- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
132

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesterbottningarna vid Willmanstrand. För Sv. Fam.-Journ. af Oscar von Knorring - Indiska visdomsord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

132

Karelska dragonerna, hvilka, under öfverstelöjtnant
Bran-denburgs befäl, förut blifvit anbefallda att
postera sig vid det straxt öster om Willraanstrand,
på vägen mot Ny slott, belägna Jounzenus, fingo
nu order att »sättia sig under Ca-nonerna i
Willmanstrand och derstädes campera.» Vid Armila,
omkring en åttondedels mil sydost om Willmanstrand,
skulle en postering af femtio ryttare utsättas, för
att patrullera utefter den åt Viborg ledande vägen.

Den 12 Augusti afreste Wrangel från Fredrikshamn
till Martila, och samtidigt afreste Buddenbrock för
att inspektera gränsfästningarna. Den 16 ankom han
till Willmanstrand, der underrättelser om fiendens
framryckande mötte honom.

Om vi nu kasta en blick in på den ryska
sidan, så torde först böra omnämnas, att den
svenska krigsförklaringen ej träffade ryssarna
oförberedda. Kedan i början af Juli hade vid byn
Osino, mellan Petersburg och Viborg, upprättats
ett läger, der den då samlade styrkan utgjordes
af fem infanteriregementen, på åtta till tio
kompanier hvardera, tre dragonregementen och några
grenadier-kompanier. Tillståndet inom den aktiva,
ryska hären var denna tid jämförelsevis ganska godt;
god ordning var rådande och liera kunniga, utländska
officerare hade der tagit tjenst. Öf-verbefälhafvaren
för den nyss nämnda, samlade truppstyrkan var en
landsflyktig skotte, general Keith, också en duglig,
främmande officer. Sedan ryska kabinettet utfärdat
en motförklar-ing, upplästes denna, den 13 Augusti,
under allmänt jubel bland trupperna, hvilka blifvit
flyttade i ett nytt läger, närmare Viborg, vid byn
Muola, der starka befästningar började att uppkastas.
x

Men då svenskarna icke läto sig afhöra, beslöt general
Keith att utsträcka sin marsch närmare gränsen. Han
uppbröt derför påföljande dag, tågade genom Viborg,
der han ytterligare med sin kår införlifvade der
förlaggda sex infanteriregementen, tog vägen icke åt
Fredrikshamn, utan åt Willmanstrand, och lägrade sig,
den 16 Augusti, vid byn Kananoja, en dryg half mil
från svenska (Taskula-) gränsen och nära två och en
half mil från Willmanstrand.

Samma dag hade, såsom vi minnas, general Buddenbrock
ankommit till sist nämnda stad, så att han just
befann sig der, då på aftonen en svensk underofficer
rapporterade, att han stött på en i anmarsch varande
rysk härs förtrupp, hvilken sändt några skarpa skott
efter honom. I den tanke,

Fruktkotte af Sagopalmen.

att detta endast vore någon mindre, rysk ströfkår,
och ej sättande någon lit till böndernas i trakten
lösa berättelser om, att ryssarna vore i antågande
med åtta- till tiotusen man, åtföljda af ett par
artilleribatterier, enär Buddenbrock med fullt
skäl väntade att den ryska hufvudstyrkan skulle
framrycka på strandvägen mot Fredrikshamn, lemnade
han dagen derpå eller den 17 Augusti Willmanstrand,
som han ingalunda ansåg hotadt, och återvände öfver
Martila till Qvarnby. Blott tre dagar derefter ankom
fältmarskalken Lascy, högste befälhafvare öfver den
ryska operationshären i Finland, till Kananoja och
beslöt, efter ett den 20 Augusti hållet krigsråd,
att om möjligt genom öfverrumpling söka bemäktiga
sig Willmanstrand. Utan att medtaga hvarken tält
eller någon annan tross och med proviant för blott
fem dagar, uppbröto ryssarna den 21 på morgonen,
gingo öfver svenska gränsen vid Taskula, utan att
påträffa några svenska trupper, endast flyttande
bönder. Om aftonen gjorde den ryska kolonnen, som,
med generalmajor Yxkulls dragonregemente, ett tusen
man kavalleri, i spetsen, denna dag marscherat nära
två mil, halt vid byn Sinkola, belägen fyra femtedels
mil från Willmanstrand. Ryssarna bivuakerade der
under bar himmel.

Den 22 fortsatte de marschen framåt och sedan de
tågat en tredjedels mil, kommo de till en bro, som
ledde öfver en å med sänka stränder och hvilken bro
svenskarna hade förstört. Ryssarna gjorde derför halt
och beredde sig att kraftigt emottaga de svenska
trupper, som möjligen skulle framtränga för att
hindra broslagningsarbetet. Men svenskarna hördes
icke häller denna dag af; endast omkring femtio
dragoner visade sig ett ögonblick, men de drogo sig
vid ryssarnas åsyn genast tillbaka. Efter tre timmars
arbete var bron iståndsatt, och ryssarna fortsatte
framryckandet. Efter ytterligare en halftimmes marsch
visade sig en något större svensk styrka, men hvilken
också genast drog sig tillbaka.

Omkring klockan fyra eftermiddagen ankommo ryssarna
till Armila by, belägen omkring en fjerdedels mil
från Willmanstrand. De svenska förposterna drogo sig
genast tillbaka under fästningsvallarna och ryssarna
uppslogo sitt läger straxt invid byn. Generalerna
Lascy och Keith framredo emellertid för att
på närmare håll rekognoscera fästningen. Först
sedan de återkommit till lägret, kom rapport om,
att en svensk undsättningskår var i antågande till
Villmanstrand. Det var Wrangels kår, som af de ryska
patrullerna blifvit observerad.

_____________ (Forts, å
sid. 143.)

Innan man kommit på det klara med någons förtjenster
eller brister, skall man visa honom hvarken gunst
eller ogunst: man sticker icke till sitt eget förderf
handen i en orms gap.

Män med företräden hafva vanligtvis att lida
mycket,omän utan företräden lefva glada och lyckliga:
sångfågeln råkar i fångenskap, kråkan drifver fri
omkring.

Den. som sitter lågt påo en bänk, kommer genom sina
dygder att stå högt: blifver en kråka, äfven om hon
sitter pä palatsets tinnar, derför en örn?

Menniskan åkte man efter hennes företräden, aldrig
efter hennes stånd: för ett sönderslaget kristallkärl
gifver man ej en vitten.

Hvarför gifver man den behof vand e icke hälften,
äfven om man blott har en bit? När skall någon få så
stor rikedom, att denne motsvarar hans önskningar?

Fyra, o min kära, skola bo i ditt hus, om lyckan
är dig huld vid utöfningen af dina pligter som
hushållare: den åldrige blodsför-vandten, den
ädelslägtade mannen, som olyckan drabbat, den fattige
vännen och den barnlösa systern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free