Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Utan rullgardiner". Dram i en akt af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergångsstadium. (Går till ett fönster och ser ut.) Tändt i husen
öfver allt, och alla rullgardiner nere! Jag hoppas, ingen ser
hit in. Om jag skulle värma mig en smula. Jag tror, jag
skall fäkta mot min egen skugga en stund – mången fäktar
mot sin skugga hela lifvet igenom, tills han blir en skugga
sjelf (gymnastiserar mot sin skugga; sjunger:)
Klingen, toner, klingen, dystra toner!
Sex par fönster, ingen rullgardin ...
Kallt, som uti sjelfva etherns zoner,
Ej ett vedträ, men en stor kamin!
Fia (stor, korpulent, med hvitt köksförkläde och dito
huckle samt med en slef i handen, inkommer från köket):
Hvad i all verldsens tid, dansar fröken?
Torborg (öfverraskad): Står hon der! Hvem gaf henne inträdesbiljett till mitt frispektakel? Det har jag tillställt endast till förmån för mig sjelf. Jag håller på att få frost i både händer och fötter härinne.
Fia: Nå, än en ann’ stackare då! Det är inte en bit varmare i köket.
Torborg: Med ett sådant hull, som Fia, reder man sig ändå.
Fia: Det var det, jag hoppades, när jag gaf mig hit, för jag hörde, att det skulle vara klent med kosthållet, som det är på många fina ställen. Jag tänkte som så: det gör ingenting, om du inte får mer än ett mål om da’n och ingenting till qvällarna, Fia; men se, jag hade inte tagit med i räkningen, att det är maten, som värmer invärtes, och att när det tryter sådant bränsle, så fryser en.
Torborg: Fia skall taga sig några armrörelser, gymnastisera, som jag!
Fia (skrattar): Jo, det skulle taga sig ut! När jag skurar golf och när jag vispar
mjölgröt, så ta’r jag ju armrörelser tillräckligt; men jag fryser
ändå om fötterna.
Torborg: Nå, så skall Fia taga benrörelser då. Kom!
(Fattar henne om lifvet och drager henne utåt golfvet.)
Fia (stultande med motvilligt): Nej, nej, nej, fröken, det
går inte!
Torborg: Säg inte det! Allt, hvad en qvinna vill, går!
Försök bara! Skall det vara vals, polka eller stormmarsch-galopp?
Fia har väl dansat, hon också, i sin ungdom?
Fia: Åh, för den del skall fröken inte tro, att jag är
så lastgammal, att jag inte kan ta’ mig en sväng ännu.
Torborg: Der känner jag igen oss!
Fia (stönar): Men inte passar det sig för fröken, en
sådan fin och allvarsam flicka, att svänga omkring med en
Frestelse.
Tafla af Fr. Sonderland.
gammal köksa - fast jag är en hederlig menniska,
jag med,
ja men, är jagosä.
Torlorg: Ah, genera sig inte! Jag mister hvarken
ära
eller anseende, för det jag dansar mig varm -
solo eller
med Fia. Ansvaret drabbar inrättningen,
som tvingar folk
till dylika extravaganser.
Magister Isberg (i hög hatt och slängkappa kommer
in
köksvägen, aftager hatten, men behåller kappan på):
Hvad
skall detta’vara bra för, om man törs fråga? (Vänder
sig till
Torborg.)
Fia (rusar förbi dem ut i köket): Åh, fröken, detta
går
aldrig väl!
Torborg (skolflicksaktigt): Jag fryser, hon fryser,
vi frysa
- och detta var närmast till hands liggande sättet
att värma
sig. Hvem kunde ana, att magistern skulle komma nu
och den vägen till!
Magistern (höjer på axlarna): Ömsesidig öfverraskning,
min nådiga! Hvilken väg skulle jag annars ha’
kommit! Jag är hvarken trollpacka eller sötare -
inte Faust häller, och ni hörde ju inte, att jag
ringde på tamburklockan.
Torlorg: Har magistern ringt? Förlåt!
Magistern: Om jag har ringt! Ja, som om elden
varit lös. Jag ville nu bara säga till, att jag
inställer lektionen för o qvällen. Torlorg: Åh nej,
hvarför det då? Jag har just värmt mig en smula på
förhand, för att icke blf alldeles förkyld under
lektionen. Magistern: Hvilken artig elev, den fröken
Torborg! Är det jag eller är det min undervisning,
som är kylande?
Torlorg: Nog måste magistern medgifva, att det ligger
en förfärlig kyla i luften här. Och när man
då sitter stilla–––-
- Men hvarför skall lektionen då inställas, om jag
törs fråga?
(höjer på axlarna): Minnes fröken inte, hur tankvar,
när vi senast läste, en sådan här mån-
Magii
spridd fröken ljus qväll?...
Torlorg (lågt): Ack, jag tänkte på gåsbrösten
derhemma! (Högt): Kunde jag inte lexan, kanske?
Magistern: Jo, åh jo - den går ju alltid som ett
rinnande vatten, men tankarna, hvar voro de? Hvar?
Torlorg: Hvad föranledde magistern till den tron,
att de icke voro med?
Magistern: Det såg jag på ögonen.
Torlorg: Men är magistern riktigt säker på, att
magistern såg rätt? Här finnas många språkkunniga, som
ändå inte förstå ögonspråket; det lär vara med det,
som med runskriften: en tyder det så, en annan så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
