- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
150

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnémonumentet i Humlegården - Macedonierna vid Jaxartes - Om förgiftning af boningsrum. Af A. Werner Cronquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

enär endast en »bom-gjutning» förekommit och således
måst omgöras. Metallen, hvaraf bildstoden är gjuten,
består af nitio delar koppar och tio delar tenn,
den dyrbaraste och l bästa legering och som väntas
gifva en vacker, grön färg. Hela bildstoden väger
hundrafyrtioåtta centner, deraf Linnés bild ensam
åttiofyra centner. De, som haft närmaste be-

i Greklands glansperiod nalkades sitt slut. Efter
att hafva varit verldens i civilisatoriskt hänseende
mest betydande folk, ett folk, på hvars kultur vår
materialistiska tid endast med en saknadens suck kan
blicka tillbaka, sjönk det, ett offer för egoistisk
tvädrägt, från den höga plats, det som civilisationens
banerförare intagit, för att nå en grad af förfall,
till hvilken få andra nationer hunnit.

Det var just med Filips af Macedonien uppträdande,
denna »resa utföre^ på allvar begynte. Ar 338 stod det
afgörande slaget vid Chäroneia, hvilket tvang grekerna
att erkänna det raacedoniska öfverväldet. Huru
hämmande för mensklighetens framåtskridande mot ljus
och sanning detta Greklands nederlag verkade, hafva
vi ej här att undersöka: vi måste följa det mäktigt
tillväxande, barbariska macedoniska rikets företag,
för att hinna den punkt i dess historia, hvilken
bilden å sidan 145 framställer.

Filip ville efter Greklands underkuf vande föra
sitt folk, hvilket utgjordes af en blandning af de
från Mindre Asien utvandrade grekerna och andra
förr eller senare utvandrade asiatiska stammar,
öfver till Persien, för att eröfra detta land. Han
blef emellertid i sitt fyrtiosjunde år mördad af
en macedonisk ädling, Pausanias, hvars motiv till
illdådet man ej rätt känner. Honom efterträdde nu det
macedoniska väldets förnämste uppbärare, Alexander
den Store, enligt uppgift hans son med Olympias.

År 334 gick Alexander med en här om 30,000 man
fotfolk och nära 5,000 ryttare öfver Hellesponten
till Mindre Asiens kust och slog vid Granikos (nu
Kodja Tschaj), den lilla flod, som rinner upp på det
klassiska berget Ida och utfaller i Propontis, den
vida öfverlägsna persiska hären, hvarefter Mindre
Asiens landskap lågo öppna för honom. Väl sökte
persernas konung, Darius, hindra hans framfart,
men förlorade ej blott slaget vid floden Pinaros,
som utfaller i Issos-yiken, utan måste åse, huru hela
Syrien, Pakestina och Föni-cien erkände Alexanders
herravälde. Efter intagandet af Tyrus drog han nu
nedåt Egypten, helsad som befriare från persernas
ok. Detta hans besök i de gamla Faraonernas land hade
staden Alexandrias grundläggning till följd.

styret med gjutningen, hafva varit koiistgjutarna
Peter Schmicd och Frantz Goldnagel, begge från
Wien. Öfriga biträdande arbetare hafva varit
svenskar, af hvilka vi här särskildt nämna ciselören
A. G. Sundstedt. ArBetet i sin helhet, liksom stödens
uppsättning nedanför Floras kulle i Humlegården,
har ledts af ingeniöron P. Östberg.

A.-K.

vid

Nu vidtog hans djerfva tåg till det inre af Asien,
Med en här om 40,000 man fotfolk och 7,000 nian
ryttare drog han långs Tigris in på den mesopotamiska
slätten. Vid byn Gaugamela, vester om staden Arbela,
stötte han på Darius’ väldiga här, hvilken skall hafva
uppgått till öfver 1,000,000 soldater. Här stod nu
Asiens störa slag mot Europa, gällande herraväldet
öfver de asiatiska folken, och Europa segrade i
Alexanders person. Den kolossala asiatiska hären
sprängdes, och den flyende Darius dödades af Baktriens
satrap, Bessos, hvilken beredde sig till motstånd
mot de alltjämt framträngande macedonierna. Han blef
dock förrådd af sina egna, piskades och stympades
af Alexander och utlemnades slutligen som offer för
Darius’ slägtingar hämnd.

Allt längre och längre trängde nu Alexander, efter ett
festligt intåg i det gamla Mederrikets hufvudstad,
Babylon, genom Thorvaldsen på det utmärktaste sätt
i relief förevig-adt, med sina oöfvervinnerliga in i
Asien. Floden Oxos (Amu Darja) var redan öfverskriden
och härtåget sträckte sig, underkuf vande allt i
sin väg, ända till den Asiens nordliga region, som
utgjorde gränsen för den tidens geografiska vetande
om denna verldsdel. Det är just på denna punkt af den
store härförarens segerrika stråt tecknaren hänvisar
läsaren, då han framställer macedoniernas öfvergång
öfver Jaxartes, vår tids Sir Darja, hvilken, liksom
sin förut omtalade namne, utfaller i. Aralsjön.

Hvad sedan Alexanders historia - lians seger öfver
skyterna, hans segerrika tåg till Hydaspes (nu
Djeilum, ett af Indus tillflöden), hvilket utsträcktes
till en annan af samma flods tillopp, Hyfasis,
yttersta gränsen för Alexanders framträngande,
hans mödosamma återtåg, hans storartade planer för
framtiden, hvilka i hans tretiotredje år brötos
af döden, som träffade honörn i Babylon just som
sändebud från Grekland anländt för att egna honom
guddomlig dyrkan - hvad allt detta vidkommer, är det
för vidlyftigt att omslutas af Barnen för denna korta
skildring. Det är oss som afslutning nog att erinra
om de blodiga strider, som omedelbart efter hans död
bragte hans nygrundade verldsrike örn ända. Han var
en forntidens Napoleon, om än lyckligare, och hans
stora planer strandade, som dennes, på egen och andras
sjelfviskhet.

Nily Svenske.

Om lorg-ififciiing- af"

Af A. Werner Croruiuist.

| å ämnen hafva under senaste årtiondet väckt så
mycken uppmärksamhet, så mycken ängslan och obehag,
som arsenik åstadkommit. Då det finnes i tillräcklig
myckenhet och under sådan form, att det lätt öfvergår
till gasformiga föreningar samt sålunda blir infördt i
lungorna, är det visserligen också en synnerligt stor
husplåga. Men då arsenik ej finnes i så stor mängd,
utan allenast såsom ett spår af arsenik (med en halt
af 3/1(

’,20000 gram Pr qvadratfot), verkar den nästan än
värre genom förskräckelsen och oron, som uppkomma
genom blotta vissheten örn, att arsenik förefinnes.

Huruvida verkligen en så ringa mängd arsenik, som
den antydda, inverkar på menniskors helsa, ligger
utom mitt område att bedöma. Jag vill med denna
korta uppsats blott fästa uppmärksamheten på ett par
omständigheter inom boningshus, för hvilka arsenik
vanligtvis fått bära skulden.

Med det moderna sättet att bo, följer ofta brist på
nödig luftvexling under vintern. Åt förstugor och
korridorer göras dubbla dörrar, innanfönstren tätas
sorgfälligt, golfven beläggas med papp och derofvan
mattor, och i kakelugnarna insättas så kallade slipade
spjell för att vara täta - allt går derpå ut, att
undvika drag. Detta uppnås också ofta, men stundom
på bekostnad af de inneboendes helsa.

Jämte menniskorna finnas i bostaden äfven liflösa
ting, som hafva behof af luft. De äro ej så noga,
om denna luft är frisk, men de behöfva deremot mycken
luft. Jag åsyftar eldstäderna.

I hvarje bostad finnas vanligen tvänne slags
eldstäder, nämligen i köket den under jämförelsevis
stor del af dagen uppeldade köksspiseln samt i rummen
kakelugnar eller kaminer, hvilka, som bekant, endast
uppeldas en eller ett par gånger dagligen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free