågan», anmärker
Johannes.

Hvaraf kommer det sig, att somliga menniskor redan
vid den första, flyktigaste bekantskap ingifva oss en
sympati och ett förtroende, som endast behöfva en kort
tid för att utvecklas till innerlig tillgifvenhet,
så att den nyss presenterade inom kort förefaller oss
som en gammal vän? Är det icke det hemlighetsfulla
inflytandet af en varmhjertad personlighet, hvars
deltagande och godhet vi liksom instinktmessigt känna,
redan innan vi ännu hunnit röna något som hälst prof
derpå?

Och åter, när vi liksom stötas tillbaka vid första
beröring med en annan, - när hans ord och blickar,
trots all hans artighet, ingifva oss ett omotiveradt
misstroende, en oförklarlig motvilja, månne det icke
är derför, att vi hafva framför oss en egoist, som
icke bryr sig om något annat än sig sjelf

TJ

13

g

1

l

s

l l

o

:c8 ft GG

och sina egna fördelar? Vår instinkt håller oss
tillbaka ifrån honom, liksom inför ett annat
kallblodigt ryggradsdjur.

Det är icke utan skäl, som man tillägger det första
intrycket af en person så stor betydelse. Vi hafva i
vår sympati och vår antipati liksom ett sjette sinne,
hvarmed vi uppfatta den andliga atmosfär, hvilken
omgifver dem, som komma oss nära. Detta hindrar icke,
att samma person kan ingifva den ene sympati, den
andre tvärtom. Egoisten skall ofta känna antipati
inför en personlighet af motsatt kynne, hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free