- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
168

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nu vet han det - Liten växtkrönika - Indiska visdomsord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som vet allt, har en gång skrifvit en stor bok,
och så snart den var färdig, kastade han den från
himmelen ned på jorden - och en man. som gick förbi
i detsamma - han

tog upp den och så omtalade han det för alla andra - så
var det, icke sannt, mamma?» »Kanhända, mitt barn!»

Liten växtkrönika.


Af Emal.
<b>I.

Misteln.</b>

parasitväxt ansågs fordom helig, och då den växte
på ek, druidernas heliga träd, kunde icke en qvist
brytas utan stora högtidligheter. Såsom oskuldens
symbol ställdes under eken, der misteln växte,
två hvita oxar, hvilka aldrig burit ok. Derefter
framträdde druidernas öfversteprest, klädd i hvitt,
och skar med en guldskärao qvistar af misteln, hvilka
han utdelade till de närvarande. År 1824 uppgräfdes
i den så kallade druidringen vid Inverness en skära
af guld, hvilken af Skotlands antiqvariska samfund
ansågs hafva varit en sådan, med hvilken misteln
skars. Druiderna troddes i misteln symbolisera den
rena kärleken. Man härleder härifrån det i England
gängse bruket, att om julen, vid dekoreringen af
matsalen, någonstädes insticka en mistel-qvist, och
då en ung man händelsevis befinner sig under misteln
tillsamman med en ung qvinna, har han rättighet att
i allas åsyn taga en kyss af henne.

Misteln passar väl till julprydnad, ty han står grön
om vintern, hvarom Virgilius påminner i uEneiden,
der det heter:

"Inunder vinterns djupa snö

Sig tränger parasiten

fram, Och misteln klär med

saffransgult På nytt den bara, kala

stam."

Krigstillstånd och väpnad neutralitet.

Silhuett, klippt för Sv, Familj-Journalen af E runt
Ljut/f/it.

bära mistel. Den förnämsta af dem skall vara den,
som finnes vid Bredwardine, hvilken utgöres af femton
rankor, hängande i festoner omkring trädet, som icke
tyckes röna något obehag af den yppiga snyltgästens
närgångenhet.

Det är icke utan att ett visst dåligt rykte vidlåder
misteln, sedan Loke satte honom i hand på blinde
Höder, och han blir icke alltid omnämnd med hänsyn. Så
heter det i Shakespeares Titus Andronicus:

"Fast det är sommar, äro träden kala, Af giftig mistel
och af mossa qväfda."

Den engelske lexikografen Cobham Brewer. säger, att
Shakespeare här gifvit misteln detta epitet (baleful)
i anledning af den nordiska mythen om Balders död,
och Longfellow, som besjunger samma ämne, antyder
också, att »den heliga misteln » blef afskydd, sedan
han användes som mordvapen mot

Balder den sköne, Den strålande solgud, Den bäste af
gudar, Med ljuslockigt änne Och visdom på tungan,
Som svärdsrunor klara. Allting i naturen, I hafvet
och luften, På jorden och under Yar bundet af eden
Att ej honom skada. Ja, allt utom misteln - Den heliga
misteln!

På många ställen användes misteln som amulett. Så
tror bondfolket i Holstein, att den, som bär på sig
mistel, kan se andar och upptäcka fördolda ting,
och i Tyskland hör det till folktron, att misteln
skyddar mot kulor och krut.

Misteln (Viscum album) växer i Sverige, enligt
Hartman, »på ek, apel och andra träd», och
naturforskaren Loudon påstår, att det knappt finnes
något slags träd, på hvilket denna parasit icke
frodas. I Himalaja växer misteln på aprikosträden,
i Italien nästlar han in sig i vinrankan, i Frankrike
klänger han på sykomoren, i Schweiz finnes han på
gran och i Sibirien på ek. I England är det nu mer
sällsynt att finna honom på ek, och för närvarande
lär det icke i hela det britiska riket finnas flera,
än tre ekar, som

Höder den blinde,

Hvars fot var med tystnad

Beskodd, nu förleddes

Af illistig Loke

Att, liksom till ära

För osårbar guddom,

Ett vapen försöka.

Så blindheten, handledd

Af falskheten, dräpte

Den bäste af gudar,

Den vänsälle Balder.

Och vapnet var misteln -

Den osälla misteln!

Indiska visdomsord.



Hvad tjenar det till att tala om ädel slägt, då det
är den ädla naturen, hvaraf allt beror? På ett godt
fält finner man rätt yppiga törnbuskar.

Tusentals eländiga oduglingar finner man, som ej
sysselsätta sig med något annat, än att ifrigt nära
sig sjelfva; den man allena, som gör andras sak till
sin egen, står i de ädlas första linie.

Med ormar gyckla de, med främmande qvinnor förlusta de
sig, till och med konungar tjena de: o, huru förvägna
männen äro!

Hvad är vinning? Umgänget med dygdiga menniskor. -
Hvad lidande? Umgänget med dårar. - Hvad
bildning? Glädje öfver verklig dygd. - Hvad
förlust? Förlust af tiden. - Hvem är en hjelte? Den
som kufvar sitt sinne. - Hvad är rikedom? Vetande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free