- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
170

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle herr Rodebergs hågkomster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

Hans ord lyssnade jag icke vidare till. Jag betraktade
det mörka vattnet, i hvilket våra bloss speglade sig,
samt de omgifvande bergväggarna, hvilka reste sig
som skuggor.

»Regina ropade till oss: ’akta er, att ni icke bli’
bergtagna’,» sade jag, och hon hade ej så orätt. »Låt
oss gå vidare, så att hennes varning icke skett
förgäfves!»

»Ja, låt oss gå vidare», svarade min ledsagare och
blickade småleende omkring sig.

Snart ljödo åter jämna och ihållande hammarslag
omkring oss och lampors sken föll öfver flitiga
arbetare.

»Bergtagen», upprepade jag drömmande, »kanske att
fler än en har blifvit det...»

»Och detta på mer än ett sätt. Min farfar var stigare,
och han omkom vid ett ras ... men det finnes också
andra tillfällen, då bergakungen har sin hand med i
spelet. Jag minnes en gång härnere ... farfar satt
ungefärligen på samma ställe, som der ni nu sitter,
och jag plågade honom med, att han skulle tala
om något för mig... Jag var en liten pojk-vasker,
som trodde allting och tänkte, att hvartenda ord,
han berättade, var sanning ...»

»Och hvad berättade han då?»

»För många, många Herrans år sedan», började den unge
mannen, i det han lutade sig tillbaka samt intog en så
beqväm ställning, som möjligt, »för många år sedan,
som sagdt, fanns det en vacker flicka, och sådana
finnes det lyckligtvis ännu. Den täcka flickan hade
emellertid varit dum nog att fatta kärlek till en
yngling, som icke gjorde och icke kunde göra något
annat än spela fiol."

»Jag menar, du är förryckt», sade hennes farmor, som
var en förståndig menniska, »inte kan du tänka på att
gifta dig med en karl, hvilken inte duger till annat,
än att föra en stråke.»

»Han eller ingen», svarade flickan, »det är just det
der spelandet, jag tycker om.»

»Du kan få nämndemannens son och sjelfve klockaren,
om du vill...»

Men flickan satte sina små fingrar i öronen, hon
ville ingenting höra.

»Du är då rent utan religion», menade gumman,
»eftersom du inte aktar på hvad folk. som är
i dina föräldrars ; ställe, manar dig till.»

Flickan bara skrattade. Allt, hvad man talade och sade
[ angående hennes kärleksgriller, rörde henne icke,
det var l precis, som att »slå vatten på gåsen».

»Det är midsommarsafton i qväll», sade farmodern,
»du kunde just plocka nio sorters örter och lägga dem
under hufvudkudden, så finge vi se, hvem du drömde
om.» Och qvinnan önskade i sin själ, att flickan i
sömnen måtte få se den gamle klockaren.

»Och den, jag drömmer om, blir min man?...»

Med tanken alltjämt på klockaren svarade den gamla:
»Ja, så säkert, som två gånger två är fyra.»

»Godt», sade flickan, och så gick hon ned till ängen
vid grufsjön. Snart hade hon kryddqvasten färdig, och
då hon kort derefter insomnade, lät icke drömmen länge
vänta på sig. Midt på malmfältet upp öfver oss såg hon
med ens sin hjertans kär, och han ropade hennes namn
samt bredde ut armarna emot henne. Småningom slog hon
upp sina ögon. Den första solstrålen bröt härvid in
i kammaren, men farmodern snarkade ännu på sin bädd,
och snabb som en vind kastade flickan kläderna på sig,
utan att gifva sig tid att rycka bort från hufvudet
den duk, hvarmed hon för natten bundit upp håret. Så
ilade hon barfotad åstad, och mycket riktigt, just på
den punkt, der hon i drömmen tyckt sig se sin gosse,
stod han, och hon skrattade på långt håll emot honom,
hon kunde icke annat, ty i brådskan att få komma ut
hade hon, i stället för sin hatt, gripit till far
sins gamla nattmössa.

»Det står inte rätt till med oss i hufvudknoppen»,
sade flickan skrattande och föll gossen om halsen,
»men det är detsamma, vi äro lyckliga ändå. Du skall
bli’ min man, det har jag drömt om i natt, och det
slår in.»

