- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
141

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Nordamerika. Skizzer för Sv. Fam.-Journ. af Magnus Elmblad - Herr Kulboms räfjagt. Teckningar för Sv. Fam.-Journ. af Bruno Liljefors

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stämningen var glad. Min vän, som efter vanligheten
hade hand om kantinen, öppnade denna med uppsynen
af en inspirerad siare eller profet, »manade fram»
en liten, hemlighetsfull flaska med thy åtföljande
bägare, blinkade och stötte ut sitt evinnerliga:
»Hva’ fall’s? ... Hva’ säjer herrn?» Och så afåts
här, midt i republikens hjerta, utom civilisationens
råmärken, långt borta i den obrutna vildmarken,
under Guds fria himmel och i skötet af den tysta,
oändliga, i all sin nakenhet så hänförande, prärien,
en liten svensk festsexa. Efteråt tände vi våra pipor
och språkade om likt och olikt, mest och hälst likväl
om det gamla, kära landet i högan
nord. Det landet lockar med underlig makt ens håg, när
mörkret faller öfver vildmarken i fjärran.

Natten var inne. Midt emot på andra stranden tändes
en eld. Vid dess sken, som fantastiskt fladdrade
öfver trädens löf, gräsmarken och det svarta, lätt
porlande, vattnet, uppenbarade sig en skeppundsdiger
negerqvinna, svart som ebenholz och synbarligen
drypande af svett. Hon lade sig på knä i vattenbrynet
och började skölja diverse klädespersedlar. Kring
henne stojade en mängd små, svartulliga bytingar,
minst åtta stycken, alla nakna, alla knubbiga och
alla så stormande uppsluppet glada, som, jag tror,
endast

-
illustration placeholder

5. Och Kulbom, med blickar och hane "på spänn",

Stod färdig att varmt salutera sin vän.



illustration placeholder

6. Men brasan ej ta’r någon fart, det är visst,

Och det skänker Mickel en värdefull frist.



illustration placeholder

7. Helt snabbfotad söker han undgå sin dom,

Och Kullbom han skjuter naturligtvis bom.



illustration placeholder

8. "Så är det," mumlar, "en nödvändig sak

Bland Mickel att ögon ha’ båd’ fram och bak".


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:40:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free