- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
153

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om förgiftning af boningsrum. Af A. Werner Cronquist - En bland många. Novell af Amanda Kerfstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot kakelugnen i matsalen först uppeldades och
ungefär en qvarts timme derefter brasa tändes i
salongen vid öppen fönsterventil, så led man ej
vidare. Innan detta medel till-greps, ledo bostadens
såväl manliga som qvinnliga invånare af hufvudvärk
hvarje morgon och förmiddag.

Uti ett fyravåningshus kunde man tidtals ej få
luften en trappa upp fri från kolsyreöfverskott och
led obehag derför. I ett likartadt fall hade jag
funnit, att ett högt trapphus med sin spiraltrappa
föranledt bakdrag i kakelugnarna, hvilket af-hjälpts
genom att insätta sjelfstängande dörrar för hvarje
våning. Sådana dörrar förefunnos här, men vedbäraren
hade för sin beqvämlighet vid vedens uppforsling
uppspärrat dörrarna och låtit dem stå. Då detta
tilltag omintetgjordes och viss tid bestämdes för
veds uppbärande, försvann olägenheten från rummen.

Den frågan gör sig nu lätt, huru man i fall af misstro
bestämmer luftens kolsyrehalt. Endast genom kemisk
analys kan sådant åstadkommas; dertill erfordras inga
dyrbara apparater, ej häller är den svår att utföra,
och torde vi till denna del af frågan återkomma.

För utrönande af dragförhållandena i bostäder kan
man med fördel begagna små kautschukbalonger, fyllda
med gas, placerade i midten af rummet och afvägda så,
att de ej stiga. Äfven kan med någon vana molnen från
en cigarr vägleda vid bedömandet. Dock är det nödigt,
att i öfrigt fullkomlig stillhet iakttages.

Ej allenast kolsyran förorenar våra lokaler, äfven
åtskilliga beqvämlighetsåtgärder åstadkomma ett
stadigvarande tillopp af

osunda gaser. Cokskaminer i trapphusen uppvärma dessa
och gagna derigenom, men de svafvelhaltiga ångor,
som derifrån uppstiga, verka ofta menligt.

Vi vilja här ytterligare anföra tvänne fall, som
mycket ofta förekomma i bostäder. I fig. 4 skall
o visa belägenheten af beqvämlighetsinrättningen
omedelbart intill ett sofrum, med dragröret
utskjutande genom ett litet fönster. Emellan sofrummet
och köket befinner sig jungfrukammaren; i båda rummen
förmärktes oangenäm lukt, och dervarande personer
kände sig illamående, hvilket tydligtvis berodde
på kökspipans sugande kraft, som indrog oren luft
från o. Genom att fullständigt täta väggen mellan
klosettrummet och barnkammaren och belägga dörren
med tätlister, så att ingen luft kunde dragas från o,
lyckades man undanrödja detta obehag.

Oftast är likväl klosettröret afledt till
skorstenspipa och sjelfva rummet beläget inom
mellanväggar. Man kan då ej tillspärra (täta) dörrar
och dylikt, om icke tillgång till luft finnes på
annan väg, och enda sättet att fullt säkert komma
ifrån obehaget af dylika anstalter i en våning,
är att från yttre luften inleda en tät trumma till
beqvämlighetsrummet och hafva afloppet insatt i en
god dragpipa.

Likaledes, om man nödvändigt vill hafva rummen täta
för alla slags drag, är säkraste medlet att leda
ett luftrör under golftiljorna direkt utifrån till
hvarje eldstad, men då bidraga ej eldstäderna till
luftvexling inom bostaden.

Med detta hafva vi endast velat antyda några af de
många orsaker till obehag och sjuklighet, som finnas
inom våra bostäder.

l>land

Novell af Amanda Kerfstedt.

(Forts, frän’ sid. 125.)

du icke, Ragnar, att Walter förefaller bra
förändrad?»

"Jo, det gör han verkligen. Nu först tyckes det,
som om han fullkomligt brutit med sitt forna lif. Jag
menar brutit i det inre."

