- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
67

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste Vasaättlingen på Polens thron, af E. - Göingens skapelse. Skämtsägen, upptecknad af Ave - Ett fosterländskt Bildergalleri. CXII. Carl Adolf Agardh, af Alex. Zanders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommande lif, återgifva nationen den krona, han af den
fått sig anförtrodd. Meddelandet, som afhörts under
djup tystnad och lät Johan Kasimirs oegennytta och
sjelfförsakelse framstå i fullaste dager, gjorde på de
närvarande ett öfverväldigande intryck. Rikets primas
och senatorerna bönföllo under tårar, att konungen
ej måtte öfvergifva dem just nu, då Polen och hela
kristenheten hotades af Islam, samt hänvisade honom
derjämte till Sobieski, såsom en den utmärktaste
härförare, till de ministrar, som i allt skulle
underlätta hans arbete och slutligen till påfven, som
skulle återgifva hans qvalda själ dess frid och ro.

Allt förgäfves! Det enda de lyckades utverka
var ett kort uppskof, hvarunder senaten borde
öfverenskomma om lämpligaste form för den beslutna
afsägelsen. En del adelsmän, som voro lystna efter en
regementsförändring, arbetade nu för det omedelbera
sammankallandet af en riksdag, på hvilken konungen
kunde få sin vilja fram-, men de utländska makterna,
liksom många konungen tillgifna senatorer, besvuro
honom att framhärda på den post, dit han kallats af
nationens fria val.

I sjelfva verket tycktes det också, som hade dessa
bevis på förtroende och kärlek kommit honom att ändra
tankar, ty han föreföll från denna tid gladare, än
förut, anställde till och med hoffester och visade
sig intresserad för en mängd saker af fullkomligt
verldslig natur. Men icke desto mindre framställde
han ånyo inför den till den 30 Augusti 1(H>8 utlysta
riksdagen sin önskan att nedlägga regeringen, och tog
derefter ett rörande afsked af de närvarande.. Alla
badade

äfven denna gång i tårar, men dessa liknade dem,
som frampressas af ett sorgspel: då föreställningen
är slut, är sorgen också öfver.

De yttre formerna tillgodosågos på det sätt, att
konungen uppläste ett dokument, hvari han högtidligen
fritog undersåtarna från deras trohetsed, hvarpå
kanslärn å riksdagens vägnar föredrog ett annat,
enligt hvilket riksdagen å sin sida löste konungen
från hans ed och pligter mot riket. Efter slutad
ceremoni återfördes Johan Kasimir för sista gången med
alla kungliga hedersbetygelser till sitt palats och
mottog sedermera, såsom en nationens tacksamhetsgärd,
riksdagens löfte om ett årsunderhåll af 300,000
gulden.

Men steget mellan ett löfte och dess uppfyllande
kan stundom vara långt nog, och Johan Kasimir hade
ännu efter tvänne års förlopp ej lyckats utfå något
af underhållet. Han lemnade då sitt fädernesland
och begaf sig till Frankrike, der han af Ludvigs
välvilja fick sig anvisad inkomsten af de båda rika
abbotsstiften S:t Germain des Prés och S:t Martin
Nevers och således ej behöfde vara bekymrad för det
dagliga brödet. I det först nämndas kloster tog han
äfven sin boning och hängaf sig der, i likhet med
de öfriga munkarna, åt trägna andaktsöfningar. Ej
ens hans lefnadsafton förflöt emellertid så lugnt,
som man under sådana omständigheter skulle kunnat
förmoda; ty fransmännen sågo med ovilja, att han,
främlingen, erhållit ett så inbringande gäll, och
sårande yttringar af denna ovilja nådde honom till
och med inom det fridlysta klostret och förbittrade de
sista dagarna af ett lif, från hvilket han ändtligen
befriades den 16 December 1672.

K.

Skämtsägen, upptecknad af A v e.

öinge häradens män hafva ord om sig för att vara
häftiga och hastigt redo till gräl och slagsmål,
derför be-

rätta de öfriga skåningarna följande
historia om göingens skapelse:

"Vår Herre och Sante Per voro på vandring i Göinge
häraden. Då funnos der ännu inga menniskor, derför
sade Sante Per: ’Hvarför har du, som skapat allting,
ej skapat någon göing?’ ’Nej, svarade vår Herre,
en göing skulle bara svärja, derför har jag ej
skapat någon sådan.’

Men Sante Per bad dock vår Herre att skapa en. Och
som han då gick och bad, kommo de till en "horsapära»;
då sade vår Herre till den:

’Statt upp och blif en göing, så prisar jag dig,
som en siföing’ (sent född).

’Ja, Gu’ pina dö’ dau! sa’ ^horsapäran» och blef en
göing. -

’Sade jag inte det, att han svor, så snart han talte
ett ord,’ sade då vår Herre till Sante Per.»

Ett i

Bildergalleri.

cxn.

O ar l Adolf Agardli.

»V;il den, som fattar rätt do orden, När vår står
ung.

Skönt är ditt rike, skönt jämväl i Norden. Du
bloinsterkung!»

(Tegnér till År/ar f Ut.)

\ et var en märkvärdig rikedom på stora män och
märkliga karaktärer, som utvecklades i tiden mellan
de båda franska revolutionerna 1789 och 1830, en
rikedom, hvilken skänkt sina gåfvor och frukter åt
senaste tider. Säga hvad man vill om dessa tider -
så framåtskridande i de flesta riktningar de än varit
- en sådan öfverraskande tillgång på storheter,
på snillrika män och upphöjda karaktärer hafva de
likväl ej att framvisa.

Carl Adolf Agardh var en sådan storhet (född kort
före den första franska revolutionens början, den 23
Januari 1785) och det är derför vi i detta häftes
galleri insätta hans bild och låna af hans lefnad
ämnet för texten dertill

Båstad är en köping i Kristianstads län mot södra
Hallands gräns med det angenämaste, natursköna läge,
man vill se, vid en vik af Kattegat. Det är Agardhs
födelsebygd. Tidigt blef han der ett slags vittne till
1788 års »stora ofred». Ryska kapare huserade samma år
der i farvattnen och jagade vid ett tillfälle tvänne
handelsfartyg intill Båstads

redd. Det närbelägna Råa fiskeläge var redan afbrändt,
och nu skulle ordningen komma till Båstad. Men här
hade moskoviterna gjort upp räkningen utan värden -
och värden var på visst sätt Agardhs fader, handlanden
Jörgen A., hvilken, sedan han fört qvinnorna och
barnen något så när utom skotthåll, lät till stranden
neddraga fyra mindre kanoner. Kulor till dem stöptes
af barnens lärare, en student vid namn Andersson, och
så fick man till betäckning en i närheten förlaggd
dragonafdelning om blott 20-30 man. För att synas
talrikare redo dessa fram och åter vid stranden.

Länge dröjde det ej, förrän kaparefartyget utsände
en starkt bemannad slup, som under styckeskotts
aflossande nalkades köpingen. Den manliga befolkningen
i den hade till större delen samlat sig till försvar
på ett handelsfartyg, upplagdt för att reparera,
och inväntade der den hatade fienden.

Pang! Ett gladt lag af det improviserade
strandbatteriet och slupen fick snart brådt att vända,
medförande, som man sedan erfor, flera sårade och en
död (ett befäl). Båstad var räddadt.

Liksom Linné, röjde Agardh redan i sin tidigaste
barndom den kärlek för blommor, som utvisade de
afgjorda an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free