- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
163

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle herr Rodebergs hågkomster - Svarta bladbaggen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

163

förmyndare, och han är belåtnast att så länge som
möjligt behålla hennes slantar. Ja, så hänger det
tillhopa, nu känner ni på pricken, hur det är."

Det förekom mig nästan, som om han undertryckte
en suck, och efter en liten, grubblande tystnad
återtog han lifligt: "Hvar och en menniska här i
verlden tänker i främsta rummet på sig sjelf, så
gör också jag. Att ’gå som katten kring het grof är
icke i min smak, derför ge’r jag mig härifrån med
det första. Visst är den ene gästens mynt så godt,
som den andres, och jag vill se den, som visar bort
mig, men kassan är nu tom. Endera dagen ge’r jag mig
derför till hembygden igen... får kanske arrendera
en jordlapp eller får någon plats ... alltid får jag
en brödbit, men här stannar jag inte, för att hänga
hufvudet och bli’ en odåga."

Han lade båda händerna på ryggen med ett uttryck,
som ansåge han sig hafva kommit till ett lyckligt
resultat, hvilket dock icke hindrade honom från att
nu riktigt sucka ut.

"Deruppe bor hon n, återtog han efter en stund, då vi
tingo gästgifvaregården i sigte, och han visade på ett
gafvel-fönster, under hvars rutor den yfviga kronan
af ett gammalt äppleträd sakta vaggade. "Så mycket
som möjligt håller man henne deruppe fången." Och
häruti syntes han verkligen

hafva rätt, ty på hela dagen sågo vi icke ens en
skymt af den vackra flickan.

"Kunde jag bjuda henne en tryggad framtid", sade
han slutligen, just i den stund vi skulle säga
hvarandra godnatt, »se, då toge jag Regina midt
för näsan på hvem som hälst. Nu lefver jag bara på
framtidsförhoppningar, och om dessa en gång skola
förverkligas, derom är nog tu tal.»

"Men jag skall spraka med henne", han hade under detta
tal kommit in i min kammare, och som han och jag voro
grannar, stod han ännu en stund i dörren. »Intet
^inlåsande eller hvad hinder som hälst skulle
kunna afhålla mig från att säga mina tankar. Åh,
jag skulle vilja vara rik!" tillade han efter en
liten tystnad. »Ja, anfäkta, jag vore frestad att
göra hvad som hälst för att få penningar!"

Min dag hade börjats och min afton slutades under
åhörandet af önskningar rörande erhållandet af
penningar och rikedom. Det var en slående olikhet
mellan de personer, som uttalat dessa ord, men
det fanns likhet i tankegången, och morgonens
lilla uppträde kom åter i mitt minne. I den ljusa
sommarnattsskymningen tyckte jag mig återse den
rusige karlens ansigte; det liksom förenade sig med
de brokiga blommorna på väggarnas tapeter, och till
och med i drömmen såg jag hans fräcka ansigte hånle
emot mig.

(Forts. å sid. 169.)

Svarta bladbaggen.


(Adimonia tanaceti.)

Om vi blicka in uti insektsverlden och äga tillräcklig
förmåga att klart uppfatta de vexlande företeelser,
som derstädes möta oss, så skola vi i sanning häpna
öfver naturens underbara och visa anordningar. Det
är icke de otaliga och för vissa ändamål utpreglade
formerna, icke den ofta mångskiftande färgprakten,
som här bländar vårt öga, utan det är fast hällre den
lagbundna ordning, hvilken vi alltid skönja äfven i
det mest skenbara virrvarr, som i så hög grad fängslar
oss. Linnes tanke, att man äfven i det allra minsta
finner den högsta natur, låter också, såsom det synes
oss, fullt tillämpa sig på insekterna, då ju mången
gång dessa små, obetydliga och ringaktade kräk genom
sitt uppträdande kunna åstadkomma verkningar, hvilkas
omfattning gränsar, snart sagdt, till det otroliga.

Men dessa deras vigtiga ingrepp i naturens underbara
hushållning kunna ofta för oss blifva ganska
olycksbringande, fastän deras grundorsak i sjelfva
verket kan betraktas såsom ett utjämningsarbete,
ofta nog framkalladt af en ren nödvändighet. En
insektshärjning är ett naturens kämpatag att
frigöra sig från, så att säga, någonting, som
störande ingriper i hennes allmänna planer. Det är,
liksom pest och farsoter ibland menniskor och djur,
ett snart sagdt nödvändigt ondt, ett reningsarbete,
utan hvilket en slapphet skulle inträda, hvars följder
kunde blifva ännu mer förstörande, än det tillfälliga
våldets, som ofta bär i sitt sköte en återvaknande,
kraftigare lifsverksamhet.

Vi få dock icke alltid beteckna en insektshärjning
ur denna synpunkt. Hon ter sig annorlunda, om vi
taga hänsyn till hennes ingrepp i våra ekonomiska
förhållanden. I en tid, såsom vår, då det menskliga
kulturarbetet tagit sådana stormsteg och då naturen
så godvilligt ställt sig under vårt herravälde, kan
naturligtvis hvarje intrång från insektsverld-ens sida
icke betraktas annat än som ett våld, hvilket med
all kraft bör af oss tillbakavisas. Kulturväxterna
äro nu föi; oss en egendom, som vi sjelfva förstå
att vårda på ett sätt, som deras natur kräfver.

Efter dessa förutskickade anmärkningar öfvergå
vi nu till en kortfattad beskrifning af Svarta
bladbaggen, hvilken synes oss i lika hög, om icke
högre, grad än den på senare tiden så bekantvordne
och fruktade Coloradoskalbaggen (sid. 164) förtjena
uppmärksamhet..

Honorna äro stundom till den grad uppfyllda med
ägg, att deras bakkropp så oerhördt sväller upp,
att skalvingarna

knappast mer än till hälften kunna täcka
densamma. Åtminstone förblifva vid dylika tillfällen
de tre sista kroppsringarna alldeles obetäekta. Äggens
antal kunna vi icke bestämdt angifva, men ’ säkert är,
att det föga understiger Coloradoskalbaggens, nämligen
det verkliga, som påtagligen icke är så stort, som man
velat påstå. Gissningsvis torde vi kunna uppskatta
detsamma till högst etthundrasextio. Dessa ägg äro
olika utvecklade oA afläggas följaktligen icke på en
gång af honan eller på ett ställe, utan efter vissa
mellantider och på olika blad af samma växt eller
till och med på olika växtslag.

De Geer, vår ryktbare entomolog, omtalar, att han
en gång anträffade en mängd larver af denna insekt
i Uplands skärgård på bladen af renfanan (Tanacetum
vulgäre). Sedermera har man just icke så ofta fästat
uppmärksamhet vid larverna, som vid de fullt utbildade
individerna, hvilket torde bero derpå, att de först
nämnda rulla sig tillsamman och släppa sig ned till
marken, så snart man det minsta vidrör den växt,
på hvilken de uppehålla sig, och såmedelst lätt
undgå att blifva bemärkta. De äro emellertid icke
så synnerligen små, som man skulle kunna tro, utan,
åtminstone såsom fullvuxna, till och med något öfver
fem linier långa. Till färgen äro de svartaktiga,
hafva sex bröstfötter och baktill ett öfverdrag
af en klibbig materia. På kroppsringarna befinner
sig åtskilliga tvärs utefter ordnade rader af små,
vårtlika upphöjningar, hvardera bevuxen med sex till
sju små borsthår.

Efter två till tre veckors förlopp ingå larverna i
sitt pupp-stadium. Puppan har äfven tvärrader af små,
hårbevuxna vårtor, men är i afseende på färgteckningen
olik larven, i det att hon är öfvervägande gul
eller pomeransgul. Man kan å henne urskilja alla de
yttre delar, som utmärka skalbaggen, fastän delvis
rudimentära eller blott antydda samt liksom inlindade
i en fin hud, till följd hvaraf puppan icke kan röra
sig från ett ställe till ett annat. Efter två till
tre veckors förlopp är puppan mogen, hennes omhölje
remnar och skalbaggen kryper ut.

Hans utseende är i korthet följande:

Hela kroppen svart eller becksvart och ofläckad; ofvan
mycket tätt beströdd ined djupt intryckta större och
mindre punkter; pannspröten af halfva kroppens längd
och mot spetsen småningom tilltagande i tjocklek;
benen starka med fyrledade tarser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:40:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free