Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur protföljen - Liten modjournal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur portföljen.
Trädliljor eller agaver. Alla de å teckningen
sid. 69 förekommande arterna oaf trädartade liljor
äro närmare eller f j armare beslägtade med den så
kallade hundraåriga aloén (Äg av e americana), denna
egendojmliga växt, som, hos oss blommande först vid
omkring 40-60 års ålder, i sitt hemland, Sydamerika,
redan efter en lefnad af 4-5 år mogen och som på sin
ända till tio meter höga blomstängel utvecklar ända
till fjortontusen gulaktiga, välluktande blommor
och af hvars bladsaft sydamerikanen bereder sin
nationaldryck "Pulque", som han genom distillering
förstår förvandla till rusdryck. Af dess bladfibrer
hafva vi den öfver hela verlden kända manilahampan.
Agaverna äro stela växtformer, men oaktadt styfheten
hos deras delar hafva de likväl ej karaktären af
enformighet; i detta hänseende äro de tvärtom ytterst
vexlande, såsom vi å bilden se. Hvilken skilnad,
till exempel, emellan Agave Verschaffelti med dess
saftiga, breda, tillspetsade blad, den likaledes
bredbladiga, men i bladens ytterkant med gulhvita
ränder försedda, Agave Gilbeyi och den från Mexiko
härstammande Agavetstricta (hystrix), hvars smala,
fina blad taga sig rätt elegant ut. Ännu vackrare och
behagfullare presenterar sig denjsågtandade Dasylirium
serratifolium, äfven från Mexiko, medan den å bilden
sist förekommande Haworthia attenuata (förtunnad)
med sin kottformiga bladställning mer närmar sig de
först beskrifna agaveformerna.
Alla dessa växter, hvilkas slägtskap med våra
liljor man af deras yttre knappt kan ana, bilda ett
värdefullt material för utsmyckandet af trappuppgångar
och balustrader, som prydnader (i vaser nedsatta)
för portpeläre. grindstolpar och dylikt samt till
uppställning mellan stenarna i våra parkers eller
trädgårdars mer eller mindre smakfullt anlaggda
"klippartier".
Deras odling är lätt. Bäst tycka de om en blandning
af mylla, lera och sand. o Krukorna måste hafva godt
aflopp för vattnet. Under vintern stå de sig väl i
kälfria källare eller i svala rum och växthus under
ringa bevattning.
Ett folkungaminne, ett af de få, som ännu i verlden
finnas qvar af de en gång så mäktiga folkungarnas
prakt och herrlighet, är Birger Jarls kronfodral,
hvaraf en afbildning lemnas å sidan 73. För oss
svenskar har detta fodral - af läder och synnerligt
väl arbetadt i "läderplastik", en nu åter till heder
kommen konstslöjd - framför allt värde. Egendomligt
nog, tillhör det dock icke svenska statens historiska
samlingar, icke häller någon enskild svensk man, utan
befinner sig - såvida det ej bytt ägare helt nyligen -
i en enskild samling i Hannover. - För några tiotal
år sedan påträffade en kringvandrande gesäll hos en
fattig gumma i Walkenried i Harz en dosa, hvari hon
förvarade sitt lilla, kära kaffeförråd. Dosans
egendomliga form och utseende fäste*hans
uppmärksamhet, och efter någon underhandling blef
han ägare af henne. Från gesällen öfvergick hon till
hof rade t Culeman i Hannover, som upptäckte dosans
forna bestämmelse och i hvars rika samlingar hon
blef en riktig perla. Denna krongömmas form vittnar
om, att Birger Jarls krona var "öppen", något som
förhållandet är med den hertigliga kronan ännu i dag;
höjden är nära fem decimaltum och genomskärningen
upptill omkring sju tum. Krongömmans yttre upphöjda
läderarbete, utomordentligt i sitt slag, framställer
rankor och liljor, ekblad och ollon, hvilka ordnats
så, att de uppbära de i ringar inneslutna figurer,
som pryda kapselns nedre del. I tre af dessa ringar
(två blott synliga å teckningen) ses jarlens bild, den
enao omgifven af en inskription, hvaraf krongömmans
bestämmelse framgår. Huru denna krongömma kommit
till Walkenried, är nu ej godt att med bestämdhet
kunna förklara. Antingen har hon följt med konung
Birger Magnusson, som 1319 måste lemna kronan och
makten, eller också, hvilket antages som troligare,
har Birgers sondotter Maria, gift med grefve Rudolf
af Diepholz, fört den med sig till Tyskland. Hennes
rättsinnehafvare blefvo längre fram i tiden klostret
Walken-rieds skyddsherrar. Huru som hälst, är denna
krongömma af rätt stort intresse för oss svenskar
och den borde naturligtvis hafva sin plats i vårt
historiska museum.
Stureplanen (teckningen sid. 77) är en af de öppna
platser, Stockholm erhållit genom den nya regleringen
och den starka tillväxten af Östermalm. Hela planen,
som bildas af Norrmalms- och Sturegatornas förening,
är ännu icke till alla sidor omsluten af tidsenliga
hus, men de nyuppförda palats, det Lundbergska huset
i teckningens midt, det Bångska huset till höger,
mellan hvilka blicken ilar den vackra Sturegatan
framåt förbi Humlegården och upp till Villastaden,
vittna redan på det mest fördelaktiga sätt om afsigten
att göra Stureplanen till en af Stockholms vackraste
platser. Der skall ock en gång den breda boulevard
finnas, som skall gå från Nybrotorget i nordvestlig
riktning och som fatt namnet Birger Jarlsgatan.
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
