Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 / 137 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stumma vittnet. Från engelskan af C. L. Törnberg - Störda studier. Tafla af M. Lebling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visiterade, efter att först hafva blifvit framförda till
liket. Men ehuru visitationen verkstäldes med
all möjlig noggrannhet af den dertill beordrade
underofficern och hans medhjälpare, var den
fruktlös. Ingen blydagg kunde upptäckas. Visserligen
kunde den hafva blifvit kastad öfver bord efter
brottets föröfvande, men chefen hyste ett svagt hopp,
att så ej skulle hafva skett.

Nu mer ansågs det emellertid allmänt, att det dödande
slaget utdelats med Watsons skråkula, hvilken,
enligt skeppsläkarens utsago, måste efterlemna just
ett sådant märke, som det på den döde kadettens
tinning. Det antogs, att den unge marinsoldaten ej
vågat kasta kulan öfver bord efter dådet, emedan hans
kamrater skulle kunna begära att få se den, såsom de
ofta gjort, och fatta misstankar, i händelse den vore
borta.

Några dagar efter den olycklige Carvons begrafning
sammanträdde en krigsrätt. Då omständigheterna, såsom
vi redan sett, talade emot Watson, förklarades han
skyldig och domen afkunnades. Den gick ut på, att han skulle
»skjutas på sin egen likkista».

Störda studier. Tafla af M. Lebliny.

Dagen för exekutionen kom. Likkistan ställdes i
närheten af den öppna sidoporten och den lifdömde fick
sätta sig på den. Marinlöjtnanten utvalde tre man
af kompaniet att förrätta den sorgliga tjensten. De
ställdes upp några steg framför fången.

Djup tystnad rådde öfver hela fregatten. Manskapet,
som kallats att bevittna exekutionen, hade mangrant
tagit plats på rundhulten, brädgångarna, backen och
uppe i riggen. Marinsoldaternas trupp stod uppställd
i linie några alnar bakom dem, som skulle skjuta sin
kamrat.

Den unge mannen hade ända in i det sista bedyrat
sin oskuld. Nu röjdes ingen svaghet i hans fasta,
manliga drag. Men hans sorgsna ögon riktades då och
då med en bedröfvad, ängslig blick på hans far.

Den gamle marinsoldaten stod på sin plats. Hans
gråa hufvud skälfde, som ett vissnadt lof om hösten,
hans magra händer darrade och hans slutna läppar ryckte under de
hvita mustascherna; ögonen stirrade på sonen. Hans
sjelf beherrskning höll på att öfvergifva honom,
ty hans qval var för svårt att bäras. Hans hufvud
sjönk lägre och lägre och hans böjda gestalt tycktes
färdig att falla ned på däcket.

Vid karronaden, som skulle lossas såsom signal för
exekutionens verkställande, stod kanonieren John Gow.

"Fyr!" kommenderade ändtligen kaptenen.

En väldig eldstrimma lyste till och dånet af
kanonskottet ljöd.

Men då den våldsamma knallen kom fartyget att skälfva,
föll någonting ned från ett veck af det delvis
beslagna storseglet, som befann sig omkring aderton
fot ofvanför och nästan i rät linie med karronaden.

Det nedfallna föremålet såg ut, som en liten boll af
blått tyg. Den öppnades till en del, då den slog emot
däcket, och utur densamma föll en dagg med blykula
i ändan.

"Håll! Inställ exekutionen!" skrek chefen till
marinlöjtnanten.

"För fot gevär!" skållade löjtnantens kommando till
sina män, hvilka redan laggt an på den unge Watson
och höllo fingret på trycket.

Chefen och alla, som omgåfvo honom, höllo sina ögon
fastade på blydaggen. Vid åsynen af den hade Gow
blifvit likblek. Han tog skyndsamt upp det tygstycke,
hvari den varit inlindad, och ämnade kasta det öfver
bord, men en underofficer grep i detsamma om hans
handled och hindrade honom derifrån.

"Det är bara en - en - trasa, som råkat fastna -
i storseglet", stammade kanonieren.

"Gif mig den!" befallde underofficern strängt.

Gow knuffade undan honom, en brottning följde och
kanonieren drog sin knif. Löjtnanten befallde sina
marinsoldater arrestera Gow. Men just i detsamma
råkade denne, som måttat ett knifhugg mot sin
motståndare, hvilket denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>