"Ja", utbrast hon lifligt, "efter branden är han en
helt annan menniska. Hvilken kraft och lust är det
icke i alla hans företag. Det der gamla nästet måtte
förut beständigt legat och rufvat i hans inbillning;
nu ser det ut, som om han sluppit ifrån en riktig
fångenskap. Äfven hans yttre är annorlunda. Hans
hållning har återfått sin spänstighet, hans blick
sitt innehåll, och hans förra intelligens har sprängt
förnedringens hylsa och framträder nu så intagande
i hela hans väsen."

"Ja, du har rätt, han är åter sig lik, kanske till och
med mer till sin fördel, än förr. Hans lidanden ha’
bredt en slöja af ödmjukhet och mildhet öfver den
skärpa, hvarför personer med hans stora begåfning
äro så fallna."

"Ragnar", sade hon hastigt, "tycker du icke, att
Fanny är en ljuf, ung varelse?"

"Jo, det tycker jag."

"Men du säger det så kallt. Är hon icke bland de
älskligaste unga flickor, du sett?»

"Jo, till och med det."

"Hvarför då icke så gerna säga den älskligaste."

"Nej, det vill jag icke säga."

"Jag önskade, Ragnar, att du kunde finna henne
så."

"Då smärtar det mig, att jag icke kan villfara din
önskan."

"Men säg icke så der", sade hon med lekfull
otålighet. "Lemna nu ditt lugn för en gång och blif
litet uppvärmd. Jag önskade, att du kunde älska
henne."

"Jag älskar henne så, som jag älskar allt annat skönt
och godt."

"Men sä menar jag", sade hon med en liten darrning
på rösten, "att du kunde gifta dig med henne."

"Hvilkendera af oss är det, du vill blifva
qvitt?" sade han med någon bitterhet.

"Misskänn mig icke", sade hon varmt, "du vet icke, hur
innerligt jag önskar din lycka och hennes. Du kunde
aldrig finna en bättre hustru, hon är ju föreningen
af allt rent och skönt och ljufligt, man kan tänka
sig hos en qvinna, och hon kunde ju aldrig i hela
verlden finna en bättre man, än du. Du är ju ock
en sammansättning af alla ädla och goda egenskaper,
en flicka kan önska sig hos sin man."

"Jag tackar dig för vitsordet", sade han med en
föraktlig krökning på läppen. "Törs jag fråga, hvad
som kommit dig att gifva vika för fruntimmers vanliga
frestelse, böjelsen att ställa till partier?"

"Jag har illa valt min tid", sade hon med nedstämd
ton, "du är vid dåligt lynne i afton, Ragnar,
och det brukar du ju aldrig vara. Jag har tänkt på
detta länge, men hvad som nu särskildt lifligare
fört mig det till sinnes, är min lifliga önskan att
icke förlora någondera af er. När jag gifter mig med
Walter, tycker jag det skulle vara så kärt att också
veta dig och henne i ett gemensamt hem. Då skulle vi
bilda ett litet vänskapsfullt kotteri, som verlden
aldrig förr sett maken till."

Det gick igenom honom en hastig, omärklig ryckning
vid de orden: när jag gifter mig med Walter - men
det var en annan grund till den djupa skugga,- som
lade sig öfver hans panna, då hon slutade.

"Walter sade mig nyss före branden, att du bestämdt
afslagit hans* förnyade anhållan om dia hand. Yar
detta icke sannt?"

"Jo, det var sannt - men hur kunde jag också då svara
annorlunda? Du såg hans oro, hans tvekan vid hvarje
steg, hans inre slitning. Jag kunde ju icke våga binda
mitt öde vid hans, hvarken för hans skull eller min
egen, fast Gud ensam vet, hvad det kostade mig, detta
afslag. Jag fruktade, att jag, trots all min kärlek,
skulle genom ett ytterligare band på hans oregelbundna
och frihetsälskande natur blott drifva honom till
förtviflan och i förtid framkalla den kata-

Fftmilj-Jouin. 1885.

20.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free