»En bra dröm», tyckte gossen, och nu svor han vid
både himmel och jord, att hon var den likaste flicka,
han kände.

Och som farmodern kanske hade haft rätt i påståendet
om, att flickan ej hade någon religion, så svor hon
för sin del, att hon icke brydde sig om någon annan
salighet, än den att ständigt och evigt få vara
tillsamman med sin käraste.

»Till och med i berget här skulle vara för oss ett
paradis...»

»Bara vi aldrig bli’ skilda, aldrig bli’ skilda!»

Det började mullra som åska under fötterna på dem, och
malmhögarna rundt omkring stodo som i eldslågor, men
de hvarken hörde eller sågo något annat än hvarandra.

»Nu skall jag spela för dig", sade gossen. Det var den
gladaste melodi, han i hela sin lefnad trollat fram,
och hvarken han eller hon kunde låta bli att dansa.

»Vi bry oss inte om någon annan salighet, än den
att äga hvarandra», upprepade de och tillade: »Krist
gifve, vi finge dansa så här till domedag!»

I ysterhet och med lätt behag svängde de om, utan
att se, huru berget öppnade sig, de märkte icke, att
solskenet skymdes, och att deras smärta gestalter nu
lystes upp af blixtar från granater, smaragder och
topaser.

Och på detta sätt dansar ända till domedag det unga
brudparet härinne i berget.

Från denna händelse går en sägen om, att man mången
gång här nere kan få höra de svaga tonerna från en
fiol, och från det hållet blir det da alltid något
bergras.

»Tyst, jag tror mig höra en fiol», sade jag skämtande,
»eller kanske det är det gnisslande ljudet under
nedfirandet af någon tunna.

Ett starkt brak följde på mina ord, min ledsagares
ansigte var som en blixt gent emot mitt, och jag kände
mig häftigt skuffad åt sidan, medan från pelaren
uppöfver några lossnade malmbitar och flisor flögo
rundt omkring. Tack vare Gustafs rådighet, slapp jag
dock att få ett hagel af stenar i hufvudet på mig.

Jag har förut sagt, det jag icke var en kujon,
men mina ben buro mig knappt, och jag kände mig
till mods, liksom hade jag varit i en dödsfara. Eri
af de rasade, små stenarna tog jag upp och stack i
fickan. Det är den, jag för närvarande begagnar till
brefpress. Emellertid hade jag fått ett hårdt slag på
foten och linkade försvarligt. Lusten att vidare se
mig omkring var borta, tunnan svängde således åter
med oss i luften, men en känsla af trygghet intog
mig först, då malmfältet ännu en gång utbredde sig
omkring oss med Guds fria himmel deröfver.

»Ni andas riktigt ut, herre!»

Med en glädtighet, som kom blodet att flyta helt lätt,
haltade jag framåt.

»Jag är nöjd, att jag ej är krossad», sade jag,
»hela pelaren hade kunnat ramla ned.»

»Åh, det är inte så godt om olyckstillfällen häller,
som ni tror, man säger emellertid, att man aldrig bör
skämta öfver det der fiolspelandet, ni gjorde det,
och egendomligt nog... ja, ni skrattar ... sådant
är. naturligtvis bara skrock, dock mer än en gång
har en ledsamhet följt på öfvermod ... nå, i alla
fall var ni nöjd med er färd?»

»Intressant, högst intressant!» ropade jag, och
sannerligen jag visste något, som jag i denna stund
icke skulle varit belåten med. »Men foten gör tusan
så ondt... jag tror, den svullnar, kanske den på något
sätt blef lindrigt vrickad, då jag sprang tillbaka.»

Det var den också, och i stället för att genast
fortsätta färden blef jag nödsakad hålla mig stilla
för att begagna kalla omslag, och härunder gick
Gustaf in och ut i min kammare samt visade derunder
en feberaktig oro.

»Icke en sekund har jag fått se Regina», sade han,
»jag har naturligtvis frågat efter henne, och man
har svarat, att hon ej mår bra, men hela sjukan
består endast i satans konster. Nå», tillade han
med ett kort skratt, »jag skall nog öfverlista dem,
var säker derpå.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free