- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
144

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesterbottningarna vid Willmanstrand. För Sv. Fam.-Journ. af Oscar von Knorring - "Stånddrabantens gård" Bild från Stockholms utkant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

144

marschen. Svenskarnas ställning kunde således endast
anses gynsam såsom försvarsställning. Men såsom
sådan hade nog sjelfva fästningen varit lika gynsam,
om icke ändå gynsammare.

Inbröt så den 23 Augusti. Solen stod redan högt
på himmelen, men ännu afhördes inga fiendtligheter
från den ryska sidan. Visserligen inrapporterades af
återkommande patruller, att fienden vore i rörelse,
men på ett sätt, som snarare antydde på återtåg, än på
ett anfall. Den ryske öfverbefälhafvaren hade också,
troende sig hafva både Bud-denbrocks och Wrangels
kårer, således hela den svenska hären, emot sig,
ansett sitt öfverrumplingsförsök misslyckadt och redan
börjat förberedelser till återtåg och förflyttning
af sitt läger längre tillbaka. Men frampå förmiddagen
hade han kommit under fund med verkliga förhållandet
eller att

andra linie upprycka till venster om den första
samt framgå till anfall. Snart var striden i gång
utefter hela linien.

När ryssarna nalkades Qvarnbacken, störtade
söderman-ländingarna och dalkarlarna emot
dem med sådan fart, att de (ryssarna) trängdes
tillbaka i oordning. General Wrangel befallde då
öfverstlöjtnanten Wasaborg, att icke låta de båda
svenska regementena förfölja fienden så långt, att
de förlorade sambandet med öfriga regementen-, men
soldaterna, som sågo ryssarna stadda på återtåg,
tyckte sig säkra om segern och kunde omöjligen
hejdas. Derigenom blef den svenska linien bruten
och de på fältet nedkomna svenskarna utsatta för
kulorna från de på Qvarnbacken spelande svenska
kanonerna, hvilka derför måste inställa sin för
fienden så besvärliga eld. Lascy framskickade då,
såsom redan blifvit nämndt, nya regementen och lät
derjämte sitt rytteri taga svenskarna i flanken. De
ytterst på svenskarnas högra flygel stående Karelska
dragonerna hade nu bort framrycka, för att

Stockholmsbild: Stånddrabantens gård.

Teckning för Sv. Fnm.-Journ. af E. H.

han endast hade Wrangels kår emot sig. Han
höll då krigsråd, hvari det beslöts att anfalla
svenskarna. Och klockan två eftermiddagen ryckte de
ryska trupperna fram mot en söder om Qvarnbacken
belägen höjd, der det ryska artilleriet körde upp
och började kanonaden. Marken der nedom var alltför
ojämn för det ryska kavalleriets anlopp, hvarför
detta fick befallning att draga sig tillsamman och
söka bana sig väg genom skogen på ryssarnas venstra
flygel. Det ryska infanteriet ryckte emellertid
fram öfver stock och sten, men - så berättar den
dåvarande regementspastorn Tiburtius - »Åbergs kanoner
plågade fienden gräsligen, så att generalen Lassi
(Lacy eller Lascy) såg sig nödsakad kommendera en
ansenlig trupp grenadierer att borttaga batteriet,
dock de blefvo med drufhagel så fägnade, att få af
dem kommo till-bakas». Under liflig eld skynda de
ryska infanteriregementena Astrachan och Ingermanland
ur första träffens midt fram mot Willebrands- och
Savolaks-regementena, hvilka stodo mellan vägen och
Qvarnbacken. Under tiden lät Lascy sin

afvärja sist nämnda anfall; men de blefvo
stående overksamma, för att sedermera gripa till
flykten. Södermanländingarna och dalkarlarna blefvo
derigenom utsatta för anfall från tvänne sidor. De
kämpade dock länge tappert och med vexlande lycka, men
måste slutligen draga sig tillbaka till Qvarnbacken,
der de dock ännu med mod och ihärdighet försvarade
sig.

På venstra flygeln hade emellertid Savolaks- och
Willebrands regementen gått fienden till mötes
på halfva vägen. Med musköt på axeln framryckte
de i väl rättade linier. Fienden hälsade dem med
sin första salva, men afståndet var för stort och
kulorna gingo öfver deras hufvud. Yid fiendens andra
salva, som tog i fanspetsarna, kunde Savolaksare
och Willebrandare icke längre återhållas från att
aflossa sina skott. Samtidigt aflossade äfven fienden
sin tredje salva, som gjorde betydliga luckor i de
svenska leden. Savolaksare och Willebrandare fattades
nu af en plötslig förfäran, och hvarken officerarnas
föreställningar eller Wrangels böner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free