- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
171

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle herr Rodebergs hågkomster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

Ungefärligen på detta sätt vidblef han att tala
ända till sent på aftonen, alltid språkande öfver
samma ämne, alltid visande samma feberaktiga oro;
han talade mig bokstaf ligen till sömns, och jag har
icke reda på, när han lemnade mig. Huru länge jag
sofvit, vet jag icke häller, då jag plötsligen spratt
till. Hvarigenom eller hvaraf jag blifvit väckt,
hade jag icke någpn reda på, men det föreföll mig,
liksom jag i sömnen hört något buller, efter hvars
upprepande jag, sittande i sängen, lyssnade en lång
stund. Allt var dock tyst omkring mig, icke ens en
vindflägt tycktes röra sig.

»Skrämseln, som jag haft i dag, spökar igen», mumlade
jag, drog hufvudkudden tillrätta samt beredde mig att
åter inslumra. I samma stund uppfångade dock mitt
öra tydligen ljudet af smygande steg i trapporna,
en nyckel vreds omkring, och några ögonblick derefter
hörde jag knarrandet af en säng.

»Hallo, Gustaf, har ni redan varit ute eller har ni
inte sofvit i natt?» ropade jag, och då något svar
icke följde, somnade jag, denna gång både djupt
och lugnt, samt vaknade först, då hela huset var i
rörelse. Man talade tämligen högljudt omkring mig,
och jag uppsnappade tydligt sådana ord, som till
exempel: »röfvat posten tio minuters väg härifrån
... Hvarifrån kommer blodet?... Vi hörde, när han kom
hem på morgonen ... Yarit ute ... Icke vilja säga,
hvar han uppehållit sig... Det är icke någon annan,
än han.’,.»

»Är posten röfvad», frågade jag mig sjelf, »och hvem
skyller man för att hafva utöfvat dådet?»

»Blodet på hans händer och hans nekande till
att vilja, säga, hvar han har varit i natt,
vittna tillräckligt, att saken är sjuk», skrek
gästgifverskan, och hennes gälla diskant hördes högt
öfver sorlet.

Jag skyndade framåt golfvet, gläntade på dörren och
hann nätt och jämt fram, för att se en folkhop tränga
sig omkring min grannes högresta gestalt.

»Ni skall stå till svars för denna falska
beskyllning», sade han, »jag följer godvilligt med,
men intet i verlden kan tvinga mig att...»

Hvad, hörde jag ej vidare. Jag kastade kläderna på
mig och skyndade ut i förstugan, der jag träffade
gäst-gif våren.

»Hvem kunde ha’ trott detta om Gustaf», sade han
smilande, »visst har han mer än en gång sagt, det
han skulle vilja vara rik, men att han skulle göra
sig saker till ett nidingsdåd ...»

»Omöjligt!»

»När man varit ute en sådan natt, som denna, då
post-iljon och skjutskarl blifvit påträffade nästan
ihjälslagna bara ett stycke härifrån, och Gustaf med
stora skråmor på händerna.»

»Sådana kunde han väl fått ändå...»

»Då kunde han väl ock säga, hvarifrån han fått dem,
och hvar han varit i natt...»

»Det är han och ingen annan», bedyrade gästgifverskan,
som nu också tillkommit. »Nej, ni kan icke få tala
vid honom ...»

»Han skall nog gifva en nöjaktig förklaring, derpå
är jag säker...»

Man blickade misstroget på mig, liksom ansåge man,
det jag ville lägga rentvående ord i hans mun.

»Om man behandlar honom rätt», vidblef jag, »så
skall han nog kunna fria sig från det sken, som är
emot honom... Han har helt enkelt nekat att lemna
några upplysningar derför, att det ligger en viss
trotsighet i hans lynne...»

»Det vet Gud, att det gör», svarade på en gång de
båda makarna och skakade sina hufvud. ! »Han har haft
ett godt öga till vår Regina», tillade gästgifvåren,
»men vi ha’ hållit tummen på ögat på honom... Ja,
vi ha’ hållit tummen på ögat på honom», upprepade
hustrun. »Det skall i alla fall bli’ roligt att höra,
hvad flickan säger, när hon kommer hem i morgon ...»

»Regina är således borta?...»

»Yi skickade henne ett ärende, när herrn och Gustaf
voro i grufvan i går... inte för att flickan bryr
sig om karlen ... tvi, en sådan usling!... men vi
tänkte, att då hon kom igen, kunde just han vara
undan ... Inte trodde vi ändå, att han skulle komma
undan på detta sätt.»

Att det äkta paret emellertid icke hade det ringaste
emot »detta sätt», skönjdes klart af deras småleende
ansigten. De talade icke häller om något annat, än
den timade händelsen, undrade, hvarest han gömt de
röfvade penningarna, och tycktes känna en verklig
njutning för hvarje nytt bevis, som de anförde för
den unge mannens brottslighet. Så, till exempel,
hade han utom skråman på handen ett krossår i nacken,
men han nekade till att hafva varit i handgemäng
med hvem det än vara månde. »Han får nog erkänna,
han får nog erkänna», sade man, »vänta bara, till
postiljonen qvicknar vid.»

Regina hade under denna tid återvändt till hemmet,
der hon städse gick omkring med rödkantade ögonlock.

»Jag har aldrig hållit af Gustaf så mycket, som nu»,
sade hon aftonen före min afresa.

»Han hade ett så hurtigt sätt...»

»Tror ni», inföll gästgif våren skrattande, »tror ni
då, att en röfvare skall se rädd ut, som en hare.»

»Ännu är icke något bevisadt... en person med ett
så redbart utseende... ett utseende och ett sätt,
som kom mig att tänka på, det jag skulle föreslå
honom att öfvertaga arrendet öfver en liten gård,
som på billiga vilkor blifvit erbjuden åt mig.»

»Då hade ni satt bocken till trädgårdsmästare ...»

»Hvad ni än säger, hedersvän, och huru skenet än kan
vara emot, så tror jag likväl Gustaf om allt godt...»

Härvid fick jag en vacker blick af Regina. Den
unga flickan, som i sina bekymmer icke fann
något deltagande hos sin omgifning, stod ute på
förstugutrappan och vinkade till mig sitt farväl, då
jag, för att samma dag kunna hinna egentliga målet
för min färd, redan före soluppgången anträdde den
så länge uppskjutna resan.

»Allt blir nog bra», ropade jag, för att till slut
hafva något godt att säga.

Den lilla skjutskärran rullade i den djupa sanden med
en viss tröghet framåt, och på detta sätt var första
skjutshållet ännu icke uppnådt, då jag långt borta
på en äng såg en hop folk komma springande.

»Tag fast tjufven», ropade man, »tag fast, tag fast!»

I detta ögonblick svängde kärran förbi foten af en
klippa, som här hade ett utskjutande hörn, omkring
hvilket landsvägen krökte sig. Der, endast få steg
framför oss, syntes en karl, som i denna stund kastade
ifrån sig en säck, hvilken han burit på ryggen, och
gripande med handen i rockfickan, ryckte han fram
ett skjutvapen, hvars skott härpå blixtsnabbt följde.

I samma sekund var jag med ett språng på marken och
stod ögonblicket derpå bakom karlen, som, öfverrumplad
och hejdad, började en brottning, i hvilken jag skulle
kommit till korta, derest icke folkhopen anländt till
mitt bistånd.

»Han har gjort inbrott hos oss i natt»,
skrek en landt-patron, »vi ha’ öfver ett par
timmars tid förgäfves följt hans spår, tills nu
ändtligen,’ändtligen!... Nej, ingen blef sårad af hans
skott, den fähunden darrade säkert på manschetten!»

»Nå, det var ju en lycka», sade jag
leende. Inbrotts-tjufven vände härvid emot mig sitt
ansigte. Det var samme man, som jag på morgonen,
innan jag anlände till Danne-mora, sett drucken inne
i den förut omtalade, lilla kojan, utanför hvilken
jag obemärkt hade stannat. Tanken på, att han vore
saker till ännu ett brott, slog ned i min själ, jag
vet egentligen icke af hvad anledning. »Det är den
här karlen», ropade jag, »hvilken för några dagar
sedan röfvade posten vid Dannemora!»

Min gissning besannades några timmar härefter
fullkomligt, då den pistol, han nyss begagnat,
igenkändes vara post-iljonens tillhörighet och
man äfven påträffade en del bref och penningar i
moderns koja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free