Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnémonumentet i Humlegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.49
förut i rikt mått dokumenterat sig för det ärofulla
uppdraget. Sådant det nu är lyckligen fullbordadt,
skall det gifva honom en obestridd plats vid sidan
af vårt lands främste idkare af den monumentala
bildhuggarkonsten. Det är också derföre vi räkna
som en lycka att få pryda detta häfte icke blott
med den utmärkte konstnärens porträtt,* utan äfven
med en afbildning af det förnämsta konstverk, han
skapat och som från och med den 13 Maj 1885 är att
räkna bland Stockholms främsta offentliga prydnader
och den mest storartade minnesstod af detta slag,
som vårt land äger.
Linnémonumentet, som fått en vacker och värdig plats
i Stockholms präktigaste park, hvilken bär det nu
mer oegentliga namnet Humlegården, beskrifves af
professor C. K Nyblom i följande ordalag, dem vi taga
oss friheten återgifva: »På en åttkantig fotställning
med starkt framspringande listverk, prydd i frisen
med ett linieornament, står bilden af naturens store
tolk, stödjande sig på venstra foten och med den högra
något framsträckt i hvila. Hufvudet, som är klädt
med en lockig peruk, hvilar fast och säkert och på
ett - så att säga - fullt personligt sätt på axlarna,
så att man ser, att man har framför sig en lefvande
individ, icke ett hufvud fastsatt på en schablonart
ad kropp. Hvad som genast i detta hufvud fängslar,
är porträttlikheten och uttrycket. Man ser redan
af anletsdragen, att detta är Linné, och man ser,
äfven om man icke skulle känna hans välbekanta anlete,
att man har framför sig en vis, sorn till och med
icke saknar ett drag verldslig klokhet och praktiskt
förstånd, på samma gång han ser lika naiv och god
och älskvärd ut, som ett barn. Man
måste genast erkänna, att bysten, hvilken också
i ett konstverk, sådant som detta, är en af de
hufvudsakligaste delarna, är så tillfredsställande,
som fordras kan, i anseende till likhet, karaktär,
formbildning och monumental hållning. Den högra armen
hvilar utsträckt efter kroppen; under den venstra,
som är krökt, håller forskaren en bok och i handen
en blomma, som han betraktat och öfver hvilken han
försjunkit i begrundande. Figuren är klädd i tidsdrägt
med strumpor och skor och har öfver venstra axeln en,
på ryggen delvis nedfallen, kappa, sorn lemnar högra
armen fri, men
sammanhålles öfver midten af kroppen med venstra
armbågen och faller i veck öfver bildstodens nedre
del, så att högra benet fullständigt och det venstra
nedanför knät äro dolda deraf. Baktill faller denna
kappa, som döljer ryggen och benen, i långa veck,
hvilka brytas vid basen och bilda stöd åt figuren.
» Fotställningen är på de fyra hörn-sidorna försedd
med framsprang, på hvilka de fyra allegoriska
qvinnofigurerna äro anbragta. De föreställa på
framsidan Botanik och Zoologi, på baksidan Medicin
och Mineralogi. På minnesvårdens framsida läses å
fotställningen endast namnet: Carl von Linné.
Det bör icke häller lemnas oanmärkt, utan tvärtom
med fosterländsk glädje framhållas, att det slutliga
utförandet af denna bildstod, sådan den i brons ter
sig, äfven är ett svenskt arbete och det märkligaste
i denna väg, som hittill dags blifvit utfördt. Det
är firman Faustman & Östbergs gjuteri i Stockholm
(Karlsvik), som har äran häraf. Arbetet härmed har
pågått från 1880 till i Mars 1885, då det lyckligen
fullbordades - ovanligt lyckligt, kan man till och
med säga,
* Johannes Frithiof Kjellberg är född af
borgerliga föräldrar i Jönköping den 5 Februari
1836. Sedan han genomgått sjette klassen i Jönköpings
elementarläroverk, men under hela studietiden visat
vida större håg för att "rita och forma gubbar",
än att läsa lexor, fick han med vänners och gynnares
tillhjälp resa upp till konstakademien i Stockholm,
der han 1855 gjorde sitt inträde och så flitigt och
framgångsrikt använde tiden, såväl å lärosalen,
som å professor Molins atelier, att han redan
1859 eröfrade kungliga medaljen med åtföljande
resestipendium. Aret derpå reste han ut och vistades,
med understöd af ett flera gånger förnyadt stipendium,
i utlandet, dels i Paris, men hufvudsakligast i Rom,
till 1869. Hösten 1862 anlände K. till Rom. Ar 1871
nämndes han till vice och 1873, efter Molins död,
till ordinarie professor vid Fria konsternas akademi,
der han sedan verkat som lärare i teckning samt
modellering och skulptur. Han har knutit sitt namn
vid skulpturverk af mångfaldig art och för talrika,
att här ens kunna till blotta namnet uppräknas.
Linnémonumentet i Humlegården.
Modelleradt af Frithiof Kjellberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
