- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
104

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland minnesvårdar - Stockholmsbild: Parti af Ladugårdslands kyrkogård. Teckning för Sv. Fam.-Journ. af D. von Essen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ådrog kapten Lindeberg anklagelse för majestätsbrott. Dömd
af hofrätten till döden, stadfästade högsta domstolen utslaget.

»Låt dem ta’ ditt hufvud, det gör så godt, så godt!»
rådde en af de radikala vännerna.

Det är bekant, att den dömde också nekade att begära
lifvet genom kunglig nåd. Vid den amnesti, som emellertid
kort härefter tilldelades alla, hvilka voro anklagade för
politiska förbrytelser, erhöll han sin frihet och kunde nu gagna
och verka i det kall, som blifvit hans lefnadsmål.

Men icke alla få fullborda det föresätta målet.

Ett författarskap, stödt af ovanlig iakttagelseförmåga
och i alla hänseenden ovanligt löftesrikt, afbröts och slöts
här vid den öppnade grafven för den tjugotreårige författaren
Edvard Flygare. Son till skriftställaririnan Emilie
Flygare-Carlén höljer blomsterkransar året om den kulle,
under hvilken nu i öfver tretio års tid den så rikt begåfvade
ynglingen hvilar och vid hvars marmormonument moderskärleken
alltjämt lika ömt vårdar sin älsklings minne.

Hvilken stillhet råder icke kring dessa i minnet gömda
eller förglömda hviloplatser! Dessa namnlösa eller dessa
storheter, dessa kända och okända, huru tryggt hvila de icke
vid templets fot!

Detta tempel blef grundlagdt af drottning Hedvid Eleonora
1658, en tidpunkt, då svenska väldet var större, än det
någonsin förr eller senare varit. Kyrkan invigdes, efter långa
afbrott i byggnaden, dock icke förr, än 1737. Tornbyggnaden
i dess nuvarande skick blef emellertid först efter en
tidrymd af etthundratretio år fullbordad, år 1866. Till sin
plan är kyrkan en regelbunden åttkant. Dess inre företer
ett harmoniskt helt, och hon är i akustiskt hänseende
förträfflig, hvarför detta tempel också ofta begagnas till
konserter; en Catalanis, en Jenny Linds, en Louise Michaelis
och en Christine Nilssons stämmor hafva här klingat.

Hela lifvet är en lära om förgängelse.

”Slöjan ännu ingen dödlig slet,
Som betäcker lifvets dunkla öden.
Hvad är summan af det forskar’n vet? –
Ett är visst, och detta enda – döden.”



Det är ej vår mening att här fördjupa oss i betraktelser
öfver det, man vet, och det, man hoppas. De gamla
romarena hade en dödskalle på sina gästabudsbord, ett bruk,
som kanske vore mindre behagligt att efterfölja, men
»lifvets lek» har förr eller senare ett allvar med sig, en
oundviklig följd, och huru mycket vi kanske än skjuta den tanken
ifrån oss, såsom obehaglig och obeqväm, kommer slutligen
dock en stund, då för vår själs öga med eldskrift står skrifvet
ett: »tänk på döden!»

Väl den, som under lefnadsloppet så uppgjort sin
räkning, att de lånade punden icke blifvit förslösade! Väl den,
som, då lefnadsaftonen lider mot sitt slut, har ett fast hopp
om en stundande, evig morgonrodnad!

Hör klockorna ... templet är öppet!

                                                 Sylvia.

illustration placeholder

Stockholmsbild: Parti af Ladugårdslands kyrkogård.

Teckning för Sv. Fam.-Journ. af D. von Essen.


*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free