- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
97

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torkade blad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Torkade blad.

! edan tiden går sin gång, 3 Vill herbariet fram jag
taga, Lyssna till dess glömda saga, Byta den i enkel
sång. - Ros, så rodnande och skär Mellan gröna blad
i häcken, Sippa från den svala bäcken, Skall jag så
er skåda här! Späd linnéa, skogens ljufva Älskling,
öfver mossig tufva, Der du djupt i skuggans fred
Sommarfriska doften spred, Granar än som fordom susa,
Och i nätter, varma, ljusa, Irrbloss glimma, toner
brusa Lockande från snår och topp Än, tills morgonsol
går opp, Men du lyssnar mer ej till Tjäderns spel och
trastens drill, Men du fröjdas icke mer Af hvad vårens
rikdom ger, Och af ödemarken nu Intet minne äger du. -
. Tärd af mal är lejontanden, Vissnad är mariehanden,
Ljungens blomma, röd och hvit, Intet byte har för
biet; Åkerns klint och ängens klocka Fjärilssvärmar
mer ej locka. - Samma text, så föga glad, Prentad står
på hvarje blad: Bokens döda papper stal Edert lif,
det unga, varma, Malförtärda, brutna, arma Barn af
bölja, berg och dal, Som i blida solskensdagar Vinden
vaggat, yr och fri - Hör han far förbi och klagar:
^Stackars vildar, är det ni?" Aldrig här en flägt har
smekt er, Ej en stråle till er nått, Dam har täckt er,
tid har blekt er, Nu ni äro bilder blott Utan doft
och vårgrönt skott, Utan frukt, af solen färgad,

Utan saft och sbtma mer; –Blomsterskörd, i sommarn
bergad, Mellan böckers blad förhärjad, Föga fägring
nu du ter!

Blommor, ni min barndoms fägnad, Kojans prakt och
vårens bud, Ni, som skogen haft till hägnad, Hört hans
tusen dolda ljud, Fått till perlor i er skrud Dagg,
ur morgonskyar regnad, Ni, som kransat mö och hed,
Spirat upp ur klippans remna, Sirat skymda dalars led,
Kunde spaden er ej lemna Obefläckade i fred! Skulle
kammarns lärdom gifva Sina namn åt hedens strå,
Folkets fantasi ej få Med en flägt »systemet» lifva,
Skulle han begrafven blifva I latinets kalla drifva? -
Ja, så var det, men ändå Outplånligt i mitt minne Bo
de gamla namnen inne, Som en färgrik saga, medan Alla
nya på latin, Lärda som en lexa in, Hafva glömts för
längesedan!

O, natur, din röst vi höra Snart ej mer för
lärdomskif! Se, kulturens härjarknif Skändat har ditt
jungfrulif! Dock hur än vi syn och öra Väpna att ditt
väsen finna, Hur vi nät omkring dig spinna, Stänga
dig i glas och bur, Omildt stympa växt och djur,
Skall du intet uppenbara, Intet på vår fråga svara.

Ej besvärjelsen du lyder Af de lärda formlers längd,
Tusen preparaters mängd Aldrig dina gåtor tyder.

1885,

13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free