- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
172

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle herr Rodebergs hågkomster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

172

»Jag kan icke läsa skrifvet och har inte häller haft
klart för mig, hvad han gjort», sade den stackars
qvinnan gråtande; »den, som bryter emot lagen, är
hemfallen under den, jag vet det nog, men jag tycker,
mitt hjerta vill brista...»

H S

l g

§. P

§ S»o

3 a

S, g

l l

s- 5

fi

°

Emellertid återvände jag till gästgifvaregården,
medförande nyheten om de sist förflutna timmarnas
tilldragelser. Eegina flög mig denna gång, ej af en
tillfällighet, utan med

berådt mod, direkt i famnen, och när snart härefter
Gustaf sällade sig till oss, var jag den förste,
som tryckte hans hand. Nöjd med att min goda tanke
om honom ej kommit på skam, förverkligade jag min
förut yppade afsigt och tillbjöd honom få öfvertaga
det arrende, jag nyss talat om.

»Nå, skråmorna, nu kan man väl få veta, huru de
tillkommit?»

»Det är min hemlighet», svarade han
skrattande. »Kommer ni i alla fall ihåg ett visst
litet vindsfönster samt äppleträdet derunder? ...»

»Ni klef upp i trädet för att spraka med Kegina ...»

»Högt upp ändå... jag satt i sjelfva kronan och
kastade småsten på hennes fönster, emellertid var
hon helt och hållet döf...»

»Hon var borta ...»

»I motsatt fall hade hon kanske icke varit så
obeveklig, men, utan skämt, rätt som jag satt deruppe
i höjden, full af kär-leksqval, brast en murken gren,
och jag föll ned med den till marken...»

»Men, hvarför talade ni icke derom? ...»

»Hvarför?» sade han och kastade hufvudet
tillbaka. »Tror ni, jag ville blottställa flickan
... hennes rykte skulle väl inte få en fläck derför,
att jag burit mig dumt åt... Man kunde ju trott,
det jag mer än en gång begagnat den vägen, för att
träffa henne ...»

»Ja, ja, en ung mans väg till ena pigo ... men ni
skall genast taga ut lysning, ty medan jag är häruppe,
vill jag gerna vara med på ert bröllop.»

På sätt och vis var jag således med om att stifta
ett äktenskap, hvartill gästgifvarefolket omsider
och motvilligt gaf sitt samtycke.

»Som gifta få de det inte för fett», profeterade
gästgif-varen och gaf mig en sidoblick, i hvilken
jag icke läste någon synnerlig tacksamhet. »Nej,
icke för fett», upprepade hans hustru.

»Vi blifva nog nöjda ändå», hviskade Kegina.

»Om vi inte, likt det älskande paret i sagan, få
luste-ligen dansa till domedag», sade Gustaf och slöt
sin unga brud nära intill sig, »så komma vi nog ändå
att lefva gladeligen samman ... blott vi aldrig bli’
skilda.»

»Aldrig bli’ skilda.» »Så tror man alltid», sade
gästgifvarefolket och nickade mot hvarandra samt
syntes vara fulla af vishet och mindre behagliga
erfarenheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free