Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En arbetarestad i Amerika - Familjhammaren. Efter amerikanskt original, af E-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
af en enda jättestor ångmaskin, hvilken vann sitt
verldsrykte vid hundraårsutställningen i Filadelfia
1876. Pullman köpte den af tillverkarena, firman
Corliss, för omkring fyrahundratusen kronor, fyllde
med dess söndertagna delar tretiofem stora godsvagnar
och lät öfverföra den till dess bestämmelseort,
der densamma den 2 April 1881 sattes första gången i
rörelse af Florence Pullmans späda barnahand. Fastän
om 2,400 hästkrafter, går den blanka maskinen så
tyst, som en pendel, och dess marmorhall är stilla
och högtidlig, som en kyrka. Natt och dag har den
sedan arbetat och för honom finnes ingen hvila
mer på jorden. (Naturligtvis har man för det fall,
att något fel skulle å den dyrbara maskinen uppstå,
försett sig med reservmaskiner.)
När man kommer från Chicago, glider tåget tätt förbi
en behaglig park, hvars buskar och blomstersängar
omgifva en konstgjord svandam med perlande
springvatten, och bakom denna den imponerande
fabrikens fasad och tornet. Stationen är en liten
stilfull byggnad, en värdig inledning till den
vackra staden. Ett par hundra steg från denna ligger
Hotel Florence vid en treflig square, befolkningens
älsklingsplats under de vackra sommarqvällarna,
då orkestern spelar från en i midten upprest
tribun. Hotellet är för amerikanska förhållanden
litet, men deremot komfortabelt. Salong, matsal,
läsrum, rökrum, biljard, rakstuga, bad- och toalettrum
jämte garderober ligga kring den stora salen. Ofvanpå
finnas sjutiofem rum, försedda med beqvämligheter
efter nutidens fordringar.
Litet längre fram emot samma square ligger stadens
vackraste etablissement: "Arkaderna», en stor,
oregelbunden byggnad, medelpunkten för invånarnas
sociala och merkantila intressen, hvilkens uppförande
kostat en million kronor. Igenom huset går en bred
gång- på båda sidor derom äro butiker inrättade. I
några af dess tjuguåtta lokaler äro kontor, post och
telegraf inrymda. Här har man alltså stadens bazar,
börs och handelsgata, till hvilken krydd-, järn-och
manufakturhandlande, med flera, äro hänvisade, för att
med någon utsigt af framgång kunna konkurrera. Långs
midtelgångens öfre del löper ett öppet galleri,
hvarifrån man har ingångar till för olika ändamål
afsedda lokaler. Här finnes bibliotheket, till hvilket
stadens grundläggare skänkt tiotusen band, liksom
läsesalen och ett par läsrum, prydligt dekorerade
och rikligt belysta, Till bibliotheket är en flitigt
besökt teckningsskola anknuten. Bredvid ligger
"Pullman City Bank», grundad med ett kapital af
100,000 dollars och tjenstgörande äfven som sparbank
och sjukkassa. Ett vackert och rymligt kaffe förmedlar
öfvergången till "Arkadernas» mest’ lysande parti:
theatern, som rymmer tusen åskådare och i prakt och
elegans ej gifver vika för någon annan. Herr Pullman
är både ägare af och direktör för theatern.
Ett stycke längre ned vid hufvudboulevarden påträffa
vi kyrkan, uppförd i göthisk stil af en grönaktig
stenart och försedd med högt torn. Den byggdes
på spekulation att uthyras åt den sekt, som först
blefve i stånd att betala hyran. Presbyterianerna
voro de lycklige, till baptisternas stora harm, som
naturligtvis ej kan stillas förr, än äfven de fått
sig en kyrka.
Under det att trosbekännelserna äro mycket afvikande,
är skolan blott en. Hon, i alla hänseenden väl
tillgodosedd, inrymmes i en mycket solid byggning
med fyra klassrum i hvarje våning.
Ofvanpå torgets af alla nödiga matvaror uppfyllda
saluhall finnes rustkammare och vapenöfningssal för
"The Pullman Home Guards», en frivillig borgarekår,
som tillhör staten Illinois milis. - Det behöfver
knappt antecknas, att staden har brandstation, gasverk
och för invånarnas trefnad olika inrättningar, sådana
som finnas i de flesta af unionens städer.
Det intressantaste i denna trefna stad är dock de
privata husen. Det allmänna amerikanska systemet:
hvarje familj sitt eget hus, är också genomfördt. Der
finnas hus med ett dussin rum, men ock sådana med
endast tre å fyra, beroende på ägarens större eller
mindre arbetsförtjenst. Samma är förhållandet med
deras yttre och inre utstyrsel.
Ett gemensamt system är dock följdt vid allas
uppförande: i källarvåningen finnas kök, skafferi,
tvättstuga, med mera, stundom äfven en matsal-,
i jordvåningen rum, i hvilka familjen under dagens
lopp vistas; en trappa upp sofrum, alla försedda
med varm- och kallvattensledningar. Intet hus
saknar badrum. Husen äro solida, med fasad af röd
sten jämte cement eller sandsten, tak af skiffer,
utmärkt trävirke, ofta snidadt eller inlagdt och
alltid i träets naturliga färg. Stil och material
äro visserligen i det stora hela desamma, men man
har genom framskjutande fönster, verandor, altaner
och dylikt beredt riklig omvexling och undviket
den enformighet, som utmärker, exempelvis, våra
egna stadsgator. Perspektivet utåt Pullmans gator
med de snygga husen, de rank-beklängda altanerna,
de på framsidan förefintliga små blomstertäpporna,
de skuggiga träden mellan trottoar och gata, kanske
dertill en öppen plats med en springbrunn, är ytterst
tilltalande.
Hushyran belöper sig från sex och en half dollars
till sextiofem i månaden, och en bättre arbetare
betalar omkring femton eller ungefär en sjettedel
af sin inkomst. Summan af närmare sjuhundra kronor
pr år i hyresafgift för en arbetarefamilj synes oss
öfvermåttan stor, men vi få betänka, att inkomsterna
naturligtvis äro derefter, l alla händelser äro
bostäderna helsosamma och beqväma, Pullmanska bolaget
äger alla stadens hus och uthyr dem efter behag med
tio dagars ömsesidig uppsägningstid. Då många ej
vilja beqväma sig med en så vansklig tillvaro, har
P. emellertid inköpt ett till staden stötande område
och börjat anläggningen af en förstad, hvars hus få
köpas på afbetalning. Dermed är större trygghet gifven
åt dem, som skola lefva af sitt arbete – och detta är
lagen för alla i Amerika. Men det skyddar naturligtvis
icke mot de hastiga omkastningar mellan goda och
dåliga tider, som i Amerika så ofta förekomma.
Huruvida George Pullmans verk skall bestå (det har
kraft öfver tjugu millioner kronor), kan endast
framtiden utvisa, men huru det än må gå, måste den
företagsamme mannen betraktas som en af samtidens
mest framstående män, en banbrytare kanske äfven
för lösningen af vår tids allra vigtigaste och allra
vanskligaste fråga: arbetarfrågan.
Efter amerikanskt original.
i an ni uppgifva något föremål i ett hushåll, som
åstad-kommer så mycken förargelse, som en gammal
familjhammare ?
Vi undantaga naturligtvis fruns nyckelknippor, ty i
fråga om ordning och att finnas på sin plats stå de,
som bekant, utom alla fattbara begrepp. Jag känner
en fru - och hon åberopas ej sällan i egenskap af
ordningsmönster bland sina bekanta -, som sjelf
med naivt beklagande erkänt, att hon måste använda
minst en timme hvarje dag för att leta efter sina
nycklar. De finnas aldrig på sin plats och ligga
aldrig, der hon laggt dem, det påstår hon bestämdt
och tror sig
dermed hafva tvätt sig sjelf ren från alla
misstankar. - Men tänk nu! En timme om dagen.
Det gör trehundratextiofem timmar om året eller i
rundt tal tretio dagar, som hon sålunda använder för
detta bestyr. Hon har nu i tjugo år varit matmoder och
derunder alltså förbrukat icke mindre än sexhundra
dagar - nära två år - blott för att söka sina
nycklar!
Med hammaren, den gamle familjhammaren,
förhåller det sig något annorlunda. Han hör till
de hushållsartiklar, som minst af alla anses kunna
undvaras, och ändå är det knappt någon, som förorsakar
så mycket obehag och så stora olyckